Klockan slår 05.00 på morgonen, och jag har fortfarande inte somnat. Det bultar i huvudet, och jag är verkligen skittrött. Kan inte somna, det går inte. Istället går jag upp och kollar mig i spegelen. Jag är väldigt smal om man tänker efter, särskillt mina ben, även fast jag inte har tänkt på det innan. Många har sagt till mig att jag borde bli modell, för att jag har detdär lilla ''extra''. Men jag vet inte, jag har inte brytt mig om det.
Jag går sakta från spegelen och kollar på mobilen. Till min förvåning står det ''5 missed call from Louis Tomlinson'' Har han ringt, utan att jag har märkt det? Men jag har väl varit vaken hela tiden? eller?
Jag messar han snabbt.
''Do you sleep? x''
''No x'' får jag snabbt till svar. Han är alltså vaken, och väntar förmodligen på att jag ska ringa tillbaka, eller något annat. Då känner jag hur mobilen börjar vibrera och det står ''Louis Tomlinson'' på displayen. Jag svarar snabbt och tar ett nytt andetag.
''Hi'' säger jag ganska ynkligt och harklar mig.
''Kelly..''
Jag suckar och vet att nu kommer han börja med sitt gamla tjat om hur mycket han ångar sig och allt. Eller så är det bara jag som inte tror på det han säger, kanske har jag bara missuppfattat allt. Men varför egentligen? Eleanor är en av de finaste människorna på jorden. Hon har precis allt.
''I don't know what I'm gonna say.. It's not how you think, i promies you. You can ask Eleanor, I promies, you're the only girl I really love.'' fortsätter han sedan.
''She's perfect Lou, and I understand that, but.. I love you.'' min vanliga röst förvandlas till en ljus och klen röst, och en tår rinner ner från en av mina kinder. Jag biter mig i läppen för att han inte ska märka något.
''Please, can we meet? I really want to talk with you, not on phone, in real life.''
''I'm sorry lou but.. If you really love El, just say that.'' Nu struntade jag i hur jag lät. Man hör klart och tydligt att jag gråter, och det gick verkligen inte att undvika.
''Kelly, don't cry my sweetheart.''
''I'm not your sweetheart. If you want to have a relationsship, you must choose someone. You can't love me and El whilst.''
''But please Kelly, trust to me. I don't love El. I just love you, please.. I really mean that. You're the only I want. I promies you. Please, can we meet? Now?''
''I don't know what I'm gonna say Lou.. but.. ''
''but..?''
jag suckar sedan fortsätter jag.
''OK. But you must come here. The other girls is in a another room, so I'm alone. So yeah.. we can talk alone.''
''Oh god, thank you Kelly! I love you. I come, right now!''
''yeah.. bye.''
jag suckar men bara lite, och sedan trycker jag på avsluta. Sedan gnuggar jag mig i ögonen medan jag gäspar. Det tar inte lång tid förns det plingar på dörren. Jag tar ett stort andetag; andas in med munnen och ut genom näsan. Sedan går jag till dörren och öppnar. Och där står han. Han kollar lite blygt och ängsligt på mig.
''Hi..'' säger jag då medan jag nästan gömmer mig bakom dörren och håller i handtaget med båda händerna.
''Hi..'' säger han och står kvar.
Jag visar en gest med armen att han ska komma in, och han gör som jag visat han. Han tar av sin jacka och hänger den på en krok, sedan står han bara där och tittar. Jag stänger dörren sakta och går sedan mot soffan utan att kolla på han eller att säga ett ord. Han följer efter mig. När jag slår mig ner, sätter han sig ovanligt nära, som om han vill visa att han verkligen gillar mig.
''So..'' sa han då.
''Mm..'' svarar jag honom medan jag kollar ner på golvet. Jag känner att han kollar på mig, med hans vackra ögon.
''I love you.'' säger han då, och jag vänder mig mot honom. Faktiskt ler jag lite, och han ler tillbaka. Han sätter sin hand på min och gräppar tag om den. Jag orkar inte tjaffsa med honom. Han är trots allt min pojkvän, och jag måste tro på mig.
''El was just sad.. because she and Harry not dating anymore. So she talked to her and yeah.. I haved tell you.''
''But.. she was inloved with you..?'' sa jag då förvånat.
''Yes, but.. now she isn't. Or.. I don't think that. Anyway.. I never gonna be inloved with her. I just want you, no one else. Just you.'' Han ler mot mig, men är ändå väldigt allvarlig.
''Oh Lou..'' säger jag då och jag känner hur jag rodnar. Jag fnissar till och ler.
Han ler tillbaka och börjar fnissa han med. Då kollar han på mig och jag på han. Sedan ställer jag mig hastigt upp och börjar springa runt i hela lägenheten. Han jagar mig och vi skrattar båda, väldigt högljut. Tillslut slänger jag mig på sängen och han gör det samma. Där ligger vi bredvid varandra och kollar upp i taget. Vi håller varandra i händerna, men sedan vänder jag mig om och lutar mitt huvud mot hand bröst, och lägger min hand på hans mage. Han tar sin ena arm runt mig och jag ler. Nu har jag äntligen fått tillbaka dendär underbara känslan igen. Personen jag älskar mest, ligger här i min säng bredvid mig och håller om mig. Jag blir helt varm, och jag skulle kunna ligga såhär i evigheter. Sedan tar han tag runt hela mig och rullar runt mig. Han lägger sig över mig och börjar kyssa mig på halsen. Jag fnittrar, och han gör det samma.
''Lou..'' säger jag då och ler rodnande.
Han smeker sin hand på mitt ben och jag kramar om honom. Jag kollar in i hans underbart fina ögon. De glittrar som diamanter. Det är denna killen jag vill leva mitt liv tillsammans med, ända till döden. Det är denna killen jag vill leva upp med, skaffa familj och allt. Han är den finaste på hela jorden. Till slut säger han;
''You're so beautiful.'' Han tar en hårslinga som hänger framför ögonen på mig och tar den bakom mitt öra, som han gjorde förra gången jag var hemma hos honom. Minnena kommer tillbaka och jag mår ännu bättre nu.
Jag ler mot han, sedan tar jag tar runt hans nacke och drar han mot mig och kysser han, länge. Han kysser tillbaka och allt känns så himla bra.
Mitt i alltihop ringer hans mobil, så han släpper taget om mina läppar och suckar medan han sätter sig upp.
''I'm sorry..'' säger han lite och man ser att han skäms.
''It's okey..'' svarar jag då tyst.
''Yeah, hello?''
Jag lyssnar när han pratar, och försöker höra vem det är i andra änden av luren, men det är nästan omöjligt.
''Now? Oh.. okey. No, I'm just here with Kelly.''
Jag hör en vissling i andra änden av mobilen, och förstår då att det inte kan vara Harry.
''Haha, shut up..'' säger Lou då och ler för sig själv, och försöker dölja det för mig. Då ler jag.
''But OK. I coming.'' När han har lagt på frågar jag ganska snabbt;
''Who was that?''
''Liam..'' säger han då och suckar. ''He said that I must come home, because we and the other boys are going to work.''
''Oh.. OK.'' Säger jag då lite besviket.
''Sorry if..''
''No, it's okey.''
Han nickar som svar och ställer sig upp på golvet, jag gör det samma och följer han till dörren. Jag tar ner hans jacka från kroken och ger den till han. Han ler som tack och klär på skorna. När han är redo för att gå ut tar han tag runt min midja och drar mig mot honom. Jag tar tag med mina armar runt hand nacke och tittar upp, sedan kysser vi varandra. När jag släpper hans läppar ler jag för mig själv och släpper taget om honom. Han öppnar dörren och går ut.
''Bye darling.'' säger han då och blinkar mot mig.
''I love you.'' svarar jag då och ler, sedan stänger jag dörren, låser och lutar mig mot den medan jag sjunker ner på golvet. Jag biter mig i läppen, eftersom jag ler ovanligt mycket nu. När jag ställer mig upp och går till spegelen igen, upptäcker jag att jag har fått sugmärken på halsen. Då tänker jag på Louis igen. Jag saknar han redan, så himla mycket.

 

____________________________________________________________________________________________
långt kapitel denna gången, hoppas ni uppskattar det! Ska försöka hinna göra ett kapitel till i helgen. Ska börja skriva mer om de andra killarna nu också, så det kommer inte bara handla om kärlek mellan kelly och lou. Men ni får se mina planer!

snart kommer en liten ''överraskning'' för er läsare också, som ja hoppas ni tycker är rolig!

Först vet jag inte vad jag ska göra. Om det är som jag tror vet jag inte hur jag någonsin kommer kunna bli på bra humör igen. Jag försöker, men denna gången går det inte hålla inne tårarna. Jag gråter, och tårarna forsar ner från kinderna. Min underläpp darrar och det känns som att hela jag blir som en svart dimma som försvinner. Helt osynlig.
Jag vänder mig om och börjar springa medan tårarna fortfarande rinner ner från kinden. Då märker jag att Louis måste ha märkt mig. Jag hör någon ropa efter mig. Ett rop som blir svagare och svagare. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag är påväg, men någonstans iallafall. Efter ett tag försvinner ropen. Jag slänger mig ner på en trottoar och drar upp benen. Det är mörkt ute, och helt tyst. Tårarna rinner fortfarande ner från mina kinder, och jag mår så himla dåligt. Då kollar jag bort mot tågrälsen. Tänk om jag skulle hoppa? Vad skulle hända då? Skulle någon ens bry sig? Kanske är det bäst så..
jag reser mig upp på darrande ben och går bort mot rälsen. Jag sväljer och biter mig läppen. Jag kan inte, vad skulle mamma sagt? Först pappa sen jag. Nej, jag kan inte.. kan inte lämna hennes ensam, det går inte. Jag ruskar av mig tanken och går där ifrån. Då kommer jag på att jag inte kan vara ute själv så sent.. jag måste ju faktiskt sova någonstans. Så jag bestämmer mig för att gå tillbaka till hotellet. Det är ju faktiskt mitt rum, och jag som bestämmer över det.
Jag skyndar mig dit, och försöker undvika Louis. Det svider i mig när jag tänker på han. Hur kunde han? Jag stannar och håller mig på bröstet, jag får svårt att andas, men forsätter springa. När jag är framme vid hotellet, och går in glor alla. Jag gråter fortfarande och mina ögon är helt röda, och kinderna helt blöta av tårar. Jag ignorerar dem och tar hissen upp. När jag är uppe kravlar jag fram nyckeln i fickan och låser upp, öppnar dörren med ett ryck och smäller igen den. jag snyftar och gråter medan jag klär av mina skor och jackan, då kommer Manda utrusande;
''Kelly, how are you? oh my god, you..''
''JUST LEAVE ME ALONE!!'' Jag orkar inte med någon. jag skriker och tar upp handen mot henne.
''YOU SAY THAT YOU HATE ME, I'M A SLAMP, AND YEAH.. AND YOU THINK I'M FINE?! LILLY IS ON THE HOSPITAL, HARRY AND I ARE NOT FRIENDS, AND LOU HAS BEEN UNFAITHFUL TO ME! CAN YOU FEEL HOW I AM? IT HURTS AND I JUST WANT TO DIE. MY HEART IS BROKEN FOR THE.. 5:TH TIME AND.. I MISS MUM, SHE ONLY HAVES ME, DAD IS DEAD YOU KNOW? JUST SHUT UP, I FEEL SAD AND I DON'T WANT TO BREATH OR LIVE MORE. WHEN I COME HERE, EVERYTHING ARE.. SO FUCKING WRONG AND I HATE IT!''
när jag är klar andas jag häftigt. jag har skrikit alltihop, så mina stämband håller nästan på att gå av. Tårarna har ännu inte slutat rinna ner och jag orkar nästan inte stå upp.
Manda står och gapar, förmodligen blev hon chockad. Då ser jag hennes underläpp börja darra.
''I'm so sorry Kelly.. I really am. I hate my self.. please, just.. just kill me?''
Jag tittar bort, och sedan fortsätter jag.
''That's how I feel, and you don't understand. I'm never gonna kill you, even if I want..''
Jag går förbi henne utan att kolla på henne, går in på min rum och låser dörren. Tänk om jag inte hade haft lås, då kunde vem som helst kunna komma in. gud vilken tur att det går att låsa. Jag kollar några extra gånger om det verkligen är låst. Det är det, och då slår jag upp datorn. Precis när jag loggar in på skype står det ''Louis ;* <3 says :''
det första jag gör är att byta namn på han, först vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Men sedan skriver jag bara Louis.
Efter det kollar jag meddelandet;
''Kelly.. I don't know where I'm gonna start.. but it's not how you think.. I am El are not.. yeah you know. We are not dating. It's a long story why I hug her, but.. she was sad and need to talk. I helped her and then he said thankyou and hug me, and I hug her back. I love you Kelly, and I never gonna love someone else. I promies you. I love you Kelly. You're my everything, my sweety.''
jag suckar för mig själv och drar händerna genom håret.
''Louis.. don't lie to me, you are inloved with El.. OK. Fine, but please, don't .. don't do me sad.'' jag skickar jag snabbt och det svider till i bröstet.
Det står redan att han skriver, sedan pluppar det till i skype;
''Kelly, please.. trust on me.. I don't like El like you. You're my everything, I mean it Kelly. Please don't think anything else, please. I'm so sorry if you.. if you think I love El, but I don't!''
''I'm gonna go, call me.''
det är det sista jag skriver sedan slår jag ner locket på datorn. Jag tar upp täcket och lägger mig, det tar lång tid för mig att somna. Det går nästan inte. Jag vet att personen jag älskar mest av allt, men samtidigt hatar mest av allt kommer ringa mig snart, men jag vet inte snart. Det kan va om nån sekund, nån minut, eller nån timme. Men nån gång kommer han ringa, och det jobbiga är att jag inte har en aning om vad jag ska säga.

 

________________________________________________________________________________________
nu äääntligen är jag på gång igen! har uppdaterat dåligt med skrivningen, men det ska bli bättre, jag lovar er! har btw fått kommentarer om att jag stavar de engelska orden fel osv.. och ja, jag är inte världens bästa på engelska. Men det får ni stå ut med! och hoppas ni fattar iallafall.

tål du inte det, så behöver du inte fortsätta att läsa, ingen har tvingat dej, puss ;*

 

nästa kapitel kommer förmoooodligen imorgon!

Harry tar tag om mig och trycker mig mot hans bröst. Jag tål verkligen inte att se när de bär upp Lilly på sjukhussängen, jag klarar inte av att vara här mer. Jag mår illa och har skitont i huvudet. Jag drar mig ur hans grepp och springer fram till Lilly. Hon blundar, och är helt medvetslös.
''Lilly, please..'' säger jag medan jag gråter och kramar hennes hand hårt.
Läkarna ber mig gå ut, och jag lyder dem. Harry tar tag i mig och försöker lunga ner mig, men det går inte. Jag har sån himla panik just nu. Händer det Lilly något, så vet jag inte vad jag gör.
''Kelly, listen to me.''
''Please, leave me alone, OK?'' Jag underviker att kolla han i ögonen, även fast han försöker söka ögonkontakt med mig.
Jag drar mig ur hans grepp och springer ut, smäller upp ytterdörren och fortsätter springa mot hotellet. Jag märker att Harry springer efter mig, men jag skiter i det. Jag springer till en lekpark och sätter mig på sanden. Det är mörkt och jag andas ut. Då märker jag hur det känns som jag kommer spy när somhelst, jag vänder mig om och sätter två fingrar i halsen och spyr. Det är en obehadlig känsla, men jag mår bättre efteråt. illamåendet har gått över, men jag mår fortfarande sämst, så jag spyr igen. Jag är helt yr och vet inte vad som händer, men helt plötsligt faller jag ihop och somnar i sanden.
Jag vaknar av att någon ropar på mitt namn. Jag sätter mig upp, det är Harry som ropar. Han springer runt som en galning och letar efter mig, och tillslut hittar han mig.
''Kelly, there you are!''
Jag gråter och trycker ner huvudet i knäna. Jag orkar inte med någon just nu, och när Harry tar tag om mig skriker jag åt han;
''GO, LEAVE ME ALONE!!!''
Han hoppar till av förvåning.
''Kelly, you must o in, it's cold outside!'' han är allvarlig.
''I don't care, I just want to die here..''
''Don't say that.''
''I hate myself.. And I..''
''Please, just let me take you home, ok?''
Jag reser mig upp. Tycker inte det är någon idé att säga emot. När vi har gått ett tag, och vi är framme vid mitt hotell, säger vi hejdå och jag går upp.
Då kommer jag på att jag är ovän med Manda. Jag tar upp mobilen och speglar mig i den. jag är blek och det syns att jag har gråtigt, men jag skiter i det, och går och lägger mig på sängen. Den ända som bryr sig är Natta. Hon kommer fram till mig;
''Kellt, what is it?''
''Lilly.. lilly fall down the floor and.. I don't know. It was so.. I can't speak..''
''What?! Did she fall down the floor?! but.. is she OK?''
''I don't know..'' säger jag och snyftar medan jag torkar bort tårar på min ärm på tröjan. Då kommer jag på att jag inte såg Rose någonstans när jag var på lasarettet. Vart hade hon varit? Men då slår det mig; hon sov ju såklart i ett annat rum, och märkte inte pipljudet.
''Guys, come here!'' säge Natta då och ropar på de andra. De kommer gående, och ställer sig framför oss. Manda tittar bort från mig, man märker att hon verkligen inte låtsas om att jag är här.
''Did you here that?!'' säger Natta då.
''No, what?'' säger Sofie då allvarligt.
''Lilly.. Lilly fall down the floor and..'' sedan blir Natta tyst. Då rycker Manda upp sig.
''WHAT?!'' Säger hon då, och Sofie bara står och gapar.
''Yes..'' svarar jag då.'' I haved crying so much and.. oh my god.''
''We need to go to the hospital!'' säger Sofie helt spontant.
''I don't think it's a good idéa. She needs to sleep, and yeah.'' säger Manda då.
Då blir jag arg. Var det inte hon som var arg på mig nyss för att jag gick till lou? Fan för Manda, fan.
''Why?'' säger jag då med stöddig röst.
''I don't talked to you.'' svarar hon snabbt.
''Really not?'' jag har ställt mig upp och granskar henne nerifrån och upp.
''Please girls, take it easy now, OK?''
Jag lyder henne, orkar inte med att det ska bli värre än vad det är. Jag går istället och sköljer ansiktet i kallt vatten, sedan går jag ut. Jag ska till Louis. Den ända människan som förstår sig på hur jag verkligen känner. När jag nästan är framme tappar jag nästan andan. Där borta, några meter ifrån mig, står Louis. Men inte själv, kan kramar någon. Jo, han kramar El..

 

________________________________________________________________________________________
ganska korta kapitel på sistone.. men har verkligen inte haft tid. Ni får tyvärr nöjda er med dessa längder. Men jag lovar att snart kommer det bli längre!

''I know..'' svarar Louis då.
Jag suckar. Snälla.. ska det bli ett tjaffs om detta igen nu? Allt var ju så himla perfekt, skit.
Jag släpper taget om hans armar och sätter handen för pannan.
''Kelly, what is it?''
''Nothing.. I'm just tired. It's so.. I think it was going to be good now, but then El is inloved with you and.. god.. ''
''But you.. I love you, no one else, I promies. ''
''Aw, you're so sweet. I love you.''
Han tar tag om min midja och kysser mig. Det känns bra, men på något sätt helt.. overkligt. Tänk om det kommer bli dåligt nu igen. Att allt blir skit igen, jag orkar seriöst inte med det.
''I think I'm gonna go now. Manda hates be and.. yeah.''
''Oh, why?''
''It's a long story. You know, Lilly is on the hospital, and I go to you, she think it's bad.''
''But you just wanted to talk to me?''
''Yes, I said that, but she don't trust to me..''
''Oh..''
Jag går ner för trappan, medan han håller mig i handen. Sedan klär jag på mig skorna, pussar han på kinden och säger hejdå.
När jag kommer fram till hotellet, och tänker gå in, kommer jag på att Manda är arg på mig, och att det verkligen inte är någon idé om jag går in. Istället ringer jag Harry;
''Harry, haved you talk to Lilly?''
''Yes, I sitting here with her. She is better.''
''Oh, god. Thank you! I coming!''
''OK. bye!''
Jag tar bussen till sjukhuset, och går till Lillys rum på direkten. Där sitter Harry på sängkanten och håller Lilly i handen.
''Lilly..!''
jag springer fram till henne.
''How do you feel?'' frågar jag medan jag stryker henne över kinden.
''I think I'm better.''
''Oh, good. by the way, thank you Harry.''
''Oh, it's OK.''
''Can we please talk? I need to ask you something..''
''Me?'' säger Harry då.
''Yes?''
Han följer mig ut, och vi säger till Lilly att vi strax är tillbaka. Jag stänger dörren och vänder mig om mot Harry, sedan suckar jag och tar nya andetag..
''I'm sorry.. I don't know what happening with me, and I understand if you think I'm just a fan and yeah.. ''
''No, it was my fold, not yours.''
Jag ska precis svara när jag hör ett högt pipljud. Det skär i öronen, och sedan märker jag att det kommer från Lillys rum. Jag och Harry smäller upp dörren, jag blir chockad. Lilly ligger på golvet med sitt vita nattlinne och rör sig inte. många sladdar är urdragna, och det är kaos.
jag får panik, så jag börjar skrika.
''HEY, WE NEED HELP!'' då trycker harry på en nödknapp. Det kommer en massa läkare, de är väldigt allvarliga och arbetar snabbt tillsammans, ingen fattar vad som har hänt.
Jag darrar av rädsla. Jag vill bara gråta, men det går inte. Det känns som att golvet försvinner och allt blir svart, hur fan ska detta sluta..

 

___________________________________________________________________________________________
förlåt för väääldigt kort kapitel, men imorgon ska jag försöka hinna mycket längre, jag lovar er!

Äntligen är jag framme och bussen stannar. Jag rusar till hotellet. Jag behöver inte springa långt förns jag ser ambulansbilar, polisbilar och mina tjejkompisar stå utanför. Jag springer så snabbt jag kan.
''Lilly?'' säger jag, medan jag ser på när de bär in henne på en bår i ambulansen.
''What.. what..''
''Lilly.. lilly has pain in her heart and can not breathe!'' säger Natta då gråtande. Alla gråter, medan jag bara står och stirrar.
''When we drink tea and yeah.. you know, she just fall down the floor and screem.''
''Oh god..'' säger jag då med darrig röst.
Ambulandbilarna säger att vi får följa med till sjukhuset. Vi sätter oss där bak med Lilly och jag håller henne hårt i handen.
''Everything gonna be alright Lilly, OK? I never gonna leave you.''
Hon kollar på mig och nickar. Hon ser helt stel ut och är helt blek i ansiktet. Hennes ögon är blodsprängda, helt röda. Jag är så himla rädd och orolig. Kan inte tänka på något annat än att hon måste bli bra tillslut. Hon måste. Just nu ångrar jag att jag åkte till Louis. Jag borde varit hemma och sagt någonting till min bästa vän, innan hon fördes in i ambulansbilen.
Efter ett tag är vi framme vid sjukhuset, vi kliver ut, och läkarna tar snabbt ut Lilly och bär in henne. Vi följer med, och hon lägs i en sjukhussäng. De ber oss att gå ut, tills de har suttit dit alla sladdar, tagit blodprov osv. Vi sitter utanför i lasarettkorridoren på en bänk. Jag sitter med huvudet i händerna, hur fan är detta möjligt? Jag vet inte ens vad det kan vara för fel. De andra tjejerna skakar, och jag gråter. Vi kramar om varandra. Vi väntar och väntar, säkert i mer än 3 timmar. Äntligen öppnas dörren och en läkare kommer ut och sätter sig på huk framför oss.
''She .. she sleep now. And it's to premature to say if she's OK. But we do our best, and we really hope she survive.''
Vi nickar, sedan frågar han;
''Does anyone want to sleep here with her tonight? Or does you sleep home?''
Vi kollar på varandra, och då säger Rose;
''I can stay with her.'' hon kollar på oss, och vi ger henne en min som betyder ungefär ''okej, vad bra.''
''OK, good.'' säger läkaren.
Vi kramar om Rose sedan går vi mot ytterdörren. Hela vägen är vi tysta, tills Sofie frågar;
''What.. what do you and Lou do?''
Jag kollar snabbt på henne, och reagerar när hon nämner Louis namn.
''Oh, nothing especially.''
''OK.''
Det blir tyst igen. När vi är framme på hotellet, går jag snabbt in på toaletten och ringer Louis.
''Hi darling.'' svarar han efter ungefär 5 signaler.''
''Hi..'' säger jag med pipig röst, min gråt är inte långt borta nu.
''Sweety, what's up?''
''Lilly..''
''what is it with Lilly?''
''She.. she is on the hospital..''
''What?!''
''Yes.. she has pain in her heart, and he couldn't breath..''
''Oh honey. Do you want to come?''
''Yes..I miss you, and  I need to talk.''
''Come when you're ready, OK?''
''yeah, I will.''
''Good.''
''By the way, can I please talk to Harry?''
''Oh sure, here..''
han ger mobilen till harry, och han svarar ganska osäkert..
''Hi..''
''Harry.. I know you hate me, and think I'm just a fan and yeah, but..''
''Kelly..''
''Mhm?''
''I'm sorry. I don't mean when I said that I don't love you, and..''
''Shut up, it's OK. And I understand, I don't care. Whatever.. ''
''But.. I mean it. I don't hate you.''
''Please, don't talk about it? I need to say a important thing..''
''but.. OK. Okey, what?''
''Lilly is in the hospital, she has pain in her heart and.. she needs you Harry!''
''Wow.. wait.. did you say what?!''
''It's true, you must go and talk to her, OK?''
''Absolutly, where is she?''
''In the hospital in the town. Room 317, and say Lilly Smith, when you asking for her, OK?''
''Sure, do you want I comming and pick up you?''
''Oh.. no, I'm going to come to Lou, so I can't. But say hello from me to her, and talk to her, OK? Then she is going to be happy.''
''OK. Yes, I will.''
''Bye Harry.''
''Bye.''
När jag har lagt på går jag ut. De andra tjejerna sitter i soffan och kollar på TV. De är tysta och säger inte ett ord. Alla ser skitdeppiga ut.
''I go to Lou.'' säger jag då.
När jag öppnar dörren och ska gå stannar Manda mig;
''Oh no. Kelly, what are you doing?'' Hon ställer sig upp och går fram till mig. Natta försöker stoppa henne genom att ta tag i hennes arm, men hon sliter sig loss.
''What..?''
''Our friend is on the hospital, and you go to Lou?! What's happening to you? Lilly maybe is going to die, and you don't care?''
Det blir tyst, sedan rinner en tår ner från min kind. Såklart jag bryr mig, jag älskar Lilly. det gör ont att Manda inte förstår det.
''Ofcourse I care! I love Lilly, why can't you understand that? It isn't myy fold she is ill, and I am going to go to Lou because I need to talk, nothing else!! Please, leave me alone, you don't understand!''
''YOU JUST LEAVE US FOR LOU?!''
''YES I DO, BECAUS I TRUST TO HIM, AND HE LISTEN IF I'M SAD, YOU JUST SITTING IN THE SOFA AND DON'T TO NOTHING?!''
''YOU'RE SO FUCKING.. I HATE YOU, JUST GO TO YOUR LITTLE TEDDYBEAR LOU AND HANING AROUND WITH HIM, IT'S THE ONLY YOU THINKING ABOUT!!''
''HOW COULD YOU SAY THAT?! BY THE WAY, I HATE YOU TO!'' Nu skriker vi, väldigt högt. De andra bara sitter förvirrat och kollar på oss.
''YOU'RE SO FALSE KELLY, YOUR SLAMP!''
''BITCH!!'' skriker jag då och rusar ut och stänger dörren med en smäll. Jag rusar ner från trapporna, hissen tar alldeles för lång tid, och jag klarar inte av att vara i trånga utrymmen nu. Jag springer, så snabbt jag kan. Jag skiter i om jag är trött, jag fortsätter springa, fan, inte ovän med en till.. en av mina bästa vänner också, FAN. När jag är framme vid killarnas höghus ringer jag Lou.
''Lou, open the door, now!''
''I will!''
jag springer upp, och denna gången låser jag iallafall.
När jag är uppe plingar jag på en massa gånger, och när jag ser att det är Lou som öppnar slänger jag mig om hans armar. Det känns så himla bra. Jag kramar om honom och gråter. Han håller om mig, och pussar mig på huvudet. De andra hör att jag är ledsen, så de kommer till hallen, förutom Harry. Han har förmodligen redan åkt till Lilly.
''Kelly, what's wrong?''
''Please, just..'' jag håller upp handen mot dem och de backar.
''I think she need to talk alone with me..'' säger Louis då till de andra. De nickar, och Lou och jag går upp på övervåningen och stänger in oss på hans rum. Jag märker sedan att jag aldrig har varit där. De är verkligen jättelyxigt, men lite stökigt. Men detklart Louis är ju inte så nogrann av sig.
''What's wrong?''
''Everybody hates me Lou. You're the only I can talk to. I love you so much, please, I mean it.''
''Oh darling, I love you to. I really mean it.''
Vi står och kramas, länge. Det käns så himla bra och skönt. Jag har aldrig älskat någon så mycket som Louis, och jag trodde seriöst aldrig att jag skulle stå här, med han och krama han i hans rum, och faktiskt vara tillsammans med han. Jag var först bara ett fan, men på kort tid har det blivit mycket mer än så.
Sedan säger han;
''By the way.. I know why Harry and El don't dating anymore..''
''What? why?'' jag kollar upp på honom förvånat.
''El..''
''El..?''
''She, she is inloved with..''
''with..? Lou, tell me.''
''With me..''
''again?''
han nickar.
''oh, no. please..''

______________________________________________________________________________________
äääntligen kapitel 15! nu lovar jag att uppdatera bra, som jag inte har gjort nu på ett tag! men jag lovar, nu blir det ändring!

Jag sitter på bussen påväg till Louis. valde att inte gå idag, eftersom jag har gjort det ungefär varje dag tidigare.
Äntligen är jag framme, och jag kliver av bussen och ringer Lou.
''I'm here now.'' säger jag när han svarar.
''Good, come up!''
Han låser upp, så jag kan komma in. Men jag skyndar mig upp så snabbt, så jag glömmer att låsa..
När jag är uppe på deras våning plingar jag på, och Louis öppnar dörren snabbt.
''Hi sweetheart.'' han pussar mig på pannan, och tar min jacka och hänger upp den. Vi går och sätter oss i soffan.
''Do you want coffé or something?'' frågar han sedan.
''No, it's OK.''
''Okey.'' han kollar på mig, och jag kollar på honom. vi ler mot varandra, medans han pillar på mina fingrar. Sedan tar han tag runt min hand. Han är så perfekt. Jag vet inte riktigt vad som händer, men jag dras till han, och då tar han tag sin hand runt min midja och lutar mig över honom. Jag kysser honom.
''I love you Kelly.''
''I love you too.'' Vi fnissar mot varandra och han tar tag i en hårslinga i mitt hår och för den bakom mitt öra.
Jag sätter mig rakt och han också. Sedan lutar jag mitt huvud mot hans axel. Så sitter jag, i säkert flera minuter. Han kramar om mig. Jag blir varm.
Har aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv, trodde aldrig jag skulle kunna berätta för Lou hur jag verkligen kände för honom. Trodde aldrig detdär med El skulle lösa sig. Men det gjorde det, och det blev en stor lättnad för mig.
Lou och jag sitter och pratar i några timmar om allt. Berättar detdär med Harry, att jag slog han och allt. och att jag såg han med El. Louis förstår allting, han lyssnar verkligen hela tiden. gud vad jag älskar honom.
Helt plötsligt somnar jag på hans axel, och han lutar sig på nackstödet på soffan och somnar han med. Jag har min hand på hans mage och sover jättebra.
Jag vaknar av att Louis puttar till mig lite, jag sträcker på mig, och märker sedan att de andra killarna är där. Liam busvisslar och jag ger han en min som han skrattar åt. Jag kommer sedan på att jag glömde att låsa när jag gick in på hotellet, det var därför killarna kunde komma in. Harry säger inte ett ljud till mig. Han står bara vid sin mobil, och kollar lite kort på mig ibland.
Jag kommer då på att jag måste gå hem, eftersom de andra tjejerna säkert väntar på mig. Jag säger hejdå till killarna, och Lou följer mig till hallen. Jag klär på mina skor, och Lou ger mig min jacka och klär på den på mig. han gör allt för mig. Innan jag går, kysser han mig. Länge. Jag ler mot han, och precis när jag ska öppna ytterdörren, kommer Harry springande.
''Kelly, stop.''
''Harry, what's wrong?''
Han stannar upp och kollar på mig och Louis.
''I and El not dating anymore.'' säger han sedan.
''OK, and?'' säger Louis då.
Harry kollar på mig som om jag borde säga något, men jag är som vanligt lika tyst. Då säger han;
''Nothing.. just you knowed it..'' sedan går han där ifrån.
''Bye Kelly.'' säger Louis då.
''Bye.'' säger jag då och stänger dörren efter mig. Vem kan ha gjort slut nu? Har harry känslor för någon annan? Allt är bara så himla rörigt just nu. Allting går runt i huvudet, hela tiden.
Jag tar bussen hem också, och på vägen sms:ar jag med Lou.
''I miss you.'' skriver jag då.
''I miss you to darling.'' svarar han snabbt.
''Do you think Harry is inloved with someone else or why did he and El not dating anymore?'' frågar jag sen.
''I don't know.. but I don't care. He must solve that self.''
''Yeah, he must..''
Jag får slut på pengar, så jag kan inte sms:a Lou mer. Istället sitter jag och lyssnar på musik. Killarnas musik. Take Me Home albumet är verkligen så himla bra. När little things spelas i öronsnäckorna, ringer Sofie. Jag svarar;
''Hi So..!''
''Kelly, you must come home, NOW.''
''Why? what's wrong?''
''The ambulance is here, Lilly is seriously injured!''
''What?!''
''Yes, you must come home now!''
''I coming, promies you. say to her that I love her, OK?''
Vi lägger på. Lilly är allvarligt skadad, och här sitter och lyssnar på musik? vad håller jag på med? Jag ropar på chauffören att köra snabbare, men han lyssnar inte.
Min bästa vän ska åka ambulans, och jag vet inte ens vad som har hänt med henne..

 

_________________________________________________________________________________________
är så himla trött nu, så det blev inte längre kapitel. Men hoppas de va okej. förhoppningsvis mer imorgon!

Jag tar mobilen sakta mot örat.
''Hi..'' säger jag tyst.
''Kelly, I'm so sorry.''
''For what?''
''Yeah, I tell Harry that I knowed he dating El and..''
''You promies me, right?''
''Yes I do Kelly, and I'm so sorry.. please be my friend again, please?''
''Harry.. Harry don't love me more..''
När jag säger det kollar tjejerna på mig förvånat.
''Has he said to you that he love you?''
''Yes.. about a week ago. But now he said he don't..''
''I'm gonna..''
''No Lou, please. don't talk to him about this.''
''But he make you sad..''
''Lou, I'm fine..''
''Good.''
''Mm..''
''I talk to El by the way.. and she said it's OK if you and I dating, and I said it's was OK if El and Harry dating..''
''Really?''
''Yes..''
''Lou, I haven't tell you this before but..''
sen kommer jag på att tjejerna står precis bredvid mig och lyssnar.
Jag går till toan och låser in mig..
''I'm inloved with you. And I has always was it.. but it's has just feelts wrong to El and yeah..'' säger jag sedan. Och faktiskt så har det varit så, men jag har bara inte berättat det för Lou.
''Oh, Kelly. I love you, so much.''
''I love you to Lou. I really mean it. sorry I don't had tell it before..''
''It's OK. I understand you.''
''Good, I'm gonna go, bye sweetheart.''
''Bye darling.''
Vi lägger på och jag ler medan jag biter mig i läppen. Har inte varit såhär glad på länge. Louis och jag är tillsammans, eller, är vi det? Iallafall vänner, och det är det viktigaste. Även om jag älskar han och absolut inte hade haft något emot att spendera resten av mitt liv med honom.
Men då kommer jag att tänka på Harry.. bilder från igår går runt i huvudet på mig, och jag kan inte sluta tänka på meningen ''You are just a crazy fan, not more.'' mitt leende förvandlas till en allvarligt min från det leendet som jag inte gjort på ett bra tag.
Jag låser upp toalettdörren och går ut.
''What did he say?!'' tjejerna springer fram till mig och ser med stora ögon på mig.
''He.. he said sorry, and we're friends.'' jag ler lite smått.
''Just friends? Not more?'' säger Lilly då.
''Oh, shut up Lilly.'' jag slår till henne lite löst på armen och vi alla skrattar.
Sedan kommer jag på att tjejerna var med mig hos killarna igår, jag känner att jag bara måste få veta vad de gjorde när jag hade dragit, och hur dags de gick hem.
''By the way, when I run out of the boys house, what do you then? And when do you go home?''
Natta är den första som börjar prata.
''We said that it was sad that lou and harry was.. yeah, you know. But we talk a little bit more together and I..''
''SHE KISSED NIALL!'' Skriker Rose rakt ut.
''You do what Natta?'' säger jag då och ler stort mot henne.
''Well.. yes.. and it was the best kiss in my life.''
''Oh, I understand that!'' jag kramar om henne och så skrattar vi alla lite smått. Natta blir röd om kinderna. Sedan fortsätter hon;
''Anyway.. we go home a hour later, and yeah. But first we take pictures ofcourse.''
''AND HARRY KISSED ME ON MY CHEEK!!'' Det är Lilly som har börjar skrika.
''But.. he go out from the house?''
''Yeah, but before that, when you and Lou talk on the toilet.''
''Haha, aw.''
Lilly ler för sig själv. hon ser så himla bra ut med hennes smilegropar.

Senare på kvällen har de andra gått och fixat med madrasserna, eftersom de gick ur luft förra natten när de sov. Då loggar jag in på skype och ser att Louis är inne, och det dröjer inte länge förns han skriver.
''Hi honey.''
Jag ler för mig själv och svarar;
''Hi cutie.''
Då ringer han till mig på skype, och utan att tveka trycker jag på svara. Han ligger i sängen och kollar in i webben.
''Hi babe.''
''Hi.'' säger jag med ett litet flin på läpparna.
''Wow, you're pretty tonight.'' säger han och blinkar lite mot mig.
''Oh, come on.'' säger jag och vi båda skrattar.
''Can't you come to us tomorrow? I'm home alone so yeah..''
''Sure. I come about 12.00 o'clock?''
''Yeah, it's gotta be great.''
Jag hör Niall i bakrunden säga ''Lou, it's lunch. Do you comming?''
Louis svarar snabbt;
''Yeah, I comming.''
Sen kollar han på mig med sitt fina leende.
''I'm gonna go. But see you tomorrow.''
''Yeah, i hear that. haha!''
Vi skrattar tyst sedan säger jag;
''I love you lou.''
''Love you Kelly.''
Sedan avslutas samtalet. Jag slår ner locket på datorn och ler för mig själv. Jag ska träffa Louis, ensam. Ingen annan, bara han och jag.
Bara han och jag..

___________________________________________________________________________________________
blev ett kapitel iallafall, även fast jag är sjuk och allt, men jaja.
kanske blir det ett till ikväll, helg nu ju!

Jag smiter bakom en sopptunna. Alla sopptunnor hit och dit, vet inte hur många jag har gömt mig bakom de senaste veckorna.
Jag kollar åt Harrys håll. Försöker se vilken tjej det är, men Harry är i vägen. Då byter jag vinkel och då ser jag. Det är som jag trodde, El. Då dejtar de alltså fortfarande.. men, varför sa han inget till Lou? Han borde ju fått veta.
Jag vet inte om jag ska gå fram, eller gå därifrån. Men utan att tänka står jag framför dem.
''Harry?''
Han rycker till och släpper taget som Els läppar. Båda tittar förvånat på mig.
''Sorry to bother you Harry, but we need to talk.''
Harry säger inte emot, men han suckar och följer med mig. Han nästan viskar till El ''I be right back.'' hon nickar.
Vi går ett tag, sedan stannar jag till och tittar på han.
''I'm sorry..'' Jag tittar ynkligt på han.
''Do you think it's fine for me? I say that you not gonna tell him, but you did.''
''I know but.. you promies to tell him, you promies me!''
''Kelly, it's my life. I think our friendship has gone too far. You're just a fan, not more, and yeah..''
Sa han verkligen detdär? Hur kunde han? Han har svikit mig. Det gör ont när jag hör meningen ''You're just a fan, not more'' Det svider. Han som älskade mig. Han som sa att han alltid fanns där för mig. Han som va min bästa vän. Han som alltid lyssnade. Han som var den ända som förstod. Och han som var den äktaste vännen jag träffat. Jag står inte ut, jag fattar inte. Har han bara drivit med mig? Jag börjar gråta igen, och känner att jag verkligen inte orkar mer nu.
''How..how could you say that to me? nästan viskar jag, medan det bränner i ögonen, och tårarna rinner sakta med säkert ner för kinderna.
Han blir stum. Vet inte vad han ska säga. Jag känner att han ångrar lite av det han sa, för han ser sorgsen ut.
''I.. I don't love you Kelly.'' säger han sedan.
Då, helt plötsligt känner jag hur min handflata höjs upp och slås iväg. Sedan bränner det på handen. Då märker jag, jag har slagit Harry. Han kollar bort och håller sin hand på sin kind. Det syns att han har ont. Jag, Kelly 18 år, har slagit Harry, en kille som tjejer skulle döda för att få röra, och vad gör jag? Jag slår han?
''wow..what are you doing?'' Han backar ett steg och ser argt på mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag bara känner hur mina ben blir till spagetti. Jag ser ingenting, allt blir svart. Jag orkar inget, verkligen inget. Sedan springer jag där ifrån. Skiter i att svara Harry, skiter i att säga förlåt, skiter i att ringa de andra tjejerna, jag skiter i allt.
När jag har sprungit ett tag är jag äntligen framme vid mitt hotell. Jag går upp och håller för min hand för ansiktet lite. Jag vill inte att folk ska se att jag har gråtigt. När jag är uppe på min våning, går jag snabbt till hotellrummet och låser upp, går in, låser och går på toa. Jag sätter mig på toalettstolen och suckar. Har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Jag blir spyfärdig, men lyckas hålla inne det. Sedan kryper jag ner i sängen, och somnar gråtande.

Nästa morgon vaknar jag av att det känns som något kittlar mig på kinden. Jag sätter mig hastigt upp och öppnar ögonen. Där sitter Rose, Manda, Lilly, Sofie och Natta.
''How do you come in?'' säger jag och gnuggar mig i ögonen samtidigt som jag gäspar.
''extrakey.'' säger Lilly och tar upp nycklen och dinglar med den.
''Kelly, please tell us, what happening with harry and lou yesterday?''
''Please, I don't want to talk about it.''
''Kelly, tell us now. We want to know, you're our friend, right? Come on.''
Jag trycker ner huvudet i kudden och stönar. Snälla, jag orkar inte. Orkar inte berätta allt detta.
''Hey, wake up.''
''I not sleep.'' mumlar jag då.
''Are.. are Harry and Lou not friends?'' Lilly står och pillar på sina naglar medan hon frågar det ynkligt.
''I don't know, please, don't remind me.''
De suckar och så blir det tyst.
Då börjar jag plötsligt gråta. Jag tänker på vad Harry sa till mig, och jag tänker på vad jag gjorde mot han. Jag slår händerna för ansiktet och gråter. Tjejerna reagerar såklart på det.
''Kelly, what's up?'' Manda tar tag om mig och de andra kollar sorgset på mig.
''Oh, nothing. It's a long story. I tell you all later.''
När jag har torkat bort tårarna på nattlinnearmen, så hör vi en mobilsignal. Vi blir tysta, och jag märker sedan att det är min mobil som ringer. Jag kollar vem det är. Jag funderar på att stänga av, när jag inser vem det är; Louis.
Tjejerna kollar på mig, och jag på dem, medans signalerna forsätter.
''Lou?'' frågar Natta då.
Jag nickar, och trycker på svara..

 

__________________________________________________________________________________________
hade först tänkt mig lite längre kapitel. men det blev inte så. är sjuk också, så jag kanske inte orkar skriva så mycket. Men jag hoppas jag får ihop ett kapitel imorgon!

Klockan slår halv 6. Vi är äntligen klara, och albumet har spelats om minst 20 gånger. Jag tror de andra tjejerna känner sig väldigt nöjda, för de ler stolt. När vi går ut och jag har låst dörren, kommer Lilly på att hon har glömt sin mobil. Hon vill verkligen ha bild på henne och harry, och de andra killarna, som bevis att hon verkligen har träffat dom.
Så jag får låsa upp igen. När hon äntligen har hämtat den. låser jag och snabbar mig på innan någon annan hinner komma på att de har glömt något. Vi går i rask takt. Och efter ett tag är vi framme. De andra stirrar med stora ögon på den stora byggnaden. Jag ringer killarna och säger att de ska låsa upp ytterdörren, som de gör genom en fjärrkontroll. De låser upp och vi går in. På insidan av dörren kan man låsa, så jag gör det snabbt så inget annat fan kan komma in. Vi tar hissen upp, och efter några minuter är vi uppe. Tjejerna börjar stampa i golvet och det pirrar i magen på dom. Jag knackar på, och ganska snart öppnar Niall dörren. Natta tappar andan och börjar gråta.
''OMG, NIALL, OMG!''
''Natta, take it easy..'' jag skrattar jag till och tar tag i hennes arm löst.
''Here, give me a hug.'' säger Niall till Natta och hon kastar sig om hans axlar.
Niall skrattar, och ger de andra tjejerna en kram. De är lika chockade dem. Sedan kommer de andra killarna; Harry, Louis, Liam och Zayn. Då börjar ett himla liv. Man hör Lilly mest, eftersom hon har en väldigt stark röst. Hon skriker och tar tag om Harry. Hon kramar han länge, han kramar henne också och ger henne en puss på pannan. Då blir Lilly ännu mer galen. Manda, Rose, och Sofie gråter och kramar om alla. Manda blir tokig när Zayn kommer. Hon säger hur mycket hon älskar han och allt. Rose gör detsamma. Sofie har nog aldrig haft något favorit i bandet, hon gillar alla lika mycket. När de har lugnat ner sig kan jag äntligen krama om killarna. Då märker jag att jag såklart måste krama Louis också. Han kramar om mig, och jag tar runt min ena arm om honom. Vi säger inget till varandra. När har släpper mig går jag snabbt till soffan, där de andra är.
''Thankyou so much guys. the girls love to meet you.'' säger jag sedan. Lilly, Manda, Rose, Natta och Sofie nickar instämmande.
''Just fun!'' säger Harry och skrattar till så hans smilegrop syns. Lilly sitter och glor på han hela tiden. Hon har fastnat med blicken.
Vi sitter och pratar, om allt och ingenting. Det är verkligen trevligt. Trodde aldrig tjejerna skulle lugna ner sig, men det gjorde de visst, som tur var.
Jag märker hur Louis kollar på mig, ganska ofta. Sen tjaffset, (okej, det var inte tjaffs. men en konversation) så har vi inte precis pratat. Jag försöker kolla bort, men det är svårt. Hans ögon är som dragningskrafter. Hela han är så himla perfekt. Men ändå känns det fel om jag skulle bli tillsammans med han. När jag ska sträcka mig och ta ett chips ur skålen som står på bordet, gör Louis det samtidigt. Hans hand nuddar min, och på något vis känns det som att han tar tag i den. Harry verkar ha sett allting. Och han förstår vad som har hänt. Han har inte berättat för Louis än att han dejtar Eleanor, eller.. gör han det fortfarande?
Allt runt omkring blir tyst. Alla pratar med varandra, men jag är inne i mina egna tankar. Plötsligt rycker jag upp mig när jag känner en hand på axeln. jag kollar bak, och där står Lou.
''Kelly, come on. we need to talk..''
''oh.. okey.'' jag svarar snabbt och följer med honom. de andra tjejerna kollar efter mig.
Vi går in på toaletten. Där står han först och kollar mig i ögonen medan han håller med sina händer på mina axlar. han ser sorgsen ut, samtidigt som han är allvarlig.
''Kelly.. why did you hate me?''
Först vet jag inte vad jag ska svara, men jag förstår att jag måste säga något.
''I don't hate you. I saw to you on facebook that i love you, right?''
Han släpper mig och kollar bort. Det blir tyst ett tag.
''I haved broked up with El.''
''Yeah, I know that.'' säger jag och suckar.
''But.. how?''
''It's a long story.. by the way, haven't harry tell you that..''
''what?'' han kollar på mig misstänksam.
''oh.. nothing.'' nu är det kört. han kommer som alla andra tjata på att jag ska berätta, nu kommer jag verkligen bli hatad av alla. alla.
''No..''
''YES Kelly, YES.'' Han har höjt rösten.
jag krymper ihop. Jag känns som en myra.
''He.. he dating El.''
''You say what?!''
''He says he gonna tell you, but he didn't..''
''Does he dating El before I broked up with her?''
''Yes.. Yes he did..''
''So El lied to me?!''
''Yes.. both of them..''
''I KNOWED IT.''
Han sparkar till i golvet. Tror snart han kommer ta sönder något. varför berättade jag detta? Kan du aldrig knipa käft Kelly, snälla. Jag fattar inte varför jag alltid ska göra fel. Känner hur gråten stiger.
''Why did he do this to me?! WHY?''
''I.. I don't know..'' säger jag osäkert.
''I'm gonna talk to him, now.''
Han är påväg mot toadörren, men jag tar tag i hans arm och hejdar  han.
''No Lou, no! Please, don't do it, OK? Harry gonna hate me, please lou''
''OK.''
''mhm..''
''But.. why did he don't say anything?''
''I don't know, but please Lou. don't tell him.''
''I love you Kelly, and I promies you. But I never gonna forgive Harry, or El..'' Han är fortfarande arg. man märker det på han.
''Good that you promies..''
''Mhm..''
Sedan orkar jag inte vara kvar där inne, jag låser upp och går ut. Ingen sitter kvar i soffan. De sitter ute på ballkongen. Jag går och sätter mig vid dem och säger ingenting. De märker nästan inte ens att jag är där. Snart kommer Louis, och han sätter sig så långt i från mig han kan. Helt plötsligt frågar Harry;
''What are you doing on the toilett?''
Lou och jag kollar på varandra.
''Nothing'' svarar Lou snabbt.
''Nothing?'' säger Harry då.
Han ställer sig upp. Alla blir tysta. Snälla, inte tjabb nu, snälla.
''No, nothing.'' säger Lou då och tar en klunk med fanta.
''Don't force Kelly to nothing, OK?'' Harry är irriterad, man hör det på hans röst.
''What are you talking about? Louis är helt förvånad, även fast han borde fatta.
''Kelly is not inloved with you Lou. He don't love you, she just say that. You broked up with El and think you can take Kelly? What are you thinking about?''
''I don't think I can take Kelly? She love me, she do. You don't know anything.''
''Yes I do Lou. I do.''
Jag bara sitter och stirrar på dem, sedan får jag nog;
''Guys, take it easy..''
De lyssnar inte, nu står båda upp och kolla på varandra. Jag ställer mig emellan dem.
''Please..stop.''
''Kelly, I don't need your help.'' säger Harry då.
''No, I don't say that? I just say that you must stop. Please, stop.''
De lyssnar inte, Louis tar bort mig, han är riktigt arg, plötsligt får han ur sig det han absolut inte skulle sagt, det han lovade mig;
''WHY DID YOU DATING EL?!'' han skriker det.
Harry ser chockad ut, sedan kollar han på mig. Jag vet inte vad jag ska göra, jag skäms. Jag tittar bort.
''Thanks Kelly.. thanks.'' Han går där ifrån, och ut. Alla står och glor på mig. Jag får panik. Vill bara här ifrån. Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder, sedan springer jag ut.
''Please Kelly, wait!'' Louis ropar efter mig, men jag skiter i han. Jag skiter i allt. Jag måste bara hitta Harry nu, och det snabbt.
Jag går i hela stan, men jag kan verkligen inte hitta han. Han är borta, jag sms:ar och ringer, men han svarar inte. Plötsligt ser jag någon borta vid husknuten av ett höghus. Där är han, det är Harry. Jag springer så snabbt jag kan mot han. Men sedan tvärstannar jag. Det kan inte vara sant. Han står där med en tjej. Och han står och kysser henne..

 

___________________________________________________________________________________________
äääntligen klar med kapitlet. Jag är så himla slut på idéer nu.. men jag hoppas jag kommer på mer!

tack ännu en gång för all bra kritik, ni som läser är bäst!

Jag vaknar redan vid 6 idag. Fattar först inte varför, men sedan förstår jag. Det är ju min födelsedag. Man vaknar alltid så tidigt för att man vet att någon ska komma in och sjunga för en, ge presenter och allt. Men så kommer det inte bli för mig. Får nöja mig med några gratulationer på facebook. Sedan bara va på hotellet och deppa.
Jag bestämmer mig för att inte somna om, är alldeles för pigg, så det skulle vara omöjligt. Istället går jag upp och sätter på vattenkokaren. Jag tar fram en tepåse, och socker. När jag har fixat mitt te, går jag och sätter mig i fåtöljen med koppen, och kollar ut över London. Här ifrån ser jag verkligen allt. De höga byggnaderna, affärerna, bilarna, telefonkioskarna, alla röda dubbeldeckare som kör omkring över allt, och alla människor. Gud vad jag älskar London. Det är seriöst den finaste stan jag vet. När jag har druckit upp teét, ringer jag Liam. Har inte pratat med han alls mycket, så kände att det behövdes om jag ska träffa killarna någon mer gång, som jag förmodligen ska. När jag trycker på ''ring'' och håller upp mobilen mot örat tar det inte många signaler innan han svarar.
''Liam.''
''Hi Liam, it's Kelly.''
''Oh, hi kelly. fun that you calling me!''
''haha, yeah, I think it's was a good idéa to ge to know you better.''
''haha, nice.''
''So.. what are you doing?''
''Öhm.. I sitting and talk with the other boys, and you?''
''Oh.. okey. Nothing..''
''OK.''
''It's..'' börjar jag, men tvekar sedan.
''It's what?''
Jag förstår att det redan är för sent att inte säga det, så jag samlar mod, och fortsätter.
''It's my birthday today.'' Jag kniper ihop ögonen och biter mig i läppen. Gud vad fånigt detdär lät.
''Oh, yeah! I remember that now! Happy birthday Kelly. We guys don't have e present but..''
''Haha, thankyou. No, it's ok. I don't need nothing.''
''Oh, okey. But hope you have a good birthday!''
''Aw, thank you Liam! So cute of you.''
Sedan upptäcker jag att klockan bara är 7, är de uppe såhär tidigt?
''By the way, did I brought you?''
''No, ofcourse not! We work.''
''Aha, okey. good.''
''Yeah. But I must go now, see you Kelly!''
''OK. Bye!''
Vi lägger på. Liam är verkligen en skön kille. Eller okej, det är alla i bandet. Alla är verkligen underbara. Önskar bara allt kunde vara bra. Utan detta problemet.
Timmarna går, och jag gör seriöst ingenting. Går runt och suckar, deppar och ångestar. Värsta födelsedagen någonsin. När jag precis ska gå och lägga mig på sängen för att kolla mobilen, knackar det på hotelldörren. Jag hoppar till, för jag blir verkligen chockad. Först undrar jag vem som kommer såhär tidigt, men märker sedan att klockan är 12. Jag kollar i 'dörrhålet' för att kolla vem det är. Ingen står där. Jag öppnar dörren och sticker ut huvudet. Ingen är där. Men då plötsligt, hoppar det fram några bakom dörren. Jag skriker till. Där står av en konstig anledning, mina bästa kompisar. Natta, Sofie, Lilly, Rose och Manda. Har de kommit hit, bara för att träffa mig?
''HAPPY BIRTHDAY KELLY!!!''
De kramar om mig hårt. Det känns bra.
''Oh my good guys, I LOVE YOU!''
Jag fattar inte än att de är där. De håller i läsk, godis, massor av presenter, och kuvert. Jag börjar gråta och säger hur glad jag är att de är här.
''When does you decided this?''
''About a week ago. We want that you are going to know that we love you Kelly. You're the best friend ever.'' säger Natta då.
''Oh, I don't know what I am gonna say. I'm so happy to have you here!! Come in!''
Jag gör en gest med handen att de ska gå in. De ställer ner sina väskor på golvet, och ger mig allt det andra.
''Oh, you don't need to give all this.'' säger jag då.
''Yes we do! We want to show how much you mean to us.'' säger Lilly och ler så hennes smilegropar lyser upp hela ansiktet.
Jag öppnar presenterna. Jag får smycken, krämer, parfym, gosedjur, pengar och mycket mer. Har aldrig fått såhär mycket presenter av mina kompisar. Sedan får jag 5 one direction dockor också. De är jättesöta, och har mycket större huvud än kroppen. Jag är så himla glad. Jag kramar om dom och ger dem en kompispuss på kinden.
Jag känner sedan att jag vill ge något tillbaka, då kommer jag på; killarna. Det klart de ska få träffa killarna. De är lika galna i dem om jag.
''Now I have a surprise for YOU.'' säger jag då och blinkar mot dom.
De kollar på mig förväntansfullar och ler.
''You are going to .. MEET ONE DIRECTION!!''
Den första som reagerar är Lilly. Hon skriker så högt att jag får springa fram och hålla för hennes mun. Sedan gör de andra samma sak. De gråter också, men detklart. Vilket fan skulle inte reagera så om de fick träffa sina allra största idoler?
''OMG, I LOVE YOU KELLY!'' Lilly hoppar upp på mig och kravlar tag runt mig. de andra kramar mig stenhårt. Jag skrattar, och de gör det samma.
''Is this a dream? säger Sofie sen och stirrar med stora ögon.''
''No, it isn't!'' de börjar tjata och prata i mun på varandra och hoppar upp och ner.
''I call Harry now! säger jag sedan.''
''OMG, HARRY!'' Lilly skriker och springer fram till mig.
Manda och Rose har inte sagt ett ord, de står bara och gapar. de kan nog inte fatta att hon ska få träffa Zayn och Liam.
Jag slår upp Harrys nummer och ringer han.
''Hi Kelly.. I'm sorry if..''
''You don't need to explain. I just have a question. And I hope it's OK.''
''Oh.. okey, what?''
''My friends are here. And they give me a lot of present, because it's my birthday today. And I want to give a thing to them, so.. Is it okey if they get to meet you and the other guys? Please harry, please.''
''Oh, happy birthday Kelly! And yes, I'm gonna ask the other guys.''
''Thankyou! Okey..''
Jag väntar ett tag, sedan börjar han prata igen.
''Ofcourse! They think it's gotta be fun! When do you want to come?''
''Oh, thank you! Great! Öhm.. about 6 o'clock?''
''Sure! It's gotta be fun!''
''Good! Can you and the other guys please say hi in the telefone?''
''Ofcourse!''
Jag hör att han säger det till de andra killarna, då räcker jag luren mot tjejerna.
''Hi girls!'' säger killarna i kör.
''OMG, ONE DIRECTION!!!!'' Lilly, Natta, Rose, Manda och Sofie skriker som bara den.
Jag skrattar och tar luren mot örat igen.
''Haha, thankyou. I promies I'm gonna tell them to not screem so much when they are going to meet you, haha.''
''Haha, yeah, thankyou Kelly.''
''Bye'' säger jag med ett fniss.
Harry gör det samma. Vi lägger på, sedan kollar jag upp på de andra och ler medan jag biter mig i läppen.
''NOW WE MAKES US PREPARED!'' säger jag sedan och de andra börjar hoppa och skratta. Sedan kramar vi varandra. för ungefär 5:e gången idag, haha.
Vi sätter igång One Directions nya låtar i Take Me Home albumet, vi dansar, skrattar, sminkar oss, fixar håret och gör oss iordning. Då kommer jag att tänka på att Harry och jag helt plötsligt är jättebra vänner. Jag förlåter han.. det är trots allt inte mig han har gjort någonting mot. Det är mot Lou. Sedan kommer jag på; nej, shit. Louis kommer vara där..

____________________________________________________________________________________________
hoppas det var tillräckligt långt. Nästa kapitel får ni inte bara missa! Då kommer det hända en massa grejer!
kommer komma upp imorgon förhoppningsvis.

Veckorna går. Sitter för det mesta bara på mitt rum och glor. har pratat med Niall ibland i telefonen för att få upp humöret. Han gör verkligen en på bra humör, och får alltid mig att skratta. Gud vad jag älskar den killen. Han är en underbar vän.
En fredag upptäcker jag att jag fyller år om en dag. Jag har inte tänkt på det. Jag hinner inte åka hem innan heller, så jag stannar. Jag får väl ringa mamma och sitta här på hotellrummet helt forever alone.
Jag tar upp mobilen, och ringer mamma.
''Hi mom. I just gonna say that I'm not comming home before my birthday.''
''Hi darling.. oh, okey. I'm gonna miss you.''
''Yeah, same here.''
''I love you, and when you coming home, I'm gonna give you a big present.''
''aw, mom. You needn't.''
''But I love you darling.''
''Love you to mom, bye.''
''bye honey.''
Vi lägger på. Jag känner mig ganska taskig som inte är hemma på min födelsedag. Jag tror mamma hade velat fira mig då. men jag hinner inte, och detta bråken är viktigare nu. egentligen vill jag bara skita i det, men det går inte. Jag sätter igång datorn och loggar in på skype. Niall ringer mig och jag svarar med webb.
''Hi Kelly!''
''Niall, hi!''
''We guys miss you. You haved just sit on your hotell.''
''Yeah.. I know. But.. You know Lou?''
''Yes?''
''He still hate me and.. yeah.''
''Does I hate you?''
Precis när jag ska svara ''No, not you, Lou!'' så märker jag att det inte var Nialls röst. Det var Louis'. Jag stelnar till. Han hörde när jag sa att han hatade mig. Jag stänger av webben. Men micen är på.
''Kelly.. I don't hate you, I love you.''
''I think I'm gonna go, bye.''
Jag stänger av så snabbt jag kan, och stänger locket på datorn. Sedan andas jag ut. Nu kan jag verkligen inte visas ute. Kommer stanna inne på hotellet varje dag till jag åker hem. Sämsta födelsedagen någonsin kommer det bli också, men hellre det än att Louis' ser mig.

Helt plötsligt vaknar jag av att solen lyser i mina ögon. jag märker att jag har somnat i fåtöljen, och att klockan är 22.37. Funderar på att somna om, och sova över natten. Men nu är jag inte alls trött. Jag loggar in på facebook, och där har jag fått ett nytt meddelande. Jag kollar det. Det är från lou. Jag funderar på att bara klicka bort det först, men jag gör det ändå. Det är skickat ganska nyss.
''Kelly.. I know you maybe don't care. But I just want to say that I not hate you. I love you. I promies. Please, don't hate me. My feelings for Eleanor is gone. I just want you. I know that you don't want me. And I don't forces you. But just you know, I think you're a fantastic girl. You're a rellay good friend. So please, if you don't want to be my girlfriend, can we please be friends? I don't want to argue with you, OK?''
jag läser meddelandet om och om igen, sedan svarar jag.
''Lou.. I.. I love you to. I do. But it feels wrong. Eleanor is a beautiful girl. She still loves you, and yeah.. It never gonna work. By the way, I can't move from my mom. I the only she has. Dad is dead.. (it's a long store I don't want to talk about) and, she needs me. I'm so sorry.''
Jag tvekar när jag ska skicka det. Men sedan trycker jag på enter. Ganska snart, står det ''Louis writing.'' Jag börjar bita på mina naglar av nervositet. jag har ingen aning om vad han kommer säga.
Sedan pluppar det till på facebook och jag kollar det snabbt. Han har svarat.
''Oh.. I'm sorry for you dad.. I'm really sorry. I'm here if you want to talk about it, ok?
Do you really love me? That I haven't a clue about.. And I understand if you want to be with your mom. But I moved to you! I exit the band, I promies you.''
Vad pratar han om? Gå ur bandet? Han måste skämta. Det är det sista han ska. Han får inte, inte för mig.
''Noway. You must not exit the band. Not for me.You love the guys Lou, right?''
''But I love you to.''
''No, you don't.''
''Yes, I do.''
''I'm think I'm gonna go.''
''I know this gonna hapend.''
''Just.. bye.''
''but..''
Sedan loggar jag ut. Jag orkar inte att han ska hålla på. Detklart det är skitgulligt att han säger så och allt. Han betyder ju allt för mig, men. nej, det funkar bara inte.
Jag bäddar upp och går och lägger mig. Sedan får jag ångest. Imorgon är det min födelsedag, och jag kommer vara lika ensam då. Ingen kommer komma och sjunga för mig på morgonen. Ingen.

 

__________________________________________________________________________________________
hoppas det funkar! Hinner inte skriva mer ikväll. Får bli imorgon, om jag hinner! Jag vet EXAKT hur jag ska fortsätta nu, whiho!

Jag kliver upp ur sängen, öppnar fönstret, och tittar ner. Jag ser inte så värst mycket. Det är ganska mörkt. Men sedan kör det förbi en bil. Bilens lysen lyser upp gatan och då ser jag. Där sitter Eleanor. Hon gråter. Jag klär på mig och skyndar mig ner. När jag hittar henne ser hon inte ut att må så himla bra. Jag går fram till henne, hon får bli hur arg hon vill på mig. Bara hon förstår att jag bryr mig, även fast jag inte orkade mer när hon pratade med mig på cafeét.
''Eleanor?..''
Hon fortsätter gråta, men hon tittar upp på mig. Hennes vackra ansikte har förvandlats till ett kletigt sminkansikte med mascara överallt.
''Eleanor, what is it?''
Jag går fram och sätter mig bredvid henne. Sakta och försiktigt tar jag min arm runt henne. Det hade känts konstigt om jag var runt 15 eller något. Hon är trotsallt 19. Men nu är jag 18, så jag tror bara Eleanor uppskattar att jag pratar med henne.
''Do you want to talk about it? I promies to listen to you. I'm sorry if I was angry on the café. I'm so sorry.''
Äntligen öppnar hon munnen och pratar. otydligt, men jag fattar.
''Kelly.. I hate myself.''
''No you don't. Come here, do you want to follow me up to my room? We can talk about it. It's cold outside and I think you freezes.''
Hon nickar, och jag tar med henne in. Vi tar hissen. Hon skämms över hur hon ser ut. Som tur är, är det inte så många som ser oss. De flesta är på deras rum. När vi är framme låser jag upp, hon klär av sig sin jacka. Jag ger henne en kopp med kaffe och en filt. vi sätter oss i soffan.
''So.. Do you want to tell me what's wrong?''
Hon snyftar, sedan börjar hon;
''Lou.. Louis has broked up with me. And.. I.. I haved dating Harry. I don't know why I do it. I hate myself. I miss Lou, even when I have Harry and.. oh, Kelly..''
Jag blir stel. Har Louis verkligen gjort slut? Visst, jag såg ju deras sms, men jag trodde, och ville så himla gärna att det skulle reda ut sig, så det kunde fortsätta att vara ett par.
''I don't know what I'm gonna say.. I'm so sorry .. I know you love Louis. He's a fantastic guy but..''
''But..?''
''I.. I think I know who he is inloved with.''
''What..?''
''Eleanor.. I know if you hate me now. But I just tell you so you know the truth..''
''Please, just tell me..''
''He's inloved with.. with me.''
Eleanor får stora och sorgsna ögon medan hon kollar på mig. Underläppen på henne darrar och hon börjar gråta ännu mer.
''I know it.. He kissed you, and he loves you. AND YOU LOVES HIM!''
Jag tar min hand på hennes axel, men denna gången tar hon bort den.
''I don't love him.. I just like him like a friend. I sad to him that he do a big mistake when i broke up with you. But he don't listen. I'm so sorry..''
''I love him..'' säger hon sedan medan hon gnuggar sig i ögonen med händerna, så hon blir ännu svartare i ansiktet.
''I know..''
''But.. I can't be mad at you.. it's not your fold. And it's not just Louis' fold. It's my to. I dating Harry.. and I regret it so much.. Lou don't know that, but .. I want someone gonna tell him that.''
''Harry dag to me that you're gonna tell Lou that.''
''Have you and him talk about this?!''
''No.. he just sad that you dating.. ''
''He.. He lied to me. He sad that he never gonna tell someone that, but he do.''
Jag ger henne en ledsen min.. vet inte vart jag ska forstätta. Harry har ljugit. Det trodde jag aldrig om han.
''But.. I'm gonna go now. bye kelly, and thanks for the coffé.''
''yeah, bye..''
Hon går. och jag slänger mig på sängen och suckar ut. Nu när Lou och Eleanor har gjort slut.. då kommer det ju stå om det i tidningar och allt. Jag kommer inte kunna läsa tidningar på flera veckor nu. Kommer bara kännas som mitt fel alltihop. fan.
Jag vet inte varför jag inte bara skiter i detta och åker hem. Men det skulle kännas fegt och fel. Jag är inblandad i detta. Det måste lösa sig. Det kan ta ett tag, men jag åker inte förns det har blivit bättre. Om det någonsin kommer bli bättre..

 

___________________________________________________________________________________________
har fått väldigt bra kritik av folk när det gäller min novell. blir SKITGLAD av det!  bara för det ska jag börja skriva ännu mer! kap 9 kommer förhoppningsvis senare!

Jag stirrar ner på mobilen. vad ska jag säga? Jag trycker på svara och tar Iphonen sakta till örat.
''Hi..''
''Kelly..?''
''Mhm..''
''I'm sorry..''
''Mm..''
''I know you hate me, but please, I mean it, I'm so sorry. I don't know why I haved been so angry..''
''It's okey.. just..''
''Just..?''
''Everyone hates me here..'' jag piper fram den meningen och börjar gråta medan jag trycker knäna mot magen.
''Oh pretty, what's wrong?''
''It's a long story..''
''No.. tell me. I'm your best friend.. if you want it?..''
''Ofcourse I will Natta. I haved missed you. I love you.''
''Love you to Kelly. Now, just tell me.''
''Ok.. Louis.. haved kissed me. And.. he hates me, and loves me.. oh, i don't know. eleanor hates me. Lou are inloved with me, and harry dating Eleanor, and.. he try to kiss me and.. oh my god. It's just.. I don't know..''
''Oh, shit.. DID LOU KISSED YOU?! AND HARRY TRY TO IT?! OMG..''
''Natta, it's not fun. I hate everything here. I just do mistakes. Everyhing be wrong and..''
''Sorry.. but.. please don't think so. You must talk to them Kelly. I think it's the best idéa.''
''Yeah.. I know. It just.. much now.''
''I understand. I want to visit you now.''
''Yes, why not? take the train here.''
''Maybe..''
''Then you can meet Niall! He's my friend. I promies that he will meet you!''
''OMG, DO YOU REALLY MEAN THAT?!''
''Yes, ofcourse!''
''Omg, I love you!''
''Love yah, must go, see u Natta!''
''Bye Kelly!''
vi lägger på. Nu känns allt lite bättre på något sätt. Jag har min fina, underbara, vackra, bästa vän tillbaka. Natta. Ingen kommer någonsin kunna ta henne ifrån mig. Världens bästa vän. Jag tvättar bort sminket, byter om, och går och lägger mig. Denna natten somnar jag ganska snabbt iallafall.
Jag hör någon skarpt ljud plinga till i mobilen. Jag vaknar. Det plingar och plingar. Det är alarmet. Jag kom ihåg att jag satte alarmet för att inte vakna senare än nödvändigt. När jag kollar på mobilen ser jag att jag har ett missat samtal. Det är från mamma. Plötsligt inser jag att jag inte har pratat med henne på ett rätt bra tag. Jag ringer upp henne.
''Kelly?''
''Oh, hi mom!''
''Oh, honey! Why did you don't answer when I called you?''
''Mom, I sleep then..''
''Yeah.. I understand that.''
''haha!''
''haha! so, how is it?''
''oh.. fine. I think.''
''Good! I heard that Natta is home, why did he moved?''
''It's a long story. I tell you when I'm home.''
''okey.. but when do you come home? I miss you so! And youre bithday is soon to!''
Just det, min födelsedag. Det hade jag nästan helt glömt bort.
''Oh, yes I know. But I maybe is here on my birthday..I don't know mom..''
''Oh.. okey. But call me often!''
''I promies you mom. love you, bye.''
''bye darling.''
Jag har saknat mamma. Massor. Ända sen pappa gick bort han hon alltid stått vid min sida. Hon har alltid gjort allt för mig. Jag älskar verkligen henne, och det förstår jag verkligen, eftersom det går en varm ström genom kroppen, som det gjorde när Natta och jag var påväg att hoppa på tåget till konserten. Det känns som det var åratal sedan, men det var bara någon vecka sen. Tiden går inte så snabbt som man tror.
Jag klär på mig. och fixar mig noga för en gång skull. Sedan går jag ner och äter hotellfrukost. Egentligen skulle jag inte stannat såhär länge på hotellet. Men mitt rum är det ändå ingen som har bokat, så jag kan bo kvar. Ett bra tag till hoppas jag.
Jag äter inte alls mycket. Har ingen lust bara. Jag börjar må illa. Helt plötsligt känner jag hur jag får panik och rusar upp på närmaste toa. Jag spyr. Förmodligen magsjuka. jag suckar för mig själv och sköljer munnen och tvättar händerna. Sedan går jag upp på rummet och lägger mig igen. Vill verkligen inte gå ut om jag är sjuk. Jag somnar ganska snabbt. Huvudvärk har jag också. Känns som en påse med sten på huvudet. Jag mår inte bra. Jag sover i ungefär 5 timmar, innan jag hör någon utanför mitt fönster, det låter som snyftingar och gråt..

 

_________________________________________________________________________________________
vet nästan exakt hur jag ska fortsätta nu! gör ett kapitel till imorgon, om jag hinner. Kanske t.o.m 2 om jag har mycket tid!

 

Kan inte fatta att jag berättade för Louis att jag kollade på hans och Eleanors sms, eller att jag kollade dom överhuvudtaget var ju sjukt. Hur kunde jag va så dum? Det är hans och hennes privatliv som han själv sa. Fyfan för dig Kelly. vad håller du på med? Du är inte värd att leva. Du stället bara till med en massa skit hela tiden. Dem tankarna gick runt i huvudet hela tiden. Jag slog upp datorn. Jag har Eleanor på facebook. Hon var online, så jag började skriva.
''Hi.. Can we meet about 10 minutes? I need to talk..''
''Oh.. Kelly.. hi. We haven't meet later, but sure. What's wrong?''
''I know.. but it's complicate.. I need to talk with you.''
''Okey.. see you in the town about 15.00 o'clock?''
''Sure, I be there.''

Jag fixar till mig så jag inte ser allt för hemsk ut. Kan trots allt inte se ut som ett monser när jag ska träffa en känd modell på stan. När jag känner mig klar, går jag ner, och en kvart senare är jag framme. Jag ser henne på andra sidan gatan. Min puls ökar. Vart ska jag börja? ''Hi Eleanor, Louis kissed me, he is don't inloved with you anymore, he loves me, bye!'' nej.. verkligen inte så. alltså shit.. nervositeten bara ökar.
När jag märker att hon ser mig och ler så skyndar jag mig fram, förstår att jag inte kan vända om.
''Hi Kelly'' hon kramar om mig, och jag kramar henne.
''Hi.. Do you want to take a coffé in the caffé?'' frågar jag snabbt.
''Sure.''
Vi hittar närmaste cafeét, och slår oss ner.
''So, what's wrong?'' frågar hon med en allvarlig blick, men samtidigt lugnande. Sedan tar hon en klunk av hennes kaffe.
''Uhm.. Lou..''
Hon tittar lite oförståligt på mig, sedan fortsätter jag.
''Louis kissed me.''
Eleanor hostar till. Hon satt kaffe i halsen. När hon har hostat klart kollar hon på mig med stirrade ögon.
''You said what?''
''Yes.. he kissed me and.. Eleanor, I'm so sorry. He just do it and I.. I'm sorry. I know if you hate me now, but..''
''Why did he do that..?'' börjar hon, medan hennes ögon fylls med tårar.
''I don't know Eleanor.. I promies you. I feel me like a bitch now, but.. It wasen't my fold. I sad to him that it was wong, and then..''
''Then..?''
''I tell him that i haved read youre sms..''
Hon ställer sig upp bestämt så hela bordet skakar till.
''WHAT?!''
''Eleanor.. I hate my self after this and..''
''Kelly, Louis is my boyfriend, and if he kissed you, you must kissed him back, right? So.. you kissed him, and read our sms. HOW COULD YOU?''
Jag orkar inte mer nu. Jag känner hur jag börjar gråta för 5:e gången idag. Allt blir fel hela tiden, verkligen allting. Så jag springer ut ur cafeét. springer och springer. vet inte ens vart jag är påväg. Jag bara springer, vill bort från allt och alla. Att detta kunde hända trodde jag aldrig. Tillslut sätter jag mig ner vid ett soppställe, det är mörkt nu. Helt plötsligt är klockan 8. Ingen människa i synhåll. Jag sitter där helt ensam och gråter. Jag drar upp mina knän mot mig, och håller om dom med mina armar, sedan lägger jag ner mitt huvud i knät. Jag gråter, regelbundet. Det tar inte slut.
Plötsligt hör jag någon komma närmare mig. Jag kollar upp, och där står Harry.
''Kelly, what is it? Come here.''
Han är orolig på rösten och drar upp mig. Sedan lutar han mig mot honom och kramar om mig. Jag gråter i hans bröst, och det känns bra att ha någon nära sig, någon som verkligen bryr sig.
''I'm aweful..'' får jag fram sedan, men gråtande.
''No, you don't! You're awesome Kelly. You're best. I promies you.''
''I hate myself.. I really do. Maybe I just should kill my self.''
''Oh, never think that again. If you die, I die, okey?''
''Thanks Harry.. I love you.''
''I love you to Kelly.'' Han fortsätter krama mig, sedan säger han;
''Do you want to go home to us? So we can talk about it?''
''Are Louis there?''
''Yes, why do you ask?''
''Then I not coming with you.''
''Kelly.. what is it? Is it about Lou?''
''Yes, and Eleanor..''
''I think we need to talk, now.''
''Yeah, me to.''
''We can go home to my place. No one is there, I promies you.''
''Sure..'' svarar jag och han släpper taget om mig. Jag torkar bort tårarna med jackärmen, sedan går vi.
Harrys hus är skitstort. och då menar jag verkligen skitstort.  Vi går in. Inredningen är som i ett drömhus. Här snackar vi rik kille. Vi sätter oss i soffan. Han erbjuder mig chips, men jag tackar nej. Orkar inte äta nu. vill bara prata ut.
''So.. what's wrong?'' frågar han sen.
''Louis.. Louis kissed me and.. I kissed him back. I said to him it never gonna work and that he has a girlfriend, but he don't cared. I read his and Eleanors sms and tell it for him. He hate me now, and I hate me. I meet Eleanor in the town, and I tell everything to her. She hate me to and.. oh Harry. Whatever I do, it's been wrong.''
''Oh.. I understand it's tough. I don't know what I'm gonna say or do. Louis can.. Louis can do things he don't think about. Trust me, I haved be his friend in about 3 year. But he's a beautiful guy. I promies you. Do you want that I'm gonna talk to him?''
''No.. it's okey.''
''Sure?''
''Yes.. But.. what am I gonna do? I want to talk with Lou but..  I don't know.''
''Call him.. I think he understand if you talk with him.''
''OK. Thank you Harry. You're the best friend I have right now.'' Jag kramar om honom. och han kramar mig, sedan kollar han på mig. Så som Louis kollade på mig i det ögonblicket han kysste mig. Jag märker att Harry försöker kyssa mig, men jag hejdar han.
''Harry.. Not now.'' Jag drar mig loss ur hans grepp.
''Oh.. I'm sorry Kelly.''
''It's okey.'' Jag ställer mig upp och går mot ytterdörren.
''Do you want I follow you home?''
''No.. I don't think so. It's ok.''
''OK.''
''Bye Harry.''
''Bye.'' Han stänger dörren och jag fångas av den kalla vinden som drar i mina kinder. Det har varit en ganska kall sommar hittills. När jag börjar gå hemmåt, och sedan ser mitt hotell inte så långt bort, ser jag det jag absolut inte vill se just nu. Louis. Han står utanför mitt hotell och väntar på någon, och jag förstår genast att det är mig han väntar på..

__________________________________________________________________________________________
Ska försöka skriva kap 6 så snabbt som möjligt. Vet bara inte riktigt hur jag ska fortsätta. Men jag försöker somsagt iallafall fixa ihop nåt mer kapitel snart, förhoppningsvid i helgen!

När jag kommer upp till hotellrummet, är det helt tomt. Ingen Natta där, hon har redan åkt. På skrivbordet ligger det en lapp. ''Think you was was true Kelly, but you wasen't.'' Jag sätter mig ner på sängen och gråter. Denna helgen har blivit kaos, men ändå så himla underbar. Min dröm har gått i uppfyllelse. Jag träffade mina favoritkillar, de jag älskar mest i hela världen. Plötsligt kommer jag på att jag har Louis mobil i min ficka. Jag tar upp den. När trycker på lås upp, märker jag att han har en bild på mig som bakrund.. en bild på mig och de andra killarna. När vi satt vi soffan bad han att få ta ett kort på oss, just det. Och han har det som bakrund. shit. Jag slår upp kontakterna, där finns blandannat Harry, jag ringer och han svarar.
''Hi, it's me.. Kelly. I have Louis Iphone.''
''Hi Kelly! nice to meet you today by the way. oh, here, Louis is here.'' jag hör hur han sträcker mobilen till Louis.
''Yes?''
''Hi, you drop you're Iphone on the street, and I take it up. Do you want to come or..''
''oh, thankyou! Can we meets tomorrow? About 12 oclock?''
''Sure, see you.''
''bye.''
''bye''
vi lägger på. Vi ska ses imorgon igen, IGEN. ler för mig själv medans jag lägger mig ner och kollar rakt upp i taket. Jag tar tag i hans mobil och kollar av någon konstig anledning i hans kontakter. Jag hittar upp Eleanor. Under namnet står det en liten bit av det de senast skrev. Det står ''I'm sorry Eleanor but..''
jag känner hur min tumme dras till skärmen och jag klickar. Jag läser, jag läser alltihop. Sen flämtar jag till. ''I'm sorry Eleanor, but I want to break up. I love you, but it feels wrong. I'm so sorry. I'm in loved with another..'' jag kollar när det skickades, och det var ungefär vid den tiden han följde mig hem. Jag kommer ihåg att han gick och höll på med sin mobil. Kan det vara möjligt? Nej.. det får inte vara sant. Det kan inte vara mig han menade. Det finns bara inte. Såklart jag älskar han, men.. Eleanor är värd han mycket mer än jag. Allt är mitt fel. Jag slänger iväg mobilen, som tur är klarar den sig, jag skiter i att ta bort sminket eller klä av mig, jag kryper ner i sängen med gråten i halsen, och bara väntar på imorgon.

Ljudet från alla bilar, mopeder, cyklister och en massa pratande människor hörs utanför mitt fönster. Jag vaknar upp och kollar på klockan. SHIT, den är 10 i 12. Jag slänger av mig täcket, och kommer på att jag fortfarande har mina kläder på mig. Jag känner att jag inte kan ha samma på mig idag, så jag klär av dom och byter. Sminket och håret får vara som det är. Jag ruser ner och ut från hotellet, och springer i stan. Äntligen är jag framme vid deras hotell. Där står han. När jag är ca 20 meter ifrån han kollar jag på klockan, den är 20 över. Jag springer snabbt fram till han och stannar och flåsar.
''Hi, Sorry I'm late.''
''It's okey.'' svarar han och ler
jag ler tillbaka och ska just ta upp hans mobil när jag kommer på att jag har glömt den.
''Shit..''
''What is it?''
''You're phone is on my hotel.. I'm sorry.''
''Oh.. okey. But we can go to youre hotel, if it's okey?''
''Sure, come on!''
vi börjar gå och faktiskt pratar vi på som om vi känt varandra i flera månader. När vi bara har pratat i ungefär 2 dar. När vi är halvvägs hör vi någon skrika ''LOUEH!'' och vi vänder oss om. en klump med tjejer står och pekar och stirrar, och sedan börjar de springa mot oss. De hinner ikapp oss och samlas runt oss. Louis får en spark på knät, men såklart inte med flit. Det börjar blöda. Jag höjer rösten;
''HEY, HEY! Leave he alone, okey? He love you, but he has blood on hes knee and ..''
mer behöver jag inte säga, alla tjejer backar förståligt. Jag tar tag runt hans arm medan han haltar lite smått. Snart är vi framme vid mitt hotell. Vi går upp, och jag låser upp.
''Wow, this is nice.'' han kollar runt och ser väldigt imponerad ut.
''Yeah, I know. I really like it.''
Jag går fram och tar tag i han mobil, den ligger kvar, som tur är. annars vet jag inte vad jag hade gjort. Jag ger den till honom.
''Thanks.'' han ger mig ett leende. Jag sätter mig på sängen, och han gör det samma. Bara någon centimeter från mig. Det är tyst. Sedan vänder han sig mot mig, och jag vänder mig mot honom. Hans ögon förhäxar mig. De är blåa som kristaller och jag kan inte slita blicken från han. Helt plötsligt, känner jag hur han tar tag runt min nacke med hans hand och hans läppar nuddar mina. Han kysser mig.  Och jag kysser tillbaka, men märker sedan hur fel det är. Jag drar mig loss.
''No Louis.. It's never gonna work..''
''I'm sorry.. I don't know what happening with me..''
Jag ställer mig upp. Det var den härligaste kyssen jag någonsin har fått, men samtidigt var den obehaglig. Han har en tjej, det vet han om.
''Kelly..''
jag vänder mig om och kollar på han.
''I really like you. From the first time I saw you on the consert.'' säger han då
''Lou..''
''Please, sit down.''
'' Louis.. It never gonna work, trust me. You have a girlfriend; Eleanor, and you love her.''
''Yes, I do. But I love you to.''
'' No Lou.. ''
'' Yes, Kelly, I really do.''
Jag känner att jag nästan blir irriterad på han. Visst, jag såg hans sms med Eleanor, och bara väntade på att detta skulle hända, men det är fel.
''I.. I read youre and Eleanors sms..'' säger jag sedan, och fattar inte vad jag sa.
''You do what?'' Louis ser helt chockad ut.
''I'm sorry Lou. I don't know why.. I'm really sorry, and..''
''DO YOU READ MY AND ELEANORS SMS?! KELLY, IT'S PRIVATE. I DON'T WANT TO KNOW THAT YOU KNOW MY FEELINGS FOR ELEANOR. IT'S MY LIFE, NOT YOURS.''
Louis har höjt rösten nu, väldigt mycket. Han står upp också.
''I know.. I'm so sorry.'' får jag ur mig, sedan gråter jag.''
''I think I must go now.'' säger Louis och öppnar dörren och stänger den med en smäll.
Vad har jag gjort? Vad fan håller du på med Kelly? Din drömkille är arg på dig. Du har förlorat han. Förstört allting. Jag förstår sedan exakt vad jag behöver göra. Det ända som kan lösa detta. Prata med Eleanor..

______________________________________________________________________________________
Kap 5 snaaaart!

Louis och jag har suttit i taxin ett rätt bra tag nu. Förstår inte att det är sant. Mitt hjärta har.. typ stannat. Jag tittar på mig igen, och han tittar tillbaka. Helt plötsligt säger han :
''Do you want to meet the other guys? Harry call me and sad that he, Zayn, Niall and Liam in on the hotel.''
Frågade han verkligen detdär? Om jag ville träffa de andra? Herregud, jag svarar med ett stort  smile;
''Yes, ofcours, it's gotta be fun!''
''Good.'' sa han och blinkade till mig.
Först fattade jag inte riktigt varför han undrade. Men han berättade sen att han var skyldig mig en stor tjänst. Jag hjälpte ju han att gömma han bakom sopporna för alla galna fansen, och det uppskattade han ju såklart. 10 minuter senare är vi framme. Jag gapar när jag stiger ur taxin. det är jättestort, med 83 våningar. killarna bor på 78. Jag följer med in, och alla kollar såklart på mig. Inte så konstigt, inte varje dag ett fan får följa med en i one direction med upp till deras hotellrum. När vi åker hiss upp börjar Louis plötsligt prata, eftersom det är väldigt tyst.
''I'm sorry If i don't haved ask this in the car, but.. have we meets before?''
''Oh.. no. but you touch my hand on the consert.'' svarar jag och ler mot han.
''Yes, now I remember, haha!'' han skrattar till lite och sedan blir det tyst.
Äntligen är vi uppe på våningen, och Louis knackar på. Harry öppnar. Jag kan inte tro mina ögon. det är verkligen Harry. Jag känner hur jag nästan börjar gråta, men sväljer ner gråten i halsen. Han kollar på mig och ler så man ser hans underbart söta smilegrop på vänstra sidan av hans kind.
''Hi!'' säger han och ger mig en kram.
''Omg, hi!'' säger jag och skrattar lite. Senare kommer Niall, och de andra killarna och hälsar på mig. då kan jag inte hålla gråten inne så jag gråter, öppet inför killarna. Jag berättar att det är glädjetårar, så de inte tror jag är deprimerad.
''Oh, it's okey. We understand you. It's fun to have you here!'' säger Zayn då, och jag nickar med ett leende.
''Tea?'' säger Louis och kollar på mig.
''Yes, thanks.'' säger jag då, och vi alla sätter oss i soffan. Vi pratar länge, säkert i flera timmar. De berättar en massa saker, och jag också. Plötsligt märker jag att det är mitt på natten, och jag inte har en aning om vart Natta är. Precis när jag ska ringa henne, så ringer hon mej. Jag svarar;
''Natta?''
''Kelly, where are you?! It's night, and I'm on the hotel.''
''I'm so sorry.. It's a long..''
längre hinner jag inte förän hon börjar prata igen;
''I don't care, just tell me where you are!''
''I'm.. I'm with the boys.''
Det blir tyst. sedan skrattar hon till.
''Who boys?''
''One Direction.'' svarar jag då.
''Haha, fun Kelly.''
''I promies you Natta, I don't lie! It's true. I go by the taxi with Louis when you and the other fans run after Harry, Niall, Zayn and Liam, and now I'm here in their hotelroom!''
''What?!'' man hör på Natta att hon blir chockad. Jag ber harry och de andra säga hej i mobilen.
''Hi!''
''OMG, WAS THAT HARRY?!?!?''
''Yes Natta!''
Hon börjar gråta, och man hör hur astman på henne börjar. Hon andas konstigt.
''Take it easy Natta.''
''Why haven't you call me?'' säger hon sedan med pipig röst.
''I'm sorry Natta, but..''
''okey, it's fine. You hanging around with the boys and leave me alone. I think you was a true friend, but you're not. I go home in the morning, have it fun without me, GOOD BYE KELLY!''
sedan lägger hon på. Jag tar sagta luren från örat och trycker på avsluta. Killarna har hört allting och tittar sorgset på mig. De ser att jag är ledsen.
''It wasen't my fold, I just..'' sedan rinner en tår ner från min kind. Natta, min allra bästa vän. såklart hon tog illa upp. Men jag tänkte verkligen inte på att ringa henne. Jag var så inne i Louis, världens finaste kille. Hon ska åka, tidigt på morgonen, och lämna mig här. hur ska jag göra då? Jag bestämmer mig för att bo kvar på hotellet några dagar till, för att sedan ringa mamma och se om hon kan möta mig.
''I think I'm gonna go now.'' säger jag till killarna, och kramar om dom.
''I follow you to you're hotel.'' säger Lou då.
''Okey'' säger jag då, och ler.
''Bye Kelly!'' säger alla i kör och jag vinkar hejdå till dom.
Istället för att ta en taxi bestämmer vi för att gå. Vi hoppas på det bästa att inga fans ska se oss. Efter ungefär 30 minuter, är vi framme vid mitt hotell. Jag tackar han för sällskapet.
''It's okey. It was fun to meet you Kelly.''
Utan att jag har hunnit tänka, har han tagit sina stora armar runt mig och kramat om mig. Jag kramar honom, sedan säger vi hejdå. När jag börjar gå mot ingången, kollar jag bak och tittar på honom. Han har satt sig på huk och knyter sina skor. Då märker jag hur hans Iphone ramlar ur fickan på han. Helt plötsligt har han knutigt färdigt och går tillbaka till killarna. När han inte syns mer, springer jag fram och lägger Iphonen i min ficka. sedan går jag in.

________________________________________________________________________________________

2 kaptiel till kommer om några minuter, är helt galen i att skriva nu, haha! c:

några månader senare..

Kollar runt i mitt rum, så jag inte har glömt något att packa ner något. Det verkar faktiskt inte så, så det känns skönt. Jag tar tag i mina väskor där alla mina saker ligger i, och bär ut dem i hallen. Kan inte fatta att idag, den 8:e Juni 2013. Killarna värmer säkert upp just nu, och de ska sjunga till oss idag. jag fäller en tår, men torkar bort den innan mamma hinner se.
''Yeah, I'm gonna go now mom.'' säger jag till henne
''Yes, I know darling. I'm gonna miss you so much.'' svarar hon och man hör hur gråten är påväg.
''I'm gonna miss you to mom, I call you, I promies.'' svarar jag då för att lugna ner henne.
vi kramar varandra, och hon pussar mig på pannan.
''Have it fun now, and say hi from me to Natta!'' ropar hon ut från dörren. Jag nickar till svar, och skyndar mig mot tågstationen.
Efter 10 minuter är jag framme och sätter mig på en av bänkarna och väntar på Natta. Jag är så himla nervös nu. Klockan är 04.03 och tåget går halv 5. Har inte sminkat mig eller någonting. Sitter i min storbrittanienonepiece och en slarvig knut i håret. Natta och jag ska göra oss iordning på hotellrummet. Det är förövrig ganska tomt och tyst på stationen. Kassörskan sitter i kassan, och en gammal man sitter på en bänk utanför och röker. Jag ser några ölburkar rulla förbi av vinden där utanför. Det är verkligen dött vid denna tiden. Men detklart, vem är uppe såhär tidigt en vanlig dag? Plötsligt hör jag någon ropa mitt namn. Jag vänder mig om och där är Natta. Jag ställer mig upp och ger henne en lång kram. Hon är också väldigt nervös, det märker man. Hon har sin Irlandonepiece på sig, eftersom Niall är hennes favorit, och en minst lika slarvig knut i håret som jag. Vi båda har 3 väskor var med oss. Vi ser ut som tvillingar.
När klockan är 04.27 säger en röst i högtalarna att man ska ställa sig utanför och vänta på tåget som kommer alldeles strax. Vi går och sätter oss i en telefonkiosk utanför rälsen. Nu börjar jag tänka ännu mer på One Direction. En varm ström går genom kroppen på mig. Snart ser man tåget skymta ca. 30 meter bort, sedan är det här. Dörrarna öppnas och vi kliver på. Vi hittar en fyrplats och tar den. vi har våra handväskor bredvid oss, och bagaget slänger vi upp ovanför oss. Biljettanten, som Natta och jag alltid kallar de som tar emot biljetterna för, kommer sedan och tar emot biljetterna och blänger lika surt som alla andra gör. Vi fnissar till, och kollar ut. Nu börjar tåget rulla. om några timmar är vi framme. Jag sätter i öronsnäckorna i öronen och lyssnar på killarnas alla låtar från Take Me Home albumet och sjunger med.
Timmarna går, och äntligen är vi framme.
Vid tågstationen tar vi en taxi till hotellet. vi checkar in, och låser upp dörren. Det är jättefint och mysigt. Här kommer jag sova bra känner jag. Vi börjar med att gå ner och äta, som vi inte har gjort på ett tag. Åt regält med mat faktiskt, Natta med.
''Wow, that's was really good.'' säger Natta sedan och håller handen på magen. Vi skrattar som galningar och har verkligen superkul. Sedan upptäcker vi att klockan är rätt mycket. Vi skyndar oss upp och gör oss iordning. Vi sminkar oss, och klär på oss. Båda har en tröja med take me home bilden på, och över det står det One Direction med svart text. Jag har röda byxor, och hon har blåa. Jag har hängslen också, bara för att visa att Louis är min favorit. Jag lockar mitt mjuka, bruna hår, det blir exakt som Eleanors. Är så himla nöjd när jag är färdig. Natta också. Vi låser, ta med oss mobilerna och andra värdesaker. och går sedan ut. Biljetterna har vi i våra väskor. Vi är väldigt snygga, och det tycker vi båda. Många kollar, fast det bryr vi oss inte om. Det tar ca. 5 minuter att gå till arenan som de ska uppträda på. Kön är inte alls lång. Faktiskt är vi några av dom första. Jag börjar nästan gråta. Jag förstår att vi kommer få bra platser.
I kön står vi ungefär i 3 timmar, sedan äntligen är vi igenom kontrollen. Vi ger biljetten och rusar in. Vi lyckas faktiskt få en plats allra längst fram. Nån minut efter kommer det flera tusentals galna fans och tar plats. Snart är arenan helt full. Klockan slår halv 8, och det börjar. Alla börjar skrika, ink. jag. Jag gråter, skriker, filmar, sjunger, hoppar. Det är fantastiskt. När Louis börjar sjunga solot i Little Things går han fram och kollar mig i ögonen. Han ler, och sträcker fram sin hand och nuddar min. jag skriker så jag tappar rösten, medans tårarna forsar ner. Han, min drömkille, världens finaste, nuddade min hand. Kan inte fatta att det hände. De avslutar med låten Nobodys compares och då sjunger jag med så mycket jag kan. Efter det säger de hejdå och de tackar oss så sjukt mycket att vi har hjälpt dem. Sedan slutar de meningen med ''We Love You!'' och springer ut från scenen, då skriker alla mer än vi någonsin har skrikit idag. När hela konserten är slut. Går alla ut med mascara i ansikterna. Vissa har svimmat av, andra kan inte prata. Jag står och gapar. Natta gråter. Det var den bästa kvällen i våra liv. Plötsligt rycker vi upp oss, eftersom alla börjar springa och skrika. De har fått syn på killarna, som rusar till ut för att hinna till deras taxi. De hinner inte, och fortsätter springa en annan väg. Natta springer efter, men jag snubblar, och sitter på marken. Det blöder från mitt knä, och det svider verkligen mycket. Borta vid några sopptunnor finns en kran som jag går till och sköljer såret med. Helt plötsligt hoppar jag till när jag hör en anfådd röst bakom mig, flåsa och andas väldigt häftigt. Jag vänder mig om, och börjar skrika. Där står Louis. En meter ifrån mig, han står verkligen där bakom en av sopptunnorna. Jag fortsätter skrika, men då går han fram och håller för sin hand för min mun.
''Please, be quite. The fans are crazy. I don't won't that they know I'm here, okey?''
jag lugnar ner mig och nickar med munnen öppen. Sedan säger jag tyst.
''I love you, Oh my god, you are here, right front of me..''
''Hey babe, take it easy. You can help me if you can be quit now.''
''okey..''
Vi hör hur fansen kommer skrikande och springade och springer förbi oss. De såg oss inte. Vi andas ut. Han tar då snabbt tag i min hand och börjar kuta bort från sopporna med mig. Vi hoppar in i en taxi. Jag fattar inte vart vi är påväg.
''I'm so sorry, but I just can't leave you with the trash. You rescued me, thankyou.'' säger han sedan. Jag ler och kan inte fatta att jag sitter i samma taxi som Louis Tomlinson.
''Oh.. it's okey.'' svarar jag då.
Han ler mot mig som svar, och kollar sedan frammåt. Han är så himla snygg i profil. Hans ansikte är helt perfekt. Jag njuter av att se honom.
''Can I please give a hug?'' säger jag sedan utan att tänka.
''Ofcourse!'' svarar han då och ger mig en stor kram. jag ryser. Det var den bästa kram jag någonsin har fått i hela mitt liv.  Och den kram jag aldrig kommer glömma heller.

 

___________________________________________________________________________________________
kapitel 3 kommer inom kort, hoppas detta var bra förtillfället. Ganska långt, så hoppas det räcker sålänge!

Jag vaknade ungefär vid klockan 11 idag på morgonen. Fattar inte varför jag slösar bort min morgon genom att sova, helt meningslöst. Tar min Iphone och kollar om jag fått något sms, det har jag. Från Natta.
From Natta 09.54 : Hey, wake up, it's morning!
Jag svarar så snabbt jag kan.
To Natta 11.03 : Sorry, I just was so tired.
Jag går upp från sängen och sätter igång datorn, och som vanligt så lyssnar jag på One Direction. De finaste killarna i hela universum, kan knappt vänta tills de kommer har konsert eller turné nästa gång.
Natta ringer 5 minuter senare och undrar om vi kan träffas. Vi bestämmer att vi ska mötas i stan, så jag skyndar mig att äta en macka och klä på mig sedan drar jag ut.
Efter en kvart ser jag Natta borta vid Gina Tricot, och vi ger varandra en snabb kram.
''Hi!'' säger Natta och låter rätt hemlighetsfull på rösten.
''Hi..'' svarar jag misstänksam, jag märker att det är något.
'' I have a surpise for you. '' säger hon sedan med ett flin på läpparna
'' what..? '' frågar jag som inte fattar ett skit.
'' ONE DIRECTION IS GOING TO HAVE A TOUR NEXT YEAR AND I HAVE TICKETS FOR YOU AND ME! '' skriker hon högt och skrattande medans hon hoppar upp och ner och håller på mina axlar.
Jag stelnar till. Är det verkligen sant? Är det verkligen sant, att mitt favoritband, världens finaste killar, Lou, Harry, Liam, Niall och Zayn ska ha konsert här?
Jag öppnar munnen och ska precis skrika rakt ut men får inte fram något för jag får ingen luft, men sedan släpper allt och jag skriker som ett barn så alla folk på stan stirrar.
'' WHAT?! DO YOU FUCKING KIDDING WITH ME?! ''
'' NO, OFCOURSE I DON'T! ''
'' OH MY GODNESS, I'M GONNA SEE ONE DIRECTION, I'M GONNA SEE ONE DIRECTION!''
jag slänger mig runt hennes armar och kramar henne skitlänge, sedan får jag ut gråtande;
'' You're the best friend ever Natta, I love you.''
'' Oh, I love you to Kelly.'' säger hon och man märker att hon är rörd av det jag sa.
Vi står länge och bara kramar varandra och fnissar, trodde aldrig detta skulle hända. Kan inte fatta att det är sant. Min största dröm går i uppfyllelse, det är sjukt.

Hela den dagen umgås jag med Natta. Vi pratar om konserten hela tiden, verkligen HELA tiden. det är det ända som går i mitt huvud nu. fredag den 3:e Juni kommer bli den bästa dagen i mitt liv.
Vid 8 går vi hem till henne och kollar på hennes film hon har när One Direction har sin ''Up All Night'' turné. Vi gråter skitmycket som vanligt när vi ser den, sedan säger jag hejdå och drar hem. När jag kommer innanför dörren slänger jag min jacka på golvet och skriker på mamma som en galning.
''MOM, MOM, MOM!''
'' Kelly, what is it?''
'' NATTA JUST TELL ME..'' sedan blir jag tyst och tar nya andetag, och fortsätter;
'' .. THAT WE ARE GOING TO SEE ONE DIRECTION THE 3:TH JUNE 2013!!!''
''what?'' säger hon och ler.
''YES, SHE HAS BUYED TICKETS TO US, CAN YOU FEEL HOW HAPPY I AM?!''
''Oh, honey, give me a hug!'' säger mamma som faktiskt verkar vara jätteglad för min skull.

 

_______________________________________________________________________________________

Inte jättelångt kapitel, men nu hoppas det räcker. Kap 2 kommer innom kort!

hejsan!

Ni som läser detta vet säkert redan att detta kommer vara en fanfic / novell blogg. Kommer försöka skriva iallafall 1 kapitel i veckan. Den heter 'you're perfect to me' och kommer handla om killarna då såklart. mest om Louis. Kärlek, vänner, svek osv. hoppas ni hänger kvar och fortsätter läsa den!

 

kommer btw lägga upp bild varje gång på dayviews när jag har gjort ett nytt kapitel, ge ett litet smakprov och sedan länka! skulle vara kul om ni gillade det ni läste. :)

btw så är designen inte riktigt klar ännu. ska fixa rubriken osv.. men ni får stå ut sålänge!