Först vet jag inte vad jag ska göra. Om det är som jag tror vet jag inte hur jag någonsin kommer kunna bli på bra humör igen. Jag försöker, men denna gången går det inte hålla inne tårarna. Jag gråter, och tårarna forsar ner från kinderna. Min underläpp darrar och det känns som att hela jag blir som en svart dimma som försvinner. Helt osynlig.
Jag vänder mig om och börjar springa medan tårarna fortfarande rinner ner från kinden. Då märker jag att Louis måste ha märkt mig. Jag hör någon ropa efter mig. Ett rop som blir svagare och svagare. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag är påväg, men någonstans iallafall. Efter ett tag försvinner ropen. Jag slänger mig ner på en trottoar och drar upp benen. Det är mörkt ute, och helt tyst. Tårarna rinner fortfarande ner från mina kinder, och jag mår så himla dåligt. Då kollar jag bort mot tågrälsen. Tänk om jag skulle hoppa? Vad skulle hända då? Skulle någon ens bry sig? Kanske är det bäst så..
jag reser mig upp på darrande ben och går bort mot rälsen. Jag sväljer och biter mig läppen. Jag kan inte, vad skulle mamma sagt? Först pappa sen jag. Nej, jag kan inte.. kan inte lämna hennes ensam, det går inte. Jag ruskar av mig tanken och går där ifrån. Då kommer jag på att jag inte kan vara ute själv så sent.. jag måste ju faktiskt sova någonstans. Så jag bestämmer mig för att gå tillbaka till hotellet. Det är ju faktiskt mitt rum, och jag som bestämmer över det.
Jag skyndar mig dit, och försöker undvika Louis. Det svider i mig när jag tänker på han. Hur kunde han? Jag stannar och håller mig på bröstet, jag får svårt att andas, men forsätter springa. När jag är framme vid hotellet, och går in glor alla. Jag gråter fortfarande och mina ögon är helt röda, och kinderna helt blöta av tårar. Jag ignorerar dem och tar hissen upp. När jag är uppe kravlar jag fram nyckeln i fickan och låser upp, öppnar dörren med ett ryck och smäller igen den. jag snyftar och gråter medan jag klär av mina skor och jackan, då kommer Manda utrusande;
''Kelly, how are you? oh my god, you..''
''JUST LEAVE ME ALONE!!'' Jag orkar inte med någon. jag skriker och tar upp handen mot henne.
''YOU SAY THAT YOU HATE ME, I'M A SLAMP, AND YEAH.. AND YOU THINK I'M FINE?! LILLY IS ON THE HOSPITAL, HARRY AND I ARE NOT FRIENDS, AND LOU HAS BEEN UNFAITHFUL TO ME! CAN YOU FEEL HOW I AM? IT HURTS AND I JUST WANT TO DIE. MY HEART IS BROKEN FOR THE.. 5:TH TIME AND.. I MISS MUM, SHE ONLY HAVES ME, DAD IS DEAD YOU KNOW? JUST SHUT UP, I FEEL SAD AND I DON'T WANT TO BREATH OR LIVE MORE. WHEN I COME HERE, EVERYTHING ARE.. SO FUCKING WRONG AND I HATE IT!''
när jag är klar andas jag häftigt. jag har skrikit alltihop, så mina stämband håller nästan på att gå av. Tårarna har ännu inte slutat rinna ner och jag orkar nästan inte stå upp.
Manda står och gapar, förmodligen blev hon chockad. Då ser jag hennes underläpp börja darra.
''I'm so sorry Kelly.. I really am. I hate my self.. please, just.. just kill me?''
Jag tittar bort, och sedan fortsätter jag.
''That's how I feel, and you don't understand. I'm never gonna kill you, even if I want..''
Jag går förbi henne utan att kolla på henne, går in på min rum och låser dörren. Tänk om jag inte hade haft lås, då kunde vem som helst kunna komma in. gud vilken tur att det går att låsa. Jag kollar några extra gånger om det verkligen är låst. Det är det, och då slår jag upp datorn. Precis när jag loggar in på skype står det ''Louis ;* <3 says :''
det första jag gör är att byta namn på han, först vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Men sedan skriver jag bara Louis.
Efter det kollar jag meddelandet;
''Kelly.. I don't know where I'm gonna start.. but it's not how you think.. I am El are not.. yeah you know. We are not dating. It's a long story why I hug her, but.. she was sad and need to talk. I helped her and then he said thankyou and hug me, and I hug her back. I love you Kelly, and I never gonna love someone else. I promies you. I love you Kelly. You're my everything, my sweety.''
jag suckar för mig själv och drar händerna genom håret.
''Louis.. don't lie to me, you are inloved with El.. OK. Fine, but please, don't .. don't do me sad.'' jag skickar jag snabbt och det svider till i bröstet.
Det står redan att han skriver, sedan pluppar det till i skype;
''Kelly, please.. trust on me.. I don't like El like you. You're my everything, I mean it Kelly. Please don't think anything else, please. I'm so sorry if you.. if you think I love El, but I don't!''
''I'm gonna go, call me.''
det är det sista jag skriver sedan slår jag ner locket på datorn. Jag tar upp täcket och lägger mig, det tar lång tid för mig att somna. Det går nästan inte. Jag vet att personen jag älskar mest av allt, men samtidigt hatar mest av allt kommer ringa mig snart, men jag vet inte snart. Det kan va om nån sekund, nån minut, eller nån timme. Men nån gång kommer han ringa, och det jobbiga är att jag inte har en aning om vad jag ska säga.

 

________________________________________________________________________________________
nu äääntligen är jag på gång igen! har uppdaterat dåligt med skrivningen, men det ska bli bättre, jag lovar er! har btw fått kommentarer om att jag stavar de engelska orden fel osv.. och ja, jag är inte världens bästa på engelska. Men det får ni stå ut med! och hoppas ni fattar iallafall.

tål du inte det, så behöver du inte fortsätta att läsa, ingen har tvingat dej, puss ;*

 

nästa kapitel kommer förmoooodligen imorgon!