Jag smiter bakom en sopptunna. Alla sopptunnor hit och dit, vet inte hur många jag har gömt mig bakom de senaste veckorna.
Jag kollar åt Harrys håll. Försöker se vilken tjej det är, men Harry är i vägen. Då byter jag vinkel och då ser jag. Det är som jag trodde, El. Då dejtar de alltså fortfarande.. men, varför sa han inget till Lou? Han borde ju fått veta.
Jag vet inte om jag ska gå fram, eller gå därifrån. Men utan att tänka står jag framför dem.
''Harry?''
Han rycker till och släpper taget som Els läppar. Båda tittar förvånat på mig.
''Sorry to bother you Harry, but we need to talk.''
Harry säger inte emot, men han suckar och följer med mig. Han nästan viskar till El ''I be right back.'' hon nickar.
Vi går ett tag, sedan stannar jag till och tittar på han.
''I'm sorry..'' Jag tittar ynkligt på han.
''Do you think it's fine for me? I say that you not gonna tell him, but you did.''
''I know but.. you promies to tell him, you promies me!''
''Kelly, it's my life. I think our friendship has gone too far. You're just a fan, not more, and yeah..''
Sa han verkligen detdär? Hur kunde han? Han har svikit mig. Det gör ont när jag hör meningen ''You're just a fan, not more'' Det svider. Han som älskade mig. Han som sa att han alltid fanns där för mig. Han som va min bästa vän. Han som alltid lyssnade. Han som var den ända som förstod. Och han som var den äktaste vännen jag träffat. Jag står inte ut, jag fattar inte. Har han bara drivit med mig? Jag börjar gråta igen, och känner att jag verkligen inte orkar mer nu.
''How..how could you say that to me? nästan viskar jag, medan det bränner i ögonen, och tårarna rinner sakta med säkert ner för kinderna.
Han blir stum. Vet inte vad han ska säga. Jag känner att han ångrar lite av det han sa, för han ser sorgsen ut.
''I.. I don't love you Kelly.'' säger han sedan.
Då, helt plötsligt känner jag hur min handflata höjs upp och slås iväg. Sedan bränner det på handen. Då märker jag, jag har slagit Harry. Han kollar bort och håller sin hand på sin kind. Det syns att han har ont. Jag, Kelly 18 år, har slagit Harry, en kille som tjejer skulle döda för att få röra, och vad gör jag? Jag slår han?
''wow..what are you doing?'' Han backar ett steg och ser argt på mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag bara känner hur mina ben blir till spagetti. Jag ser ingenting, allt blir svart. Jag orkar inget, verkligen inget. Sedan springer jag där ifrån. Skiter i att svara Harry, skiter i att säga förlåt, skiter i att ringa de andra tjejerna, jag skiter i allt.
När jag har sprungit ett tag är jag äntligen framme vid mitt hotell. Jag går upp och håller för min hand för ansiktet lite. Jag vill inte att folk ska se att jag har gråtigt. När jag är uppe på min våning, går jag snabbt till hotellrummet och låser upp, går in, låser och går på toa. Jag sätter mig på toalettstolen och suckar. Har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Jag blir spyfärdig, men lyckas hålla inne det. Sedan kryper jag ner i sängen, och somnar gråtande.

Nästa morgon vaknar jag av att det känns som något kittlar mig på kinden. Jag sätter mig hastigt upp och öppnar ögonen. Där sitter Rose, Manda, Lilly, Sofie och Natta.
''How do you come in?'' säger jag och gnuggar mig i ögonen samtidigt som jag gäspar.
''extrakey.'' säger Lilly och tar upp nycklen och dinglar med den.
''Kelly, please tell us, what happening with harry and lou yesterday?''
''Please, I don't want to talk about it.''
''Kelly, tell us now. We want to know, you're our friend, right? Come on.''
Jag trycker ner huvudet i kudden och stönar. Snälla, jag orkar inte. Orkar inte berätta allt detta.
''Hey, wake up.''
''I not sleep.'' mumlar jag då.
''Are.. are Harry and Lou not friends?'' Lilly står och pillar på sina naglar medan hon frågar det ynkligt.
''I don't know, please, don't remind me.''
De suckar och så blir det tyst.
Då börjar jag plötsligt gråta. Jag tänker på vad Harry sa till mig, och jag tänker på vad jag gjorde mot han. Jag slår händerna för ansiktet och gråter. Tjejerna reagerar såklart på det.
''Kelly, what's up?'' Manda tar tag om mig och de andra kollar sorgset på mig.
''Oh, nothing. It's a long story. I tell you all later.''
När jag har torkat bort tårarna på nattlinnearmen, så hör vi en mobilsignal. Vi blir tysta, och jag märker sedan att det är min mobil som ringer. Jag kollar vem det är. Jag funderar på att stänga av, när jag inser vem det är; Louis.
Tjejerna kollar på mig, och jag på dem, medans signalerna forsätter.
''Lou?'' frågar Natta då.
Jag nickar, och trycker på svara..

 

__________________________________________________________________________________________
hade först tänkt mig lite längre kapitel. men det blev inte så. är sjuk också, så jag kanske inte orkar skriva så mycket. Men jag hoppas jag får ihop ett kapitel imorgon!