Jag lägger på och känner hur allting bara snurrar. Louis ska iväg med bandet, Lilly ska opereras, och jag vet inte ett skit av vad jag ska göra. Jag bestämmer mig för att gå till de andra och berätta.
När jag står utanför dörren plingar jag snabbt på, och då kommer Manda och öppnar. Hon ska precis ge mig en kram, men jag bara rusar in i deras rum.
''What the hell is it Kelly?'' säger Manda då.
''Have you guys don't tell me?'' jag pratar snabbt och allvarligt.
''Tell what?''
''That Lilly is going to surgery..''
''WHAT?!''
de andra tjejerna kommer, och undrar vad som har hänt.
''Did you here what she said?!'' säger Manda då med gråten i halsen. Alla skakar på huvudet, och jag står tyst och glor. Natta går fram och sätter händerna på mina axlar och skakar mig.
''Kelly, what? tell us, NOW.''
Jag andas och sedan berättar jag alltihop, att ingen av oss hade någon aning om det. Och att ingen har berättat för oss.
''Oh my fucking god..'' säger alla sen och tillslut rinner det ner tårar från alla våra kinder.
Efter ett tag reser sig manda ´hastigt upp och säger :
''Why did we sit here girls?!''
alla rycker på axlarna och fattar inte någonting.
''We must go to the hospital and meet Lilly before the surgery!''
''Yes, we must!''
Alla reser sig upp och klär på sig kläderna snabbt. Mitt hjärta går i 180 och jag är så himla stressad. Vi tar en taxi, och efter ett tag är vi framme. Alla springer så snabbt vi kan in, skiter i att prata med personen vid chekningen, vi bara springer till hennes rum, och ja, där, i en vit säng med en massa sladdar runt sig, där ligger Lilly. Jag börjar helt plötsligt bara gråta och sätter mig på knä bredvid henne och tar hennes hand.
''Lilly.. please, talk to me.''
hon vrider lite på huvudet, men hinner inte säga något till oss för ens det kommer in en massa folk och ber oss backa.
''She's gonna surgary now.''
''Why haven't any of you call us?!'' säger jag. jag känner mig så fruktansvärt förbannad.
Sedan kommer Rose mot oss. Henne har vi inte träffat på flera dagar. Varför  har hon inte ringt? Det syns att hon skäms. Natta blir förbannad och ska precis gå fram till Rose, men jag stoppar henne. Istället går jag fram;
''Rose..'' säger jag allvarligt.
''Yes..'' svarar hon och kollar in i mina ögon.
''Why haven't you call us? We was so afraid!''
''Should I haved call you?''
''YES, OFCOURSE!!'' säger natta då, som förmodligen inte kunde hålla sig.
''Oh, I'm sorry guys..''
''Sorry for what?'' då lägger sig Sofie i, som inte har sagt ett ljud förutom gråtigt under nästan hela dagen.
''Sorry for.. I don't call you.''
''WHAT DO YOU THINK?! ROSE, ARE YOU FUCKING STUPID IN YOUR HEAD?! WE LOVE LILLY, AND YOU DON'T CARE?! YOU JUST HANGING AROUND ON THE HOSPITAL AND EVERYTHING, AND DON'T TELL US?!'' skriker Manda och är så arg hon nästan aldrig varit förut.
Man ser att Rose inte vet vad hon ska säga, hennes ögon fylls av tårar. Precis när hon ska öppna munnen och säga någonting, går Manda fram till henne och säger;
''You are so fucking fake Rose, so fucking fake.'' Sedan går hon förbi henne, och vi har inget annat val än att följa efter henne. Kvar står Rose, men jag kan inte gå tillbaka. Jag måste till Lilly, jag måste.
Vi fortsätter i korridoren för att leta reda på henne. Då ser Sofie henne och pekar;
''There she is!''
Vi springer fram, men då kommer en sjuksköterska;
''Sorry girls, but you can't go in there. She's going to surgary, I'm sorry..'' Tjejen ser väldigt trevlig ut, som om hon förstår att vi verkligen vill träffa henne.
''surgary what?'' säger jag sedan med gråten i halsen. Rösten darrar på mig.
''Her heart. But girls, I promies you, she will be fine.''
''Are you sure?'' säger Natta då.
''Yes I am.'' hon ler mot oss, och sedan ber hon oss gå hem eller vänta. Vi går hem, men hittar inte Rose på vägen.

Jag vet inte hur många dagar det går. Jag har inte pratat med Louis på jättelänge, och imorgon åker han. Jag måste göra det innan det är för sent. Det är värsta deppiga stämningen bland oss tjejer nu. Ingen säger nästan ingenting till varandra, och jag gråter mig till sömns varje natt. Men en dag händer något som verkligen ingen trodde skulle hända. Det ringer på dörren och jag öppnar. Och till min förvåning, står Lilly där.
''Lilly?''
''Hi Kelly!'' säger hon och ler.
Jag kramar henne så hårt jag kan.
''Are you fine now?!'' jag ler jättemycket.
''Yes I am, and the surgary was just fine.''
''Oh, god. I love you!''
jag kramar henne igen, sen ropar jag på de andra.
''GIRLS, LILLY IS HERE!''
''WHAT?!'' säger alla i kör då.
''hi guys!''
det blir en stor gruppkram, och sedan går vi in. Vi pratar igenom allt som har hänt medan Lilly har varit borta, och hur mycket vi har saknat henne. Nu känns allting perfekt. Men sen kommer jag på; Louis.
''I must go to the toilet..'' säger jag sedan och skyndar mig till toan. Där slår jag in Louis nummer i mobilen och ringer snabbt honom. Det är någon som svarar, det är Niall.
''Hi, it's Kelly..'' säger jag till han då.
''Oh, hi Kelly! Nice to talk, it's Niall!''
''Yeah, I know.'' sedan fnissar vi båda lite.
''Are lou there?'' fortsätter jag sen.
''Oh, sure. I often answer in Louis phone, just to do he a little bit agry, hihi!''
''hahah, niall!''
''I'm pretty good.''
''Ofcourse, haha!''
''haha!''
tillslut hör jag hur någon annan tar telefonen och säger;
''yeah, it's lou!''
''Hi lou, it's me.''
''Kelly?''
''Yeah.. sorry I don't haved call you..''
''Oh, it's ok. I miss you, so much.''
''I miss you to.'' säger jag då.
''How is it with Lilly?''
''She's home, and she's fine.''
''Oh, good to hear. Harry has been so worried, haha!''
''haha, aw!''
''He really likes her..''
''Does he?''
''Kelly, don't you know anything?''
''what?''
''Harrys twitter?''
''about his realation?''
''yes?''
''who is the girl?''
''Lilly, ofcourse! Haven't Lilly said that?''
''No..?''
''haha, okey.. but they is in a relation.''
''oh, so cute!''
''haha, yeah I know.''
''By the way, when do you travel?''
''Tomorrow..''
''Oh..''
''But we can meet when I'm home, ok? I call you so often I can, I promies you.''
''Yeah..''
Mer hinner jag inte prata förns någon börjar knacka på dörren utanför.
''Yes?'' säger jag då och tar bort luren från örat.
''We girls have an supriseee..''
''Lou, I'm gonna go. But I call you later, promies you. I love you, bye.'' säger jag då
''Bye, love you.''
jag lägger på, sedan låser jag upp dörren.
''Suprise?'' säger jag då med en fundersam blick.
''Come here,'' säger Natta då och tar fram en svart ögonbindel och binder runt mig.
''What is this?'' säger jag då med Iphonen i handen och skrattar lite smått.
Jag hör de andra viska och skratta, sedan ber Natta mig ta av ögonbindeln och kolla.
Jag gör som hon säger och drar av den, och där står dem med överraskningen i händerna. Jag kan inte fatta det.. jag kan inte, det finns inte. Jag är så jävla lycklig.

____________________________________________________________________________________________

nu äääntligen kommer kapitel 23 upp! har inte skrivit här på mer än en månad, men nu äntligen! kanske inte så jättebra kapitel. Kan faktiskt varit en av de dåligaste kapitlena jag har skrivit. men det får duga. Nästa kapitel kommer när det kommer. Tränar 5 gånger i veckan nu, bloggar på min vanliga blogg, är med kompisar osv, så hinner inte så mycket. Men jag ska bli bättre, jag lovar! om ni ens vill att jag fortsätter, eller börjar på en annan?

vad tycker ni? ska jag fortsätta eller börja på en ny?