Kap 2
några månader senare..
Kollar runt i mitt rum, så jag inte har glömt något att packa ner något. Det verkar faktiskt inte så, så det känns skönt. Jag tar tag i mina väskor där alla mina saker ligger i, och bär ut dem i hallen. Kan inte fatta att idag, den 8:e Juni 2013. Killarna värmer säkert upp just nu, och de ska sjunga till oss idag. jag fäller en tår, men torkar bort den innan mamma hinner se.
''Yeah, I'm gonna go now mom.'' säger jag till henne
''Yes, I know darling. I'm gonna miss you so much.'' svarar hon och man hör hur gråten är påväg.
''I'm gonna miss you to mom, I call you, I promies.'' svarar jag då för att lugna ner henne.
vi kramar varandra, och hon pussar mig på pannan.
''Have it fun now, and say hi from me to Natta!'' ropar hon ut från dörren. Jag nickar till svar, och skyndar mig mot tågstationen.
Efter 10 minuter är jag framme och sätter mig på en av bänkarna och väntar på Natta. Jag är så himla nervös nu. Klockan är 04.03 och tåget går halv 5. Har inte sminkat mig eller någonting. Sitter i min storbrittanienonepiece och en slarvig knut i håret. Natta och jag ska göra oss iordning på hotellrummet. Det är förövrig ganska tomt och tyst på stationen. Kassörskan sitter i kassan, och en gammal man sitter på en bänk utanför och röker. Jag ser några ölburkar rulla förbi av vinden där utanför. Det är verkligen dött vid denna tiden. Men detklart, vem är uppe såhär tidigt en vanlig dag? Plötsligt hör jag någon ropa mitt namn. Jag vänder mig om och där är Natta. Jag ställer mig upp och ger henne en lång kram. Hon är också väldigt nervös, det märker man. Hon har sin Irlandonepiece på sig, eftersom Niall är hennes favorit, och en minst lika slarvig knut i håret som jag. Vi båda har 3 väskor var med oss. Vi ser ut som tvillingar.
När klockan är 04.27 säger en röst i högtalarna att man ska ställa sig utanför och vänta på tåget som kommer alldeles strax. Vi går och sätter oss i en telefonkiosk utanför rälsen. Nu börjar jag tänka ännu mer på One Direction. En varm ström går genom kroppen på mig. Snart ser man tåget skymta ca. 30 meter bort, sedan är det här. Dörrarna öppnas och vi kliver på. Vi hittar en fyrplats och tar den. vi har våra handväskor bredvid oss, och bagaget slänger vi upp ovanför oss. Biljettanten, som Natta och jag alltid kallar de som tar emot biljetterna för, kommer sedan och tar emot biljetterna och blänger lika surt som alla andra gör. Vi fnissar till, och kollar ut. Nu börjar tåget rulla. om några timmar är vi framme. Jag sätter i öronsnäckorna i öronen och lyssnar på killarnas alla låtar från Take Me Home albumet och sjunger med.
Timmarna går, och äntligen är vi framme.
Vid tågstationen tar vi en taxi till hotellet. vi checkar in, och låser upp dörren. Det är jättefint och mysigt. Här kommer jag sova bra känner jag. Vi börjar med att gå ner och äta, som vi inte har gjort på ett tag. Åt regält med mat faktiskt, Natta med.
''Wow, that's was really good.'' säger Natta sedan och håller handen på magen. Vi skrattar som galningar och har verkligen superkul. Sedan upptäcker vi att klockan är rätt mycket. Vi skyndar oss upp och gör oss iordning. Vi sminkar oss, och klär på oss. Båda har en tröja med take me home bilden på, och över det står det One Direction med svart text. Jag har röda byxor, och hon har blåa. Jag har hängslen också, bara för att visa att Louis är min favorit. Jag lockar mitt mjuka, bruna hår, det blir exakt som Eleanors. Är så himla nöjd när jag är färdig. Natta också. Vi låser, ta med oss mobilerna och andra värdesaker. och går sedan ut. Biljetterna har vi i våra väskor. Vi är väldigt snygga, och det tycker vi båda. Många kollar, fast det bryr vi oss inte om. Det tar ca. 5 minuter att gå till arenan som de ska uppträda på. Kön är inte alls lång. Faktiskt är vi några av dom första. Jag börjar nästan gråta. Jag förstår att vi kommer få bra platser.
I kön står vi ungefär i 3 timmar, sedan äntligen är vi igenom kontrollen. Vi ger biljetten och rusar in. Vi lyckas faktiskt få en plats allra längst fram. Nån minut efter kommer det flera tusentals galna fans och tar plats. Snart är arenan helt full. Klockan slår halv 8, och det börjar. Alla börjar skrika, ink. jag. Jag gråter, skriker, filmar, sjunger, hoppar. Det är fantastiskt. När Louis börjar sjunga solot i Little Things går han fram och kollar mig i ögonen. Han ler, och sträcker fram sin hand och nuddar min. jag skriker så jag tappar rösten, medans tårarna forsar ner. Han, min drömkille, världens finaste, nuddade min hand. Kan inte fatta att det hände. De avslutar med låten Nobodys compares och då sjunger jag med så mycket jag kan. Efter det säger de hejdå och de tackar oss så sjukt mycket att vi har hjälpt dem. Sedan slutar de meningen med ''We Love You!'' och springer ut från scenen, då skriker alla mer än vi någonsin har skrikit idag. När hela konserten är slut. Går alla ut med mascara i ansikterna. Vissa har svimmat av, andra kan inte prata. Jag står och gapar. Natta gråter. Det var den bästa kvällen i våra liv. Plötsligt rycker vi upp oss, eftersom alla börjar springa och skrika. De har fått syn på killarna, som rusar till ut för att hinna till deras taxi. De hinner inte, och fortsätter springa en annan väg. Natta springer efter, men jag snubblar, och sitter på marken. Det blöder från mitt knä, och det svider verkligen mycket. Borta vid några sopptunnor finns en kran som jag går till och sköljer såret med. Helt plötsligt hoppar jag till när jag hör en anfådd röst bakom mig, flåsa och andas väldigt häftigt. Jag vänder mig om, och börjar skrika. Där står Louis. En meter ifrån mig, han står verkligen där bakom en av sopptunnorna. Jag fortsätter skrika, men då går han fram och håller för sin hand för min mun.
''Please, be quite. The fans are crazy. I don't won't that they know I'm here, okey?''
jag lugnar ner mig och nickar med munnen öppen. Sedan säger jag tyst.
''I love you, Oh my god, you are here, right front of me..''
''Hey babe, take it easy. You can help me if you can be quit now.''
''okey..''
Vi hör hur fansen kommer skrikande och springade och springer förbi oss. De såg oss inte. Vi andas ut. Han tar då snabbt tag i min hand och börjar kuta bort från sopporna med mig. Vi hoppar in i en taxi. Jag fattar inte vart vi är påväg.
''I'm so sorry, but I just can't leave you with the trash. You rescued me, thankyou.'' säger han sedan. Jag ler och kan inte fatta att jag sitter i samma taxi som Louis Tomlinson.
''Oh.. it's okey.'' svarar jag då.
Han ler mot mig som svar, och kollar sedan frammåt. Han är så himla snygg i profil. Hans ansikte är helt perfekt. Jag njuter av att se honom.
''Can I please give a hug?'' säger jag sedan utan att tänka.
''Ofcourse!'' svarar han då och ger mig en stor kram. jag ryser. Det var den bästa kram jag någonsin har fått i hela mitt liv. Och den kram jag aldrig kommer glömma heller.
Kollar runt i mitt rum, så jag inte har glömt något att packa ner något. Det verkar faktiskt inte så, så det känns skönt. Jag tar tag i mina väskor där alla mina saker ligger i, och bär ut dem i hallen. Kan inte fatta att idag, den 8:e Juni 2013. Killarna värmer säkert upp just nu, och de ska sjunga till oss idag. jag fäller en tår, men torkar bort den innan mamma hinner se.
''Yeah, I'm gonna go now mom.'' säger jag till henne
''Yes, I know darling. I'm gonna miss you so much.'' svarar hon och man hör hur gråten är påväg.
''I'm gonna miss you to mom, I call you, I promies.'' svarar jag då för att lugna ner henne.
vi kramar varandra, och hon pussar mig på pannan.
''Have it fun now, and say hi from me to Natta!'' ropar hon ut från dörren. Jag nickar till svar, och skyndar mig mot tågstationen.
Efter 10 minuter är jag framme och sätter mig på en av bänkarna och väntar på Natta. Jag är så himla nervös nu. Klockan är 04.03 och tåget går halv 5. Har inte sminkat mig eller någonting. Sitter i min storbrittanienonepiece och en slarvig knut i håret. Natta och jag ska göra oss iordning på hotellrummet. Det är förövrig ganska tomt och tyst på stationen. Kassörskan sitter i kassan, och en gammal man sitter på en bänk utanför och röker. Jag ser några ölburkar rulla förbi av vinden där utanför. Det är verkligen dött vid denna tiden. Men detklart, vem är uppe såhär tidigt en vanlig dag? Plötsligt hör jag någon ropa mitt namn. Jag vänder mig om och där är Natta. Jag ställer mig upp och ger henne en lång kram. Hon är också väldigt nervös, det märker man. Hon har sin Irlandonepiece på sig, eftersom Niall är hennes favorit, och en minst lika slarvig knut i håret som jag. Vi båda har 3 väskor var med oss. Vi ser ut som tvillingar.
När klockan är 04.27 säger en röst i högtalarna att man ska ställa sig utanför och vänta på tåget som kommer alldeles strax. Vi går och sätter oss i en telefonkiosk utanför rälsen. Nu börjar jag tänka ännu mer på One Direction. En varm ström går genom kroppen på mig. Snart ser man tåget skymta ca. 30 meter bort, sedan är det här. Dörrarna öppnas och vi kliver på. Vi hittar en fyrplats och tar den. vi har våra handväskor bredvid oss, och bagaget slänger vi upp ovanför oss. Biljettanten, som Natta och jag alltid kallar de som tar emot biljetterna för, kommer sedan och tar emot biljetterna och blänger lika surt som alla andra gör. Vi fnissar till, och kollar ut. Nu börjar tåget rulla. om några timmar är vi framme. Jag sätter i öronsnäckorna i öronen och lyssnar på killarnas alla låtar från Take Me Home albumet och sjunger med.
Timmarna går, och äntligen är vi framme.
Vid tågstationen tar vi en taxi till hotellet. vi checkar in, och låser upp dörren. Det är jättefint och mysigt. Här kommer jag sova bra känner jag. Vi börjar med att gå ner och äta, som vi inte har gjort på ett tag. Åt regält med mat faktiskt, Natta med.
''Wow, that's was really good.'' säger Natta sedan och håller handen på magen. Vi skrattar som galningar och har verkligen superkul. Sedan upptäcker vi att klockan är rätt mycket. Vi skyndar oss upp och gör oss iordning. Vi sminkar oss, och klär på oss. Båda har en tröja med take me home bilden på, och över det står det One Direction med svart text. Jag har röda byxor, och hon har blåa. Jag har hängslen också, bara för att visa att Louis är min favorit. Jag lockar mitt mjuka, bruna hår, det blir exakt som Eleanors. Är så himla nöjd när jag är färdig. Natta också. Vi låser, ta med oss mobilerna och andra värdesaker. och går sedan ut. Biljetterna har vi i våra väskor. Vi är väldigt snygga, och det tycker vi båda. Många kollar, fast det bryr vi oss inte om. Det tar ca. 5 minuter att gå till arenan som de ska uppträda på. Kön är inte alls lång. Faktiskt är vi några av dom första. Jag börjar nästan gråta. Jag förstår att vi kommer få bra platser.
I kön står vi ungefär i 3 timmar, sedan äntligen är vi igenom kontrollen. Vi ger biljetten och rusar in. Vi lyckas faktiskt få en plats allra längst fram. Nån minut efter kommer det flera tusentals galna fans och tar plats. Snart är arenan helt full. Klockan slår halv 8, och det börjar. Alla börjar skrika, ink. jag. Jag gråter, skriker, filmar, sjunger, hoppar. Det är fantastiskt. När Louis börjar sjunga solot i Little Things går han fram och kollar mig i ögonen. Han ler, och sträcker fram sin hand och nuddar min. jag skriker så jag tappar rösten, medans tårarna forsar ner. Han, min drömkille, världens finaste, nuddade min hand. Kan inte fatta att det hände. De avslutar med låten Nobodys compares och då sjunger jag med så mycket jag kan. Efter det säger de hejdå och de tackar oss så sjukt mycket att vi har hjälpt dem. Sedan slutar de meningen med ''We Love You!'' och springer ut från scenen, då skriker alla mer än vi någonsin har skrikit idag. När hela konserten är slut. Går alla ut med mascara i ansikterna. Vissa har svimmat av, andra kan inte prata. Jag står och gapar. Natta gråter. Det var den bästa kvällen i våra liv. Plötsligt rycker vi upp oss, eftersom alla börjar springa och skrika. De har fått syn på killarna, som rusar till ut för att hinna till deras taxi. De hinner inte, och fortsätter springa en annan väg. Natta springer efter, men jag snubblar, och sitter på marken. Det blöder från mitt knä, och det svider verkligen mycket. Borta vid några sopptunnor finns en kran som jag går till och sköljer såret med. Helt plötsligt hoppar jag till när jag hör en anfådd röst bakom mig, flåsa och andas väldigt häftigt. Jag vänder mig om, och börjar skrika. Där står Louis. En meter ifrån mig, han står verkligen där bakom en av sopptunnorna. Jag fortsätter skrika, men då går han fram och håller för sin hand för min mun.
''Please, be quite. The fans are crazy. I don't won't that they know I'm here, okey?''
jag lugnar ner mig och nickar med munnen öppen. Sedan säger jag tyst.
''I love you, Oh my god, you are here, right front of me..''
''Hey babe, take it easy. You can help me if you can be quit now.''
''okey..''
Vi hör hur fansen kommer skrikande och springade och springer förbi oss. De såg oss inte. Vi andas ut. Han tar då snabbt tag i min hand och börjar kuta bort från sopporna med mig. Vi hoppar in i en taxi. Jag fattar inte vart vi är påväg.
''I'm so sorry, but I just can't leave you with the trash. You rescued me, thankyou.'' säger han sedan. Jag ler och kan inte fatta att jag sitter i samma taxi som Louis Tomlinson.
''Oh.. it's okey.'' svarar jag då.
Han ler mot mig som svar, och kollar sedan frammåt. Han är så himla snygg i profil. Hans ansikte är helt perfekt. Jag njuter av att se honom.
''Can I please give a hug?'' säger jag sedan utan att tänka.
''Ofcourse!'' svarar han då och ger mig en stor kram. jag ryser. Det var den bästa kram jag någonsin har fått i hela mitt liv. Och den kram jag aldrig kommer glömma heller.
___________________________________________________________________________________________
kapitel 3 kommer inom kort, hoppas detta var bra förtillfället. Ganska långt, så hoppas det räcker sålänge!
kapitel 3 kommer inom kort, hoppas detta var bra förtillfället. Ganska långt, så hoppas det räcker sålänge!
Kap 1
Jag vaknade ungefär vid klockan 11 idag på morgonen. Fattar inte varför jag slösar bort min morgon genom att sova, helt meningslöst. Tar min Iphone och kollar om jag fått något sms, det har jag. Från Natta.
From Natta 09.54 : Hey, wake up, it's morning!
Jag svarar så snabbt jag kan.
To Natta 11.03 : Sorry, I just was so tired.
Jag går upp från sängen och sätter igång datorn, och som vanligt så lyssnar jag på One Direction. De finaste killarna i hela universum, kan knappt vänta tills de kommer har konsert eller turné nästa gång.
Natta ringer 5 minuter senare och undrar om vi kan träffas. Vi bestämmer att vi ska mötas i stan, så jag skyndar mig att äta en macka och klä på mig sedan drar jag ut.
Efter en kvart ser jag Natta borta vid Gina Tricot, och vi ger varandra en snabb kram.
''Hi!'' säger Natta och låter rätt hemlighetsfull på rösten.
''Hi..'' svarar jag misstänksam, jag märker att det är något.
'' I have a surpise for you. '' säger hon sedan med ett flin på läpparna
'' what..? '' frågar jag som inte fattar ett skit.
'' ONE DIRECTION IS GOING TO HAVE A TOUR NEXT YEAR AND I HAVE TICKETS FOR YOU AND ME! '' skriker hon högt och skrattande medans hon hoppar upp och ner och håller på mina axlar.
Jag stelnar till. Är det verkligen sant? Är det verkligen sant, att mitt favoritband, världens finaste killar, Lou, Harry, Liam, Niall och Zayn ska ha konsert här?
Jag öppnar munnen och ska precis skrika rakt ut men får inte fram något för jag får ingen luft, men sedan släpper allt och jag skriker som ett barn så alla folk på stan stirrar.
'' WHAT?! DO YOU FUCKING KIDDING WITH ME?! ''
'' NO, OFCOURSE I DON'T! ''
'' OH MY GODNESS, I'M GONNA SEE ONE DIRECTION, I'M GONNA SEE ONE DIRECTION!''
jag slänger mig runt hennes armar och kramar henne skitlänge, sedan får jag ut gråtande;
'' You're the best friend ever Natta, I love you.''
'' Oh, I love you to Kelly.'' säger hon och man märker att hon är rörd av det jag sa.
Vi står länge och bara kramar varandra och fnissar, trodde aldrig detta skulle hända. Kan inte fatta att det är sant. Min största dröm går i uppfyllelse, det är sjukt.
Hela den dagen umgås jag med Natta. Vi pratar om konserten hela tiden, verkligen HELA tiden. det är det ända som går i mitt huvud nu. fredag den 3:e Juni kommer bli den bästa dagen i mitt liv.
Vid 8 går vi hem till henne och kollar på hennes film hon har när One Direction har sin ''Up All Night'' turné. Vi gråter skitmycket som vanligt när vi ser den, sedan säger jag hejdå och drar hem. När jag kommer innanför dörren slänger jag min jacka på golvet och skriker på mamma som en galning.
''MOM, MOM, MOM!''
'' Kelly, what is it?''
'' NATTA JUST TELL ME..'' sedan blir jag tyst och tar nya andetag, och fortsätter;
'' .. THAT WE ARE GOING TO SEE ONE DIRECTION THE 3:TH JUNE 2013!!!''
''what?'' säger hon och ler.
''YES, SHE HAS BUYED TICKETS TO US, CAN YOU FEEL HOW HAPPY I AM?!''
''Oh, honey, give me a hug!'' säger mamma som faktiskt verkar vara jätteglad för min skull.
From Natta 09.54 : Hey, wake up, it's morning!
Jag svarar så snabbt jag kan.
To Natta 11.03 : Sorry, I just was so tired.
Jag går upp från sängen och sätter igång datorn, och som vanligt så lyssnar jag på One Direction. De finaste killarna i hela universum, kan knappt vänta tills de kommer har konsert eller turné nästa gång.
Natta ringer 5 minuter senare och undrar om vi kan träffas. Vi bestämmer att vi ska mötas i stan, så jag skyndar mig att äta en macka och klä på mig sedan drar jag ut.
Efter en kvart ser jag Natta borta vid Gina Tricot, och vi ger varandra en snabb kram.
''Hi!'' säger Natta och låter rätt hemlighetsfull på rösten.
''Hi..'' svarar jag misstänksam, jag märker att det är något.
'' I have a surpise for you. '' säger hon sedan med ett flin på läpparna
'' what..? '' frågar jag som inte fattar ett skit.
'' ONE DIRECTION IS GOING TO HAVE A TOUR NEXT YEAR AND I HAVE TICKETS FOR YOU AND ME! '' skriker hon högt och skrattande medans hon hoppar upp och ner och håller på mina axlar.
Jag stelnar till. Är det verkligen sant? Är det verkligen sant, att mitt favoritband, världens finaste killar, Lou, Harry, Liam, Niall och Zayn ska ha konsert här?
Jag öppnar munnen och ska precis skrika rakt ut men får inte fram något för jag får ingen luft, men sedan släpper allt och jag skriker som ett barn så alla folk på stan stirrar.
'' WHAT?! DO YOU FUCKING KIDDING WITH ME?! ''
'' NO, OFCOURSE I DON'T! ''
'' OH MY GODNESS, I'M GONNA SEE ONE DIRECTION, I'M GONNA SEE ONE DIRECTION!''
jag slänger mig runt hennes armar och kramar henne skitlänge, sedan får jag ut gråtande;
'' You're the best friend ever Natta, I love you.''
'' Oh, I love you to Kelly.'' säger hon och man märker att hon är rörd av det jag sa.
Vi står länge och bara kramar varandra och fnissar, trodde aldrig detta skulle hända. Kan inte fatta att det är sant. Min största dröm går i uppfyllelse, det är sjukt.
Hela den dagen umgås jag med Natta. Vi pratar om konserten hela tiden, verkligen HELA tiden. det är det ända som går i mitt huvud nu. fredag den 3:e Juni kommer bli den bästa dagen i mitt liv.
Vid 8 går vi hem till henne och kollar på hennes film hon har när One Direction har sin ''Up All Night'' turné. Vi gråter skitmycket som vanligt när vi ser den, sedan säger jag hejdå och drar hem. När jag kommer innanför dörren slänger jag min jacka på golvet och skriker på mamma som en galning.
''MOM, MOM, MOM!''
'' Kelly, what is it?''
'' NATTA JUST TELL ME..'' sedan blir jag tyst och tar nya andetag, och fortsätter;
'' .. THAT WE ARE GOING TO SEE ONE DIRECTION THE 3:TH JUNE 2013!!!''
''what?'' säger hon och ler.
''YES, SHE HAS BUYED TICKETS TO US, CAN YOU FEEL HOW HAPPY I AM?!''
''Oh, honey, give me a hug!'' säger mamma som faktiskt verkar vara jätteglad för min skull.
_______________________________________________________________________________________
Inte jättelångt kapitel, men nu hoppas det räcker. Kap 2 kommer innom kort!
