Kap 25
Kap 25.
Direkt dagen efter möter jag upp Lilly. Hon är helt förstörd och gråter hela tiden. Jag förstår henne, man borde vara chockad över en sånhär sak, om det nu är som hon tror, hur kommer det då bli? Lilly som mamma? det känns så himla konstigt. och Harry som pappa? Tänk om han måste sluta i bandet för detta..
Jag tar upp min mobil och ringer läkaren, för vi vill ha tid till en kontroll. Vi kan komma på direkten säger mannen som pratar i luren, och vi sätter oss på tåget på direkten.
''Don't worry honey.'' säger jag och kramar om Lilly medan hon biter sig i läppen för att dölja tårarna.
När vi är framme går vi in och en sjuksköterska kommer. Hon tar med oss in på ett rum, och låter Lilly lägga sig ner medan jag får sitta i en stol. Just då kommer jag på; jag måste prata med Harry.
''Sorry, can I just go to the toilett?'' frågar jag artigt.
''Oh, ofcourse.'' svarar sjuksköterskan, och jag smiter ut till närmaste toalett. Jag låser om mig och ringer Harry. Det går några signaler innan han svarar;
''Harry''
''Hi Harry, it's me, Kelly.''
''Oh, hi Kelly!''
Jag visste att det för eller senare skulle bli tjaffs nu, men jag var tvungen att prata med han. Så jag tar ett stort andetag och fortsätter;
''What did you and Lilly last night?'' jag sväljer och biter mig i tungan efteråt medan jag väntar på ett svar.
''Why do you ask..?'' frågar han med undrande röst.
''Just tell me.''
''No.''
''Harry, I want to know where you to were on the nightshow.''
''You don't need to know.''
Jag känner att jag börjar bli irriterad.
''Yes Harry, tell me, now.''
''What is it Kelly? Why do you want to know?''
då kan jag inte hålla det inne, utan säger det rakt ut.
''LILLY MAYBE IS PREGNANT HARRY.''
det blir tyst i luren i ett ganska långt tag.
''you say what..?'' säger Harry sen med darrande röst.
''She tell me what you did last night, and she's on the hospital now to check it.''
''Oh god.. It wasn't.. We didn't want it to be like that.''
''I know Harry.''
Jag hör att Harry sedan börjar snyfta i telefonen, men försöker hålla det borta.
''I can't belive it.'' säger han medan han sväljer.
''I want to talk to her, now.'' fortsätter han sedan.
''You can't, she do a controll. But I can call you later. Don't worry harry, everything will be fine.''
''I really hope so.'' säger han då.
Sedan lägger han på. Jag går då ut från toan och in i rummet där Lilly är. Sjuksköterskan för något över Lillys mage medan hon kollar på en skärm, och man ser att Lilly håller på att börja gråta, igen. Jag går fram och håller i hennes hand.
''Harry want to talk to you later..''
''Have you told him?''
''Yes..''
''Why?''
''It was the best, I mean.. he would be so chocked if we just told him later ''illy is pregnant.''
''Yes, that's right.''
Tillslut vänder sig sjuksköterskan sig mot oss och säger;
''Lilly, what I can see.. is that you're pregnant..''
Det hugger till i mig. Kan det verkligen vara sant?
''Oh no..'' säger Lilly då och börjar gråta.
Sjuksköterskan berättar sedan att hon kan göra abort, om det skulle kännas bättre, och om hon tror att hon inte kan ta hand om barnet.
''Think over it in about a week, and call then.''
Vi nickar och går ut från rummet. Lilly gråter fortfarande och skakar.
''You must call Harry now.''
''No, I don't want.''
''Lilly, you must.''
Hon suckar och ringer honom, medan jag står bredvid och väntar.
__________________________________________________________________________________
Det går inte många signaler innan Harry svarar. Hans röst låter rädd, och jag är så fruktansvärt nervös för att berätta.
''Harry..''
''Darling..'' svarar han då.
''I'm pregnant..''
Det blir tyst. Jag visste att detta inte skulle bli bra, fan. Fan, fan, fan.
''Oh honey, it's my fold.'' säger han sedan, medan han hör hur jag gråter.
''No, it isn't. I did it.. If I haven't did it, I haven't been pregnant now, right?''
''Lilly, don't think so. How it will be, we will always hold together, okay?''
Det känns så bra att han säger så, att han faktiskt vill att det ska vara han och jag, föralltid. Ingen annan, bara vi två.
''I love you Harry.''
''And I love you, most of all.''
__________________________________________________________________________________
Jag ser Lilly trycka på ''avsluta'' sedan kollar hon på mig med tårfyllda ögon.
''He is the best boy in the world.'' säger hon då och kramar om mig. Jag är så glad att hon känner så, att hur det än blir kommer hon gilla han lika mycket iallafall.
''And you're the best friend in the world.'' säger hon sedan och kollar mig i ögonen. Då blir till och med jag tårögd.
''Lilly, I love you. I'm gonna do everything for you till the end of this. I promies you, I'm gonna help you how much you want.''
Vi står och kramar varandra i evigheter. Lilly är så stark, att gå igenom detta är inget man väljer i första hand, men hon klarar detta, och det vet jag.
Nästa morgon vaknar jag upp i min säng. Det ringer i min mobil och jag svarar. Det är Louis.
''Hi..'' säger jag medan jag sträcker på mig.
''Hi darling, I heard about Harry and Lilly..''
''How did you know?''
''Harry tell us everything, he needed someone to talk to.''
''I understand that. I'm the only who know of us girls. But Lilly and I will tell the other later today.''
''Yeah.. I hope it will be fine.''
''Me to.''
''Anyway.. I have a surprise for you.''
''What?'' säger jag och mitt leende skiner upp.''
''Go down from your hotell, and go to the park.''
''But I looks like a monkey, haha.''
''No, you're always beautiful. Just do what I said.''
Vad har han nu kommit på? Ska jag gå ner med pyjamas till parken?
''I don't..''
''Just do it honey.''
Jag skrattar till.
''Hah, okay. I'm there in about 10 minutes.''
Vi lägger sedan på och jag tar på mig mina skor medan jag går ner med pyjamasen och helt ofixat hår. Efter några minuter är jag nästan framme vid parken. När det bara är någon meter kvar, ser jag sedan Louis. Han sitter där på en filt, under några träd som det är ballonger upphänga i. Bredvid honom har han en korg.
''What is this?'' säger jag medan jag sätter händerna framför munnen medan jag ler.
''Happy 2th month.'' säger Louis och går fram till mig och tar tag runt min midja och kysser mig på mina läppar.
Nu förstår jag, det är vår 2:månadersdag. Åh herregud, det hade jag glömt bort helt.
''Oh sweeti, you're so amazing. I love you, most of all.'' säger jag då och skiner upp som en sol.
Han tar tag i min hand och vi sätter oss på filten. Han tar upp en massa fika, frukt, dricka, allt man kan tänka sig. Han har fixat en piknik, till mig. När vi sitter där och äter och pratar, böjer jag mig över allting och sätter mig i hans famn medan han håller om mig. Vi lägger oss ner bredvid varandra och tittar rakt upp. Allt är underbart. Inte ens jag kommer ihåg att det är vår 2:månaders dag.
''I'm so sorry, I haven't nothing to you..'' säger jag sedan.
''Yes you have.''
''What?''
''You. You're all i want, nothing else.''
Jag blir rörd, att han säger så till mig. Jag älskar han, så otroligt mycket, det är sjukt.
''Oh my boobear.'' säger jag då och kramar om han ännu mer. Allt är perfekt, att ligga bredvid honom med hans arm runt mig, det är magiskt. Det är så underbart, att jag tillslut somnar.
Jag sov inte länge, för när jag vaknar är det fortfarande ljust, men Louis är inte där. Jag tittar mig om kring.
''Louis?'' säger jag sedan, men jag får inget svar.
Tillslut vänder jag mig om, och då står han där. På knäna, rakt framför mig, med en ask i händerna. Detta finns inte, det känns overkligt.
''Kelly..'' säger han då, och öppnar asken.
Jag kan inte låta bli att le och fälla en tår, han är så perfekt.
''Will you marry me?''
I asken ligger en ring, med äkta diamanter på.
''Oh god..'' säger jag då och försöker att inte gråta rakt ut.
Han ler mot mig av min reaktion.
''Yes I will. Yes, yes, yes.'' säger jag då och hoppar upp i hans farm. Han håller om mig och jag kysser han sedan mjukt på hans läppar. Louis har friat till mig, han har verkligen det. Detta är det bästa som någonsin har hänt mig.
____________________________________________________________________________________________
ännu ett nytt kapitel! Det går väl ändå ganska bra, ellerhur? :)
Har en massa ideér nu, om slutet och det. Hoppas jag snart kan skriva klart denna!
Kap 24
Jag sätter händerna för munnen och brister ut i gråt, medan jag skrattar och ler. I händerna ligger det biljetter till oss alla till killarnas konsert. Jag kan inte fatta det, tjejerna har verkligen tänkt på allting.
''Oh my god, thank you so, so much guys. I love you!''
Mer hinner jag inte säga förns jag gråter ännu mer och vi gör alla en stor gruppkram. Vi skrattar tillsammans, och jag känner verkligen på mig att detta kommer bli underbart.
Tillslut kommer den dagen då vi åker, och jag är verkligen peppad. Ännu mer peppad blir jag då jag ser att vi har platser allra längst fram, och jag bestämmer mig för att överraska Louis och de andra, utan att berätta något.
När vi äntligen är framme, står vi i kö i ungefär en timme, innan vi kommer in. Vi hittar väldigt lätt, och sätter oss till rätta. Och sedan, börjar det. Medan Liam sjunger sitt solo i 'Up all night' får jag ett sms av louis;
''Wish you was here, i really miss you honey and I love you. x''
Jag ler, och svara sedan;
''Maybe I am here.. x''
När jag har klickat på ''sent'' kollar jag upp mot Louis och jag ser hans förvånande min han ger ifrån sig när han läser smset. Han börjar sedan kollat ut mot publiken, och alla fans tror såklart att han försöker leta ögonkontakt med dem. Tillslut går Zayn fram till Louis och frågar ungefär ''Vad letar du efter?'' eftersom jag försöker tyda deras ansiktsuttryck och läppar så bra som möjligt. Louis svarar honom, och Zayn börjar då också leta. Tillslut ser han mig, och pekar på Louis sedan på mig. Louis ger då ifrån sig en otroligt förvånad och glad min, jag också. Alla stirrar, och tappar fokuset på Harry, som just nu sjunger solo. För att det inte ska hända alldeles för konstiga saker säger Louis ''Vänta 1 minut'' med läpparna till mig och jag nickar och ger han en slängkyss. När 'Up all night' är slut, ekar det av skrik och apploder, och tillslut säger Louis;
''Well, we have a speciall person here today.''
Det börjar pratas i arenan och jag skäms över de folk som faktiskt störtglor.
''My girlfriend Kelly is here, and the most of you haven't seen her jet. I know this haven't with the consert to do, but Kelly and I, had have some comflictions, and yeah.. I just want her to know that I really, really love her, no matter what. So I want to sing ''God damn you're beautiful'' to her.'' Alla i arenan ger ifrån sig ett ''aaaw'' ljud, och man märker verkligen att de accepterar Louis och hans känslor. Själv sitter jag med tårar i ögonen, sa Louis verkligen detdär om mig? till alla hans tusentals fans? Han är världens finaste.
Han börjar sjunga, och de flesta jublar, eller gråter. Zayn och de andra ligger i stämmor bakom, och jag och tjejerna gråter rakt ut. De kramar om mig, och jag försöker dölja min mascara som rinner ner från kinderna. Tillslut avslutar Louis;
''I love you Kelly, and I'll always do.''
Då jublar, skriker och gråter alla i arenan, medan jag säger ''I love you most of all'' så bara Louis kan se det på mina läppar.
Konserten var underbar, bättre än någon annan jag har gått på. Louis blinkade och kollade på mig flera gånger, och efter konserten, när alla har gått ut, kommer han till mig som fortfarande sitter kvar med de andra tjejerna, och kramar om mig. Den kramen var den bästa jag någonsin har fått. Han kysser mig sedan lätt på mina läppar och jag ler.
''That was.. so amazing Louis. I love you, more than anything else, even if it don't feels like that sometimes.'' säger jag sedan medan jag fortfarande gråter.
''I'm glad that you come darling, I haved miss you.''
Han tar sedan tag i min hand och vi går bakom scenen till de andra killarna och kameragubbarna, och jag har såklart tjejerna med mig.
''It was so fun that you all come!'' säger Niall sen och kramar om oss alla. De andra instämmer, och Lilly kommer och sätter sig i Harrys knä och drar med sin hand i hans yviga, lockiga hår, medan han kramar om henne.
''It's an aftershow about 00.00. You can come with us if you want!'' säger Zayn då till oss tjejer, och vi säger såklart ja. Allt är underbart just nu.
Klockan blir 00.00, och vi sticker till efterfesten med killarna. Det är såklart en kändisträff, men eftersom vi känner lou, harry, liam, niall och zayn så kunde vi hänga med. Vi hälsar såklart på alla, och vi möter b.l.a Justin, Selena, Katy Perry, Lady Gaga m.m. Det är verkligen supertrevligt, och jag träffar nya kändisar hela tiden. Louis får också mycket bra kritik av hans framträdande till mig. jag får ofta kommentarer som ''You have a nice boyfriend, take care of him honey.'', ''You would be happy to have Louis.'', ''Don't leave Louis, he is a wonderful boy!''. Jag blir så glad av allt sånt, och det gör mig bara ännu mer stolt att vara med personen jag älskar mest av allt. Lite senare är det ett annat band som spelar, och ingen av oss vet vart Harry och Lilly tar vägen. Vi försöker ringa dem, men ingen svarar, jag börjar t.o.m bli lite orolig.
__________________________________________________________________________________
''Det är bara han och jag nu, ingen annan, du har chansen nu. Ni är ändå tillsammans, så vad väntar du på''. Jag märker att Harry vill gå längre när vi sitter tillsammans i en av sofforna helt ensamma, och det vill såklart jag med. Tillslut tar jag steget, och jag gör något, som jag sedan kommer på är helt fel.
__________________________________________________________________________________
Jag vaknar upp på ett av hotellrummen som killarna sover i. Bredvid mig ligger fortfarande Louis och sover. Jag tar mitt ena pekfinger och smeker han över kinden, då börjar han röra på sig och öppnar ögonen. Han skrattar till och sträcker på sig.
''It was a very nice show last night. Your and the guys consert and the aftershow.'' säger jag sedan.
''I'm so happy that you come.'' svarar han med sin hesa morgontrötta röst.
Jag ler och pussar han på pannan innan jag kliver upp ur sängen och börjar byta om och göra mig iordning. När jag har klätt på mig ett par shorts och ett pösigt linne, går jag sedan in i vårt sovrum igen för att ta en hårsnodd, och då får jag en kommentar som verkligen gjorde mig varm inombords.
''You're so, so beautiful.''
Jag fnissar till, och ber han att också gå upp. Han lyder min order och han kommer fram till mig och ställer sig bakom mig när jag står och speglar mig i spegeln. Han tar sedan tag med armarna runt min mage och böjer sig lutande med sitt huvud mot min högra axel.
''My sweeti princess.'' viskar han i mitt öra.
''You're my sexy prince'' säger jag då och vänder mig om så jag står mitt emot han och hans bara överkropp och pussar han på kinden igen.
När jag går där ifrån för att ta på mig skorna vibrerar det till i min iphone, och sms:et är från Lilly. Jag trycker upp det, och läser det tyst för mig själv.
''Kelly, last night I do a thing I wish I don't done. I and Harry goes to fast and.. Maybe I'm pregnant. I'm scared Kelly, please call me when you see this.''
Jag rycker till, herregud. Om Lilly är gravid är det kört, både för harry och henne. Men jag väljer att inte berätta något för Louis.
När Louis sedan är klar, ska vi precis gå ut på stan för att äta frukost, då jag säger;
''Ehm.. You can go, I must just go on the toilet, I'm coming soon.''
''But I can wait.'' säger Louis.
''NO, or.. yes, you can.. bu, but it's okay, go out and I coming a little bit later.''
''Okay, fine. If it's what your want.'' han klär på sig skorna smäller igen dörren bakom sig. Fan, inte igen. allting var ju så bra. Tänk om han tror att jag inte vill vara med han mer.. Men det ända jag måste och vill just nu är att ringa Lilly. Jag slår upp hennes nummer på displayen och ringer.
''Kelly?..''
''Lilly, sweeti? Oh, honey.. How is it?''
Jag hör henne brista ut i små tårar som sedan blir till ganska stora gråt.
''I am so silly Kelly.''
''No, you're not. What happened? tell me, you know you can trust on me.''
''We don't think long enough. And I think I'm pregnant.''
''You and I are going to take a time to look this out. I call the doctor, okay? This is gonna be fine, I promies you.''
Hon gråter fortfarande, men svarar sedan;
''Please, don't tell anyone Kelly.''
''I promies you, over all of my heart.''
''I love you.'' svarar hon sedan.
''I love you, so much.'' avslutar jag samtalet och sedan lägger vi på.
Detta som var så jävla bra, har blivit helt kaos.. jag undrar om det någonsin kommer kunna bli helt bra och hålla sig så, iallafall en enda liten vecka.
____________________________________________________________________________________________
hejhej på er efter ungefär 4 månader! Har varit vääldigt oaktiv här, men gud vad tiden har gått fort. Känns verkligen inte som flera månader sen jag skrev. Jaja, har väldigt fullt upp om dagarna, men eftersom jag var på killarnas konsert i onsdags, som seriöst var.det.bästa.jag.någonsin.varit.med.om så fick jag faktiskt en riktig kick att fortsätta här! Så ska försöka skriva klart denna fanficen så snabbt som möjligt, så får vi se om jag börjar på en ny. hoppas detta blir bra för tillfället! pusspuuusss
Kap 23
Jag lägger på och känner hur allting bara snurrar. Louis ska iväg med bandet, Lilly ska opereras, och jag vet inte ett skit av vad jag ska göra. Jag bestämmer mig för att gå till de andra och berätta.
När jag står utanför dörren plingar jag snabbt på, och då kommer Manda och öppnar. Hon ska precis ge mig en kram, men jag bara rusar in i deras rum.
''What the hell is it Kelly?'' säger Manda då.
''Have you guys don't tell me?'' jag pratar snabbt och allvarligt.
''Tell what?''
''That Lilly is going to surgery..''
''WHAT?!''
de andra tjejerna kommer, och undrar vad som har hänt.
''Did you here what she said?!'' säger Manda då med gråten i halsen. Alla skakar på huvudet, och jag står tyst och glor. Natta går fram och sätter händerna på mina axlar och skakar mig.
''Kelly, what? tell us, NOW.''
Jag andas och sedan berättar jag alltihop, att ingen av oss hade någon aning om det. Och att ingen har berättat för oss.
''Oh my fucking god..'' säger alla sen och tillslut rinner det ner tårar från alla våra kinder.
Efter ett tag reser sig manda ´hastigt upp och säger :
''Why did we sit here girls?!''
alla rycker på axlarna och fattar inte någonting.
''We must go to the hospital and meet Lilly before the surgery!''
''Yes, we must!''
Alla reser sig upp och klär på sig kläderna snabbt. Mitt hjärta går i 180 och jag är så himla stressad. Vi tar en taxi, och efter ett tag är vi framme. Alla springer så snabbt vi kan in, skiter i att prata med personen vid chekningen, vi bara springer till hennes rum, och ja, där, i en vit säng med en massa sladdar runt sig, där ligger Lilly. Jag börjar helt plötsligt bara gråta och sätter mig på knä bredvid henne och tar hennes hand.
''Lilly.. please, talk to me.''
hon vrider lite på huvudet, men hinner inte säga något till oss för ens det kommer in en massa folk och ber oss backa.
''She's gonna surgary now.''
''Why haven't any of you call us?!'' säger jag. jag känner mig så fruktansvärt förbannad.
Sedan kommer Rose mot oss. Henne har vi inte träffat på flera dagar. Varför har hon inte ringt? Det syns att hon skäms. Natta blir förbannad och ska precis gå fram till Rose, men jag stoppar henne. Istället går jag fram;
''Rose..'' säger jag allvarligt.
''Yes..'' svarar hon och kollar in i mina ögon.
''Why haven't you call us? We was so afraid!''
''Should I haved call you?''
''YES, OFCOURSE!!'' säger natta då, som förmodligen inte kunde hålla sig.
''Oh, I'm sorry guys..''
''Sorry for what?'' då lägger sig Sofie i, som inte har sagt ett ljud förutom gråtigt under nästan hela dagen.
''Sorry for.. I don't call you.''
''WHAT DO YOU THINK?! ROSE, ARE YOU FUCKING STUPID IN YOUR HEAD?! WE LOVE LILLY, AND YOU DON'T CARE?! YOU JUST HANGING AROUND ON THE HOSPITAL AND EVERYTHING, AND DON'T TELL US?!'' skriker Manda och är så arg hon nästan aldrig varit förut.
Man ser att Rose inte vet vad hon ska säga, hennes ögon fylls av tårar. Precis när hon ska öppna munnen och säga någonting, går Manda fram till henne och säger;
''You are so fucking fake Rose, so fucking fake.'' Sedan går hon förbi henne, och vi har inget annat val än att följa efter henne. Kvar står Rose, men jag kan inte gå tillbaka. Jag måste till Lilly, jag måste.
Vi fortsätter i korridoren för att leta reda på henne. Då ser Sofie henne och pekar;
''There she is!''
Vi springer fram, men då kommer en sjuksköterska;
''Sorry girls, but you can't go in there. She's going to surgary, I'm sorry..'' Tjejen ser väldigt trevlig ut, som om hon förstår att vi verkligen vill träffa henne.
''surgary what?'' säger jag sedan med gråten i halsen. Rösten darrar på mig.
''Her heart. But girls, I promies you, she will be fine.''
''Are you sure?'' säger Natta då.
''Yes I am.'' hon ler mot oss, och sedan ber hon oss gå hem eller vänta. Vi går hem, men hittar inte Rose på vägen.
Jag vet inte hur många dagar det går. Jag har inte pratat med Louis på jättelänge, och imorgon åker han. Jag måste göra det innan det är för sent. Det är värsta deppiga stämningen bland oss tjejer nu. Ingen säger nästan ingenting till varandra, och jag gråter mig till sömns varje natt. Men en dag händer något som verkligen ingen trodde skulle hända. Det ringer på dörren och jag öppnar. Och till min förvåning, står Lilly där.
''Lilly?''
''Hi Kelly!'' säger hon och ler.
Jag kramar henne så hårt jag kan.
''Are you fine now?!'' jag ler jättemycket.
''Yes I am, and the surgary was just fine.''
''Oh, god. I love you!''
jag kramar henne igen, sen ropar jag på de andra.
''GIRLS, LILLY IS HERE!''
''WHAT?!'' säger alla i kör då.
''hi guys!''
det blir en stor gruppkram, och sedan går vi in. Vi pratar igenom allt som har hänt medan Lilly har varit borta, och hur mycket vi har saknat henne. Nu känns allting perfekt. Men sen kommer jag på; Louis.
''I must go to the toilet..'' säger jag sedan och skyndar mig till toan. Där slår jag in Louis nummer i mobilen och ringer snabbt honom. Det är någon som svarar, det är Niall.
''Hi, it's Kelly..'' säger jag till han då.
''Oh, hi Kelly! Nice to talk, it's Niall!''
''Yeah, I know.'' sedan fnissar vi båda lite.
''Are lou there?'' fortsätter jag sen.
''Oh, sure. I often answer in Louis phone, just to do he a little bit agry, hihi!''
''hahah, niall!''
''I'm pretty good.''
''Ofcourse, haha!''
''haha!''
tillslut hör jag hur någon annan tar telefonen och säger;
''yeah, it's lou!''
''Hi lou, it's me.''
''Kelly?''
''Yeah.. sorry I don't haved call you..''
''Oh, it's ok. I miss you, so much.''
''I miss you to.'' säger jag då.
''How is it with Lilly?''
''She's home, and she's fine.''
''Oh, good to hear. Harry has been so worried, haha!''
''haha, aw!''
''He really likes her..''
''Does he?''
''Kelly, don't you know anything?''
''what?''
''Harrys twitter?''
''about his realation?''
''yes?''
''who is the girl?''
''Lilly, ofcourse! Haven't Lilly said that?''
''No..?''
''haha, okey.. but they is in a relation.''
''oh, so cute!''
''haha, yeah I know.''
''By the way, when do you travel?''
''Tomorrow..''
''Oh..''
''But we can meet when I'm home, ok? I call you so often I can, I promies you.''
''Yeah..''
Mer hinner jag inte prata förns någon börjar knacka på dörren utanför.
''Yes?'' säger jag då och tar bort luren från örat.
''We girls have an supriseee..''
''Lou, I'm gonna go. But I call you later, promies you. I love you, bye.'' säger jag då
''Bye, love you.''
jag lägger på, sedan låser jag upp dörren.
''Suprise?'' säger jag då med en fundersam blick.
''Come here,'' säger Natta då och tar fram en svart ögonbindel och binder runt mig.
''What is this?'' säger jag då med Iphonen i handen och skrattar lite smått.
Jag hör de andra viska och skratta, sedan ber Natta mig ta av ögonbindeln och kolla.
Jag gör som hon säger och drar av den, och där står dem med överraskningen i händerna. Jag kan inte fatta det.. jag kan inte, det finns inte. Jag är så jävla lycklig.
När jag står utanför dörren plingar jag snabbt på, och då kommer Manda och öppnar. Hon ska precis ge mig en kram, men jag bara rusar in i deras rum.
''What the hell is it Kelly?'' säger Manda då.
''Have you guys don't tell me?'' jag pratar snabbt och allvarligt.
''Tell what?''
''That Lilly is going to surgery..''
''WHAT?!''
de andra tjejerna kommer, och undrar vad som har hänt.
''Did you here what she said?!'' säger Manda då med gråten i halsen. Alla skakar på huvudet, och jag står tyst och glor. Natta går fram och sätter händerna på mina axlar och skakar mig.
''Kelly, what? tell us, NOW.''
Jag andas och sedan berättar jag alltihop, att ingen av oss hade någon aning om det. Och att ingen har berättat för oss.
''Oh my fucking god..'' säger alla sen och tillslut rinner det ner tårar från alla våra kinder.
Efter ett tag reser sig manda ´hastigt upp och säger :
''Why did we sit here girls?!''
alla rycker på axlarna och fattar inte någonting.
''We must go to the hospital and meet Lilly before the surgery!''
''Yes, we must!''
Alla reser sig upp och klär på sig kläderna snabbt. Mitt hjärta går i 180 och jag är så himla stressad. Vi tar en taxi, och efter ett tag är vi framme. Alla springer så snabbt vi kan in, skiter i att prata med personen vid chekningen, vi bara springer till hennes rum, och ja, där, i en vit säng med en massa sladdar runt sig, där ligger Lilly. Jag börjar helt plötsligt bara gråta och sätter mig på knä bredvid henne och tar hennes hand.
''Lilly.. please, talk to me.''
hon vrider lite på huvudet, men hinner inte säga något till oss för ens det kommer in en massa folk och ber oss backa.
''She's gonna surgary now.''
''Why haven't any of you call us?!'' säger jag. jag känner mig så fruktansvärt förbannad.
Sedan kommer Rose mot oss. Henne har vi inte träffat på flera dagar. Varför har hon inte ringt? Det syns att hon skäms. Natta blir förbannad och ska precis gå fram till Rose, men jag stoppar henne. Istället går jag fram;
''Rose..'' säger jag allvarligt.
''Yes..'' svarar hon och kollar in i mina ögon.
''Why haven't you call us? We was so afraid!''
''Should I haved call you?''
''YES, OFCOURSE!!'' säger natta då, som förmodligen inte kunde hålla sig.
''Oh, I'm sorry guys..''
''Sorry for what?'' då lägger sig Sofie i, som inte har sagt ett ljud förutom gråtigt under nästan hela dagen.
''Sorry for.. I don't call you.''
''WHAT DO YOU THINK?! ROSE, ARE YOU FUCKING STUPID IN YOUR HEAD?! WE LOVE LILLY, AND YOU DON'T CARE?! YOU JUST HANGING AROUND ON THE HOSPITAL AND EVERYTHING, AND DON'T TELL US?!'' skriker Manda och är så arg hon nästan aldrig varit förut.
Man ser att Rose inte vet vad hon ska säga, hennes ögon fylls av tårar. Precis när hon ska öppna munnen och säga någonting, går Manda fram till henne och säger;
''You are so fucking fake Rose, so fucking fake.'' Sedan går hon förbi henne, och vi har inget annat val än att följa efter henne. Kvar står Rose, men jag kan inte gå tillbaka. Jag måste till Lilly, jag måste.
Vi fortsätter i korridoren för att leta reda på henne. Då ser Sofie henne och pekar;
''There she is!''
Vi springer fram, men då kommer en sjuksköterska;
''Sorry girls, but you can't go in there. She's going to surgary, I'm sorry..'' Tjejen ser väldigt trevlig ut, som om hon förstår att vi verkligen vill träffa henne.
''surgary what?'' säger jag sedan med gråten i halsen. Rösten darrar på mig.
''Her heart. But girls, I promies you, she will be fine.''
''Are you sure?'' säger Natta då.
''Yes I am.'' hon ler mot oss, och sedan ber hon oss gå hem eller vänta. Vi går hem, men hittar inte Rose på vägen.
Jag vet inte hur många dagar det går. Jag har inte pratat med Louis på jättelänge, och imorgon åker han. Jag måste göra det innan det är för sent. Det är värsta deppiga stämningen bland oss tjejer nu. Ingen säger nästan ingenting till varandra, och jag gråter mig till sömns varje natt. Men en dag händer något som verkligen ingen trodde skulle hända. Det ringer på dörren och jag öppnar. Och till min förvåning, står Lilly där.
''Lilly?''
''Hi Kelly!'' säger hon och ler.
Jag kramar henne så hårt jag kan.
''Are you fine now?!'' jag ler jättemycket.
''Yes I am, and the surgary was just fine.''
''Oh, god. I love you!''
jag kramar henne igen, sen ropar jag på de andra.
''GIRLS, LILLY IS HERE!''
''WHAT?!'' säger alla i kör då.
''hi guys!''
det blir en stor gruppkram, och sedan går vi in. Vi pratar igenom allt som har hänt medan Lilly har varit borta, och hur mycket vi har saknat henne. Nu känns allting perfekt. Men sen kommer jag på; Louis.
''I must go to the toilet..'' säger jag sedan och skyndar mig till toan. Där slår jag in Louis nummer i mobilen och ringer snabbt honom. Det är någon som svarar, det är Niall.
''Hi, it's Kelly..'' säger jag till han då.
''Oh, hi Kelly! Nice to talk, it's Niall!''
''Yeah, I know.'' sedan fnissar vi båda lite.
''Are lou there?'' fortsätter jag sen.
''Oh, sure. I often answer in Louis phone, just to do he a little bit agry, hihi!''
''hahah, niall!''
''I'm pretty good.''
''Ofcourse, haha!''
''haha!''
tillslut hör jag hur någon annan tar telefonen och säger;
''yeah, it's lou!''
''Hi lou, it's me.''
''Kelly?''
''Yeah.. sorry I don't haved call you..''
''Oh, it's ok. I miss you, so much.''
''I miss you to.'' säger jag då.
''How is it with Lilly?''
''She's home, and she's fine.''
''Oh, good to hear. Harry has been so worried, haha!''
''haha, aw!''
''He really likes her..''
''Does he?''
''Kelly, don't you know anything?''
''what?''
''Harrys twitter?''
''about his realation?''
''yes?''
''who is the girl?''
''Lilly, ofcourse! Haven't Lilly said that?''
''No..?''
''haha, okey.. but they is in a relation.''
''oh, so cute!''
''haha, yeah I know.''
''By the way, when do you travel?''
''Tomorrow..''
''Oh..''
''But we can meet when I'm home, ok? I call you so often I can, I promies you.''
''Yeah..''
Mer hinner jag inte prata förns någon börjar knacka på dörren utanför.
''Yes?'' säger jag då och tar bort luren från örat.
''We girls have an supriseee..''
''Lou, I'm gonna go. But I call you later, promies you. I love you, bye.'' säger jag då
''Bye, love you.''
jag lägger på, sedan låser jag upp dörren.
''Suprise?'' säger jag då med en fundersam blick.
''Come here,'' säger Natta då och tar fram en svart ögonbindel och binder runt mig.
''What is this?'' säger jag då med Iphonen i handen och skrattar lite smått.
Jag hör de andra viska och skratta, sedan ber Natta mig ta av ögonbindeln och kolla.
Jag gör som hon säger och drar av den, och där står dem med överraskningen i händerna. Jag kan inte fatta det.. jag kan inte, det finns inte. Jag är så jävla lycklig.
____________________________________________________________________________________________
nu äääntligen kommer kapitel 23 upp! har inte skrivit här på mer än en månad, men nu äntligen! kanske inte så jättebra kapitel. Kan faktiskt varit en av de dåligaste kapitlena jag har skrivit. men det får duga. Nästa kapitel kommer när det kommer. Tränar 5 gånger i veckan nu, bloggar på min vanliga blogg, är med kompisar osv, så hinner inte så mycket. Men jag ska bli bättre, jag lovar! om ni ens vill att jag fortsätter, eller börjar på en annan?
vad tycker ni? ska jag fortsätta eller börja på en ny?
kap 22.
louis och jag står på stan med varsin daimglass i handen. helt plötsligt hör vi en massa skrik och allt. en hel grupp med skrikande fans och paparazziz kommer åt vårt håll och vi hinner inte springa där ifrån. det blixtrar hela tiden, och jag tappar min glass av alla puttar. folk drar i mina och louis kläder, och helt plötsligt märker jag hur louis bara fallar ihop. när jag tittar ner är han borta. han bara försvinner. skriken och allt är kvar, det är som att alla ger mig uppmärksamheten, som att ingen märker att louis bara försvann. helt plötsligt får människorna klor, och börjar riva mig; i ansiktet, på benen allt. det rinner blod, och folket förvandlas till hemska odjur. tillslut känner jag hur jag inte orkar mer och faller ihop jag med, likadant om louis gjorde.
jag vaknar med ett ryck och sätter mig upp i sängen. jag är helt kallsvettig. Det var bara en dröm, bara en mardröm. gud vilken tur. jag pustar ut. Varför ska jag vara nervös för att vistas med lou på stan egentligen? han är min kille och jag ska inte vara nervös när jag har han vid min sida. Men det känns bara helt ovant att vara tillsammans med en kändis, som folk skulle döda för att få bli tillsammans med, det känns helt overkligt, men så himla bra på nåt sätt. Att Louis väljer just mig, framför andra som ser mycket bättre ut än mig, enligt mig. jag menar.. Eleanor, hur himla perfekt är inte hon?
Jag sätter mig på sängkanten och gnuggar mig i ögonen medan jag gäspar. Sedan kollar jag på klockan, den är 11.
''SHIT'' säger jag och springer till garderoben. jag är försenad som vanligt. när jag har fått på mina kläder, ringer jag lou.
''Yeah, hi.'' svarar han.
''Am I late?'' säger jag då.
''What? We haven't decided wich time to meet Kelly?''
''Oh.. no I know, but.. I thinked you want to meet me now..''
''We meet when you're readdy OK?''
''Oh.. okey. about 12?''
''Sure! come to me about 12.''
''nice.''
''bye sweety.''
''love you.''
Vi lägger på och jag skyndar mig mot spegeln och mitt smink. Jag sminkar mig som jag brukar. Fundasion, puder, ljusbrun ögonskugga och mascara. när jag är klar med det, fixar jag mitt bruna hår. Jag lockar det som vanligt. När jag äntligen är klar, märker jag att jag är i god tid till Louis.
När jag är påväg till han drar jag upp luvan över mitt huvud, om någon skulle känna igen mig. När jag är framme kommer Louis ner.
''Hi darling.'' säger han med ett leénde.
''Hi.'' säger jag då, och vi kysser varandra.
''So.. where do you want to go?'' frågar han sedan.
''I don't know.. what about to take a ice-cream or someting?''
''Oh, sure!'' säger han då, och när vi börjar gå tar han tag i min hand.
Vi håller varandra i handen hela tiden. Det går mycket folk på stan och många kollar hela tiden. Jag är så rädd att det ska hända som det hände i drömmen, även fast jag vet att det bara var någon konstig fantasidröm, som aldrig skulle hända.
När vi går där och håller varandra i handen pratar vi om allt och ingenting. Ibland kollar vi upp på varanda och ler. När vi är nästan vid Mc Donald's kommer de fram ett gäng med tjejer till oss, dem är ungefär 5 stycken.
''OMG, LOUIS! OMG, OMG, OMG I LOVE YOU!'' tjejerna tappar andan, och först kan jag inte rikigt fatta att man kan bli så galen, men så kommer jag på första gången jag träffade lou bakom sopptunnorna utanför konserten. jag reagerade minst lika mycket.
''Hi girls.'' säger han och vinkar lite lätt med handen.
''ARE YOU HIS NEW GIRLFRIEND?!?'' säger de med stora ögon och kollar på mig.
''Yes..'' svarar jag ganska tyst.
''PLEASE, CAN YOU BOTH SIGN OUR T-SHIRTS, AND PLEASE, LET US TAKE A PHOTO!''
Jag och lou kollar på varandra, sedan på tjejerna.
''Allright, säger Louis då och ler. Tjejerna blir verkligen jätteglada. När vi har signerat deras t-shirts, och tagit kort med dem, säger vi hejdå och går in på Mc Donald's, är det nästan omöjligt att beställa. det kommer fram folk hela tiden och tar på både han och mig. Louis drar mig närmre han. Jag tar kort med vissa av dem, och förstår att nu kommer alla få veta vart jag bor, hur jag ser ut och allt. men jag kan inte räkna med att det förr eller senare inte kommer komma upp.
När vi ska beställa, tar jag fram mitt kort, men då hejdar Lou mig, och säger;
''No, I have money.'' och blinkar till mig.
''You don't need..'' säger jag då och ler.
''But I want..'' säger Lou och böjer sig fram och pussar mig på pannan.
När vi har fått våra milkshakes med daimsmak, eftersom vi hellre ville ha det än glass, så går vi ut och sätter oss på stan. Det är papparazziz nästan överallt, och tar kort i princip hela tiden. En gång kysser Louis mig och man hör hur kamerorna klickar till precis i det ögonblicket. Det skulle inte förvåna mig om det kom upp en massa bilder om detta innom kort på internet. När Louis och jag känner oss klara, går vi runt i lite klädaffärer. Då går Louis och hämtar någonting och kommer tillbaka med en cersierosa spetsbh och säger;
''I think it's gotta be great on you.'' och håller upp den mot mig, sedan skrattar han, och jag knuffar till han på armen.
''Very funny Lou..'' svarar jag och så ler jag.
Vi fortsätter att kolla och jag provar några plagg. Jag får t.o.m en jättesöt blus av Louis. Jag kyssar han, och tackar han. Han är verkligen världens bästa.
Hela dagen är vi ute, och folk fotar oss i princip hela tiden. Vissa kollar taskiga blickar mot mig, och vissa inte. Några tycker förmodligen att El var en bättre tjej än mig, men jag bryr mig inte. de får dem gärna tycka.
Tillslut bestämmer vi oss för att gå hem till han. När vi är framme och går upp för trapporna till deras våning, eftersom hissen är trasig, håller vi varandra hårt i handen. Sedan låser Louis upp och vi går in. De andra killarna sitter och spelar Fifa.
''Hi Kelly!!'' ropar de alla och jag vinkar och ler mot dem. Gud vad alla är gulliga. De välkomnar verkligen mig. Louis tar med mig in till soffan där de andra sitter, sedan sätter han sig i fåtöljen och sätter mig i hand knä och håller om mig. Harry kollar nästan hela tiden, sedan tar han upp mobilen och skriver någonting. Efter ett tag får jag ett sms. Men då upptäcker jag att mobilen är i jackfickan, så jag går till hallen och kollar det. Det var som jag trodde. Från harry.
''Kelly.. do you hate me? I know we're not good friends, and we haven't talk so much, but.. I don't want that you hate me.''
Jag blir riktigt arg. Vadå hata han? Vadfan har jag gjort nu? och så är han så löjlig att han smsar också, och vågar inte ens säga det rakt ut. Fyfan.
Jag går med snabba steg tillbaka.
''WHY CAN'T YOU JUST TALK TO ME IN REAL LIFE? YOU ALWAYS SEND SMS WHEN YOU WANT TO TALK WITH ME, IT'S SO..'' jag pratar med riktigt hög röst och alla andra blir tysta. Alla kollar på mig, och när jag har pratat klart kollar de på Harry.
''Kelly..''
''Please, just.. leave me alone. If you want me something, talk to me face to face, OK?'' Jag går där ifrån och sliter tag i jackan, sedan öppnar jag dörren. Jag hör att någon springer efter, det är Louis.
''I don't understand.. what.. what haved he done?''
''We're just.. not so good friends, and he don't talk to me face to face, he just send sms all the time and.. he always look at me and you. always. why can't he just..''
''I'm gonna talk to him, OK?''
''No.. don't do it. please follow me home.''
Han nickar och följer mig hem.
När vi är hemma hos mig, händer det som jag visste skulle hända. Han tar ner mig i sängen och vi håller om varandra, som förra gången. Han tar sin hand under min tröja och jag ryser.
''You know I love you, eh?'' säger han sedan.
''I know, and I love you to.'' svarar jag då.
Jag tar av mig min tröja, och det gör han med. Tillslut bara ligger vi bredvid varandra och jag somnar.
Jag vaknar sedan av att Louis stryker mig mjukt över kinden. Jag har somnat på hans bröst, och han ser inte ut att ligga så himla bra. Men han har struntat i att väcka mig, han har legat kvar och låtit mig sova. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det.
När vi har legat och pratat ett litet tag, frågar jag vad klockan är. Den är över 10 på morgonen. Louis har sovit här, bredvid mig. Louis han sovit i min säng.
Det är ljust ute, och jag kliver upp ur sängen och tar fram min blus jag köpte igår när Lou och jag var ute och shoppade. Jag tar på mig den och visar den för Louis.
''You're so beautiful.'' säger han då.
Jag rodnar och sedan klär jag på mig ett par shorts. När han också har klätt på sig, säger han hejdå.
''I must go, the guys don't know where I am.''
''OK. love yah.'' säger jag och pussar han på pannan, men han förlyttar sina läppar mot mina och kysser mig på munnen istället.
''Love you.'' svarar han och går.
När han är utom synhåll, går jag till mobilen och kollar twitter. Sedan ser jag Harrys senaste tweet och jag kan inte tro mina ögon. ''It's nice to not be single anymore.:)'' står det. vänta nu.. vad har jag missat? Är han med Lilly nu, eller va? Tankarna går runt och runt. Men egentligen, varför ska jag bry mig? Jag har louis.
Fast jag kan inte sluta tänka på, vem det är Harry kan ha träffat.. appropå Lilly, hur är det med henne egentligen? Jag har ju inte hört av mig till henne på jättelänge.. jag bestämmer mig för att ringa till sjukhuset, och ganska snabbt, svarar en röst.
''Oh.. hi. I'm kelly, I'm a near friend to Lilly Smith. Can I please talk to her?'' säger jag då.
''Lilly Smith.. oh, I'm sorry to say this but..''
''But what..?''
''She was nearly dead about an hour ago.. And she's going to surgery, nearly right now.''
Jag tappar telefonen i golvet och stirrar rakt fram. Samtalet bröts och min Iphone spricker i hela displayen. Lilly ska opereras snart, och varken jag eller någon av de andra tjejerna vet om det än. Eller.. har de bara inte brytt sig om att berätta för mig?
___________________________________________________________________________________________
där har vi kapitel 22 ja! har ju inte skrivit på ett tag, så det blev långt idag! hoppas det blev bra. vet hur jag ska fortsätta, yäääy.
jag vaknar med ett ryck och sätter mig upp i sängen. jag är helt kallsvettig. Det var bara en dröm, bara en mardröm. gud vilken tur. jag pustar ut. Varför ska jag vara nervös för att vistas med lou på stan egentligen? han är min kille och jag ska inte vara nervös när jag har han vid min sida. Men det känns bara helt ovant att vara tillsammans med en kändis, som folk skulle döda för att få bli tillsammans med, det känns helt overkligt, men så himla bra på nåt sätt. Att Louis väljer just mig, framför andra som ser mycket bättre ut än mig, enligt mig. jag menar.. Eleanor, hur himla perfekt är inte hon?
Jag sätter mig på sängkanten och gnuggar mig i ögonen medan jag gäspar. Sedan kollar jag på klockan, den är 11.
''SHIT'' säger jag och springer till garderoben. jag är försenad som vanligt. när jag har fått på mina kläder, ringer jag lou.
''Yeah, hi.'' svarar han.
''Am I late?'' säger jag då.
''What? We haven't decided wich time to meet Kelly?''
''Oh.. no I know, but.. I thinked you want to meet me now..''
''We meet when you're readdy OK?''
''Oh.. okey. about 12?''
''Sure! come to me about 12.''
''nice.''
''bye sweety.''
''love you.''
Vi lägger på och jag skyndar mig mot spegeln och mitt smink. Jag sminkar mig som jag brukar. Fundasion, puder, ljusbrun ögonskugga och mascara. när jag är klar med det, fixar jag mitt bruna hår. Jag lockar det som vanligt. När jag äntligen är klar, märker jag att jag är i god tid till Louis.
När jag är påväg till han drar jag upp luvan över mitt huvud, om någon skulle känna igen mig. När jag är framme kommer Louis ner.
''Hi darling.'' säger han med ett leénde.
''Hi.'' säger jag då, och vi kysser varandra.
''So.. where do you want to go?'' frågar han sedan.
''I don't know.. what about to take a ice-cream or someting?''
''Oh, sure!'' säger han då, och när vi börjar gå tar han tag i min hand.
Vi håller varandra i handen hela tiden. Det går mycket folk på stan och många kollar hela tiden. Jag är så rädd att det ska hända som det hände i drömmen, även fast jag vet att det bara var någon konstig fantasidröm, som aldrig skulle hända.
När vi går där och håller varandra i handen pratar vi om allt och ingenting. Ibland kollar vi upp på varanda och ler. När vi är nästan vid Mc Donald's kommer de fram ett gäng med tjejer till oss, dem är ungefär 5 stycken.
''OMG, LOUIS! OMG, OMG, OMG I LOVE YOU!'' tjejerna tappar andan, och först kan jag inte rikigt fatta att man kan bli så galen, men så kommer jag på första gången jag träffade lou bakom sopptunnorna utanför konserten. jag reagerade minst lika mycket.
''Hi girls.'' säger han och vinkar lite lätt med handen.
''ARE YOU HIS NEW GIRLFRIEND?!?'' säger de med stora ögon och kollar på mig.
''Yes..'' svarar jag ganska tyst.
''PLEASE, CAN YOU BOTH SIGN OUR T-SHIRTS, AND PLEASE, LET US TAKE A PHOTO!''
Jag och lou kollar på varandra, sedan på tjejerna.
''Allright, säger Louis då och ler. Tjejerna blir verkligen jätteglada. När vi har signerat deras t-shirts, och tagit kort med dem, säger vi hejdå och går in på Mc Donald's, är det nästan omöjligt att beställa. det kommer fram folk hela tiden och tar på både han och mig. Louis drar mig närmre han. Jag tar kort med vissa av dem, och förstår att nu kommer alla få veta vart jag bor, hur jag ser ut och allt. men jag kan inte räkna med att det förr eller senare inte kommer komma upp.
När vi ska beställa, tar jag fram mitt kort, men då hejdar Lou mig, och säger;
''No, I have money.'' och blinkar till mig.
''You don't need..'' säger jag då och ler.
''But I want..'' säger Lou och böjer sig fram och pussar mig på pannan.
När vi har fått våra milkshakes med daimsmak, eftersom vi hellre ville ha det än glass, så går vi ut och sätter oss på stan. Det är papparazziz nästan överallt, och tar kort i princip hela tiden. En gång kysser Louis mig och man hör hur kamerorna klickar till precis i det ögonblicket. Det skulle inte förvåna mig om det kom upp en massa bilder om detta innom kort på internet. När Louis och jag känner oss klara, går vi runt i lite klädaffärer. Då går Louis och hämtar någonting och kommer tillbaka med en cersierosa spetsbh och säger;
''I think it's gotta be great on you.'' och håller upp den mot mig, sedan skrattar han, och jag knuffar till han på armen.
''Very funny Lou..'' svarar jag och så ler jag.
Vi fortsätter att kolla och jag provar några plagg. Jag får t.o.m en jättesöt blus av Louis. Jag kyssar han, och tackar han. Han är verkligen världens bästa.
Hela dagen är vi ute, och folk fotar oss i princip hela tiden. Vissa kollar taskiga blickar mot mig, och vissa inte. Några tycker förmodligen att El var en bättre tjej än mig, men jag bryr mig inte. de får dem gärna tycka.
Tillslut bestämmer vi oss för att gå hem till han. När vi är framme och går upp för trapporna till deras våning, eftersom hissen är trasig, håller vi varandra hårt i handen. Sedan låser Louis upp och vi går in. De andra killarna sitter och spelar Fifa.
''Hi Kelly!!'' ropar de alla och jag vinkar och ler mot dem. Gud vad alla är gulliga. De välkomnar verkligen mig. Louis tar med mig in till soffan där de andra sitter, sedan sätter han sig i fåtöljen och sätter mig i hand knä och håller om mig. Harry kollar nästan hela tiden, sedan tar han upp mobilen och skriver någonting. Efter ett tag får jag ett sms. Men då upptäcker jag att mobilen är i jackfickan, så jag går till hallen och kollar det. Det var som jag trodde. Från harry.
''Kelly.. do you hate me? I know we're not good friends, and we haven't talk so much, but.. I don't want that you hate me.''
Jag blir riktigt arg. Vadå hata han? Vadfan har jag gjort nu? och så är han så löjlig att han smsar också, och vågar inte ens säga det rakt ut. Fyfan.
Jag går med snabba steg tillbaka.
''WHY CAN'T YOU JUST TALK TO ME IN REAL LIFE? YOU ALWAYS SEND SMS WHEN YOU WANT TO TALK WITH ME, IT'S SO..'' jag pratar med riktigt hög röst och alla andra blir tysta. Alla kollar på mig, och när jag har pratat klart kollar de på Harry.
''Kelly..''
''Please, just.. leave me alone. If you want me something, talk to me face to face, OK?'' Jag går där ifrån och sliter tag i jackan, sedan öppnar jag dörren. Jag hör att någon springer efter, det är Louis.
''I don't understand.. what.. what haved he done?''
''We're just.. not so good friends, and he don't talk to me face to face, he just send sms all the time and.. he always look at me and you. always. why can't he just..''
''I'm gonna talk to him, OK?''
''No.. don't do it. please follow me home.''
Han nickar och följer mig hem.
När vi är hemma hos mig, händer det som jag visste skulle hända. Han tar ner mig i sängen och vi håller om varandra, som förra gången. Han tar sin hand under min tröja och jag ryser.
''You know I love you, eh?'' säger han sedan.
''I know, and I love you to.'' svarar jag då.
Jag tar av mig min tröja, och det gör han med. Tillslut bara ligger vi bredvid varandra och jag somnar.
Jag vaknar sedan av att Louis stryker mig mjukt över kinden. Jag har somnat på hans bröst, och han ser inte ut att ligga så himla bra. Men han har struntat i att väcka mig, han har legat kvar och låtit mig sova. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det.
När vi har legat och pratat ett litet tag, frågar jag vad klockan är. Den är över 10 på morgonen. Louis har sovit här, bredvid mig. Louis han sovit i min säng.
Det är ljust ute, och jag kliver upp ur sängen och tar fram min blus jag köpte igår när Lou och jag var ute och shoppade. Jag tar på mig den och visar den för Louis.
''You're so beautiful.'' säger han då.
Jag rodnar och sedan klär jag på mig ett par shorts. När han också har klätt på sig, säger han hejdå.
''I must go, the guys don't know where I am.''
''OK. love yah.'' säger jag och pussar han på pannan, men han förlyttar sina läppar mot mina och kysser mig på munnen istället.
''Love you.'' svarar han och går.
När han är utom synhåll, går jag till mobilen och kollar twitter. Sedan ser jag Harrys senaste tweet och jag kan inte tro mina ögon. ''It's nice to not be single anymore.:)'' står det. vänta nu.. vad har jag missat? Är han med Lilly nu, eller va? Tankarna går runt och runt. Men egentligen, varför ska jag bry mig? Jag har louis.
Fast jag kan inte sluta tänka på, vem det är Harry kan ha träffat.. appropå Lilly, hur är det med henne egentligen? Jag har ju inte hört av mig till henne på jättelänge.. jag bestämmer mig för att ringa till sjukhuset, och ganska snabbt, svarar en röst.
''Oh.. hi. I'm kelly, I'm a near friend to Lilly Smith. Can I please talk to her?'' säger jag då.
''Lilly Smith.. oh, I'm sorry to say this but..''
''But what..?''
''She was nearly dead about an hour ago.. And she's going to surgery, nearly right now.''
Jag tappar telefonen i golvet och stirrar rakt fram. Samtalet bröts och min Iphone spricker i hela displayen. Lilly ska opereras snart, och varken jag eller någon av de andra tjejerna vet om det än. Eller.. har de bara inte brytt sig om att berätta för mig?
___________________________________________________________________________________________
där har vi kapitel 22 ja! har ju inte skrivit på ett tag, så det blev långt idag! hoppas det blev bra. vet hur jag ska fortsätta, yäääy.
kap 21
''He and the other guys are going to have a big tour about a month.. and i'm not going to see lou in 3 month..'' får jag sedan ur mig med darrande röst medan jag biter mig i läppen för att inte brista ut i gråt helt.
''Oh sweety, what?'' säger Natta då.
''You here what I said..'' säger ja då.
''Oh, I wish I can do something..''
''Yeah.. me to.'' säger de andra tjejerna då också.
''But.. can't you meet him before they travel?'' säger Manda då.
''Yes.. I can. I must..''
''Kelly..'' säger Rose då.
jag tittar upp mot henne.
''Maybe you will go home and call him, I think it's a good idéa..''
Jag nickar. hon är rätt, jag måste prata med honom.
Jag går mot hallen, och klär på mig mina skor och jackan. Sedan öppnar jag ytterdörren och ger de alla en kram, sen går jag ut från deras hotellrum, och tar hissen ner till min våning. Jag är helt skakis, allt känns.. så tomt.
När jag är framme går jag snabbt och låser upp min dörr, jag slänger min jacka på golvet och letar nervöst in ''boobear <3'' i telefonlistan. När jag hittar honom, trycker jag på ring. Och det är ganska snabbt, någon som svarar.
''Louis.''
''Lou..'' börjar jag sakta.
''Kelly? Oh, hi.. we want to talk.. Do the sms come I write to you?''
''Yes.. It do, and.. I don't know where I'm gonna start.''
''Oh.. no, same here.. But.. I must. It's my job and I must do it. I love to do this, you know that, and travel is the best I know! But.. I'm gonna miss you.. so, so much. But.. whe I come home, we must meet, OK?''
''I.. I miss you right now..'' säger jag och bryter ihop. Tårarna rinner ner på kinden så hela mobilen blir blöt.
''Kelly, please don't cry, I love you, more than anything else.''
''But.. I want to meet you before you and the other guys travel.'' tjatar jag då.
''Me to.. what you says about tomorrow? we had a day, just you and me. We eat, shopping, and yeah, just hanging aroung before I travel..?''
''Oh, yes! I really want, it's gotta be great. love you lou.''
''I want, I want, I want, but that's crazy.. börjar han sjunga i mobiltelefonen då. Jag skrattar medan jag snyftar med min ihopkorkade snornäsa. usch vad jag hatar att gråta, blir alltid så täppt då.
''Haha, no.. just kidding. love u to btw, i really, really do!''
''aw, sweetheart.'' säger jag då.
''see u tomorrow, love yah darling.''
''bye lou..'' avslutar jag vårt samtal med och ler.
När jag har lagt på, går jag in på twitter. Där ser jag att jag har blivit taggad i ett inlägg. jag trycker, och med min förvåning är det lou som har tweetat :
''it's gotta be the best day ever tomorrow, i miss you my sweetheart. love u so much!'' jag kan inte fatta det. Han har tagit vårt förhållande officiellt. Han håller det inte hemligt länge. Jag ler väldigt stort för mig själv, och kommenterar ''Love you lou, sweety :* ''
Det tar inte lång tid innan det kryllar av kommentarer och favoritmarkeringar.
''Whaaat??'', ''Poor eleanor'', ''Who's she?'', ''Do you kidding with me?!'', ''Eleanor was a great girl.. and you leave her? omg..'', ''How long has it be??''
det kommer nya kommentarer varje sekund. Jag blir helt förvirrad. Imorgon ska jag vara med han på stan, vad kommer hända då?
Klockan blir mycket, och jag stänger av datorn. Efter det går jag och lägger mig. Vill kunna vakna tidigt imorgon när jag ska vara med Lou hela dagen, måste vara pigg.
Gud vad jag saknar honom, han är allt.
''Oh sweety, what?'' säger Natta då.
''You here what I said..'' säger ja då.
''Oh, I wish I can do something..''
''Yeah.. me to.'' säger de andra tjejerna då också.
''But.. can't you meet him before they travel?'' säger Manda då.
''Yes.. I can. I must..''
''Kelly..'' säger Rose då.
jag tittar upp mot henne.
''Maybe you will go home and call him, I think it's a good idéa..''
Jag nickar. hon är rätt, jag måste prata med honom.
Jag går mot hallen, och klär på mig mina skor och jackan. Sedan öppnar jag ytterdörren och ger de alla en kram, sen går jag ut från deras hotellrum, och tar hissen ner till min våning. Jag är helt skakis, allt känns.. så tomt.
När jag är framme går jag snabbt och låser upp min dörr, jag slänger min jacka på golvet och letar nervöst in ''boobear <3'' i telefonlistan. När jag hittar honom, trycker jag på ring. Och det är ganska snabbt, någon som svarar.
''Louis.''
''Lou..'' börjar jag sakta.
''Kelly? Oh, hi.. we want to talk.. Do the sms come I write to you?''
''Yes.. It do, and.. I don't know where I'm gonna start.''
''Oh.. no, same here.. But.. I must. It's my job and I must do it. I love to do this, you know that, and travel is the best I know! But.. I'm gonna miss you.. so, so much. But.. whe I come home, we must meet, OK?''
''I.. I miss you right now..'' säger jag och bryter ihop. Tårarna rinner ner på kinden så hela mobilen blir blöt.
''Kelly, please don't cry, I love you, more than anything else.''
''But.. I want to meet you before you and the other guys travel.'' tjatar jag då.
''Me to.. what you says about tomorrow? we had a day, just you and me. We eat, shopping, and yeah, just hanging aroung before I travel..?''
''Oh, yes! I really want, it's gotta be great. love you lou.''
''I want, I want, I want, but that's crazy.. börjar han sjunga i mobiltelefonen då. Jag skrattar medan jag snyftar med min ihopkorkade snornäsa. usch vad jag hatar att gråta, blir alltid så täppt då.
''Haha, no.. just kidding. love u to btw, i really, really do!''
''aw, sweetheart.'' säger jag då.
''see u tomorrow, love yah darling.''
''bye lou..'' avslutar jag vårt samtal med och ler.
När jag har lagt på, går jag in på twitter. Där ser jag att jag har blivit taggad i ett inlägg. jag trycker, och med min förvåning är det lou som har tweetat :
''it's gotta be the best day ever tomorrow, i miss you my sweetheart. love u so much!'' jag kan inte fatta det. Han har tagit vårt förhållande officiellt. Han håller det inte hemligt länge. Jag ler väldigt stort för mig själv, och kommenterar ''Love you lou, sweety :* ''
Det tar inte lång tid innan det kryllar av kommentarer och favoritmarkeringar.
''Whaaat??'', ''Poor eleanor'', ''Who's she?'', ''Do you kidding with me?!'', ''Eleanor was a great girl.. and you leave her? omg..'', ''How long has it be??''
det kommer nya kommentarer varje sekund. Jag blir helt förvirrad. Imorgon ska jag vara med han på stan, vad kommer hända då?
Klockan blir mycket, och jag stänger av datorn. Efter det går jag och lägger mig. Vill kunna vakna tidigt imorgon när jag ska vara med Lou hela dagen, måste vara pigg.
Gud vad jag saknar honom, han är allt.
_________________________________________________________________________________________
inte så långt kapitel.. men hoppas de duger. nästa får ni inte missaaa!
hoppas ja hinner med det imorgon..!
inte så långt kapitel.. men hoppas de duger. nästa får ni inte missaaa!
hoppas ja hinner med det imorgon..!
Kap 20
När klockan blir 13.24 ringer Natta mig. Jag svarar snabbt, och är jätteglad på rösten, det märker hon väldigt snabbt.
''Kelly, what is it?'' man hör att hon ler.
''Kelly, what is it?'' man hör att hon ler.
''Oh.. nothing..'' svarar jag och fnissar till i luren medan jag rodnar för mig själv.
''Come on, tell me!''
''I tell you soon. Can we meet?''
''Oh, ofcourse. Do you want to come?''
''Yeah, sure!''
''Good, come when you want.''
''nice!''
''Good, come when you want.''
''nice!''
sedan fortsätter jag;
''you..''
''yes?''
''can you please give the phone to manda I want to talk to her.''
''Oh.. sure, wait a second!''
''yes?''
''can you please give the phone to manda I want to talk to her.''
''Oh.. sure, wait a second!''
det tar någon minut, sedan svarar en tyst och ledsan röst i andra änden.
''Hello..''
''Manda..''
''Hello..''
''Manda..''
''Mhm..''
''I.. I miss you. And I don't want to be mad att you. Please, can we just forget this?''
''Kelly.. I miss you to. I'm sorry. I don't mean what you think.. you and Lou are perfect together, I promies you. Ofcourse we can forget this. I want to be your friend, I love you Kelly, so much!''
''Oh, sweetheart. I love you to! so.. we're friends now?''
''Yes, ofcourse we are! If.. if you want..?''
''What do you think?!?! I really want that!''
Vi skrattar tillsammans, sedan säger jag.
''I come over soon, then we meet, OK?''
''I.. I miss you. And I don't want to be mad att you. Please, can we just forget this?''
''Kelly.. I miss you to. I'm sorry. I don't mean what you think.. you and Lou are perfect together, I promies you. Ofcourse we can forget this. I want to be your friend, I love you Kelly, so much!''
''Oh, sweetheart. I love you to! so.. we're friends now?''
''Yes, ofcourse we are! If.. if you want..?''
''What do you think?!?! I really want that!''
Vi skrattar tillsammans, sedan säger jag.
''I come over soon, then we meet, OK?''
''Oh, great! Yes we do!''
''Then I'm gonna give you a BIG hug!''
''hihi, I'm gonna give you a BIGBIGBIG hug!''
''I'm gonna give you a SUPERDUPERBIGBIGBIGBIG hug!''
Nu skrattar vi ännu mer. Jag mår så himla bra just nu. Jag har världens finaste pojkvän, som alltid finns vid min sida, och Manda och jag är bästisar igen. Jag ler för mig själv.
''Anyway, I coming soon! Bye sexy!'' säger jag sedan.
''bye hottie!'' svarar hon med ett skratt.
Vi fnissar lite, sedan lägger vi på. Jag springer direkt till min garderob och byter om. Efter det gör jag mig iordning på toaletten; jag sminkar mig, fixar håret, och till slut är jag färdig.
''Then I'm gonna give you a BIG hug!''
''hihi, I'm gonna give you a BIGBIGBIG hug!''
''I'm gonna give you a SUPERDUPERBIGBIGBIGBIG hug!''
Nu skrattar vi ännu mer. Jag mår så himla bra just nu. Jag har världens finaste pojkvän, som alltid finns vid min sida, och Manda och jag är bästisar igen. Jag ler för mig själv.
''Anyway, I coming soon! Bye sexy!'' säger jag sedan.
''bye hottie!'' svarar hon med ett skratt.
Vi fnissar lite, sedan lägger vi på. Jag springer direkt till min garderob och byter om. Efter det gör jag mig iordning på toaletten; jag sminkar mig, fixar håret, och till slut är jag färdig.
Jag tar min handväska och nyckeln, öppnar dörren, stänger den efter mig, och låser. Tjejerna bor en våning under mig, så jag tar hissen ner. När jag är framme plingar jag på, och Rose öppnar.
''Hi!'' säger jag och kramar om henne.
''Hi!'' hon kramar mig tillbaka.
När vi har släppt taget om varandra kommer Manda springade, hon hoppar upp på mig och vi kramar varandra jättelänge.
''I love youuuuu!'' säger vi till varandra, som vi alltid gör om vi har småtjaffsat. Sedan skrattar vi. Lite efter kommer Natta också. Vi kramar också varandra, sedan sätter vi oss alla i soffan.
''Kelly.. you promies me that you are going to tell why you are so happy!'' säger Natta då och de andra 2 kollar på mig ivrigt.
''What? We also want to know!!'' säger de då.
Jag skrattar och tittar upp i taget för att inte visa att jag rodnar. Då börjar Manda prata.
''Wait.. Kelly, look up again.'' jag gör som hon säger, men sedan kommer jag på vad det är hon menar. Hon har sett mina sugmärken på min hals. Och nu förstår hon. Jag rodnar ännu mer.
''Kelly..'' säger Manda då och ler lite misstänksamt på mig.
''Hi!'' säger jag och kramar om henne.
''Hi!'' hon kramar mig tillbaka.
När vi har släppt taget om varandra kommer Manda springade, hon hoppar upp på mig och vi kramar varandra jättelänge.
''I love youuuuu!'' säger vi till varandra, som vi alltid gör om vi har småtjaffsat. Sedan skrattar vi. Lite efter kommer Natta också. Vi kramar också varandra, sedan sätter vi oss alla i soffan.
''Kelly.. you promies me that you are going to tell why you are so happy!'' säger Natta då och de andra 2 kollar på mig ivrigt.
''What? We also want to know!!'' säger de då.
Jag skrattar och tittar upp i taget för att inte visa att jag rodnar. Då börjar Manda prata.
''Wait.. Kelly, look up again.'' jag gör som hon säger, men sedan kommer jag på vad det är hon menar. Hon har sett mina sugmärken på min hals. Och nu förstår hon. Jag rodnar ännu mer.
''Kelly..'' säger Manda då och ler lite misstänksamt på mig.
Jag biter mig i läppen medan jag ler stort, och kollar bort.
''Has Louis be with you today?''
De andra fattar ingenting, och sedan nickar jag och kan nästan inte hålla mig för skratt.
''What did you and him?'' säger hon då och ler fortfarande.
Då kan jag inte hålla mig, jag brister ut i skratt så jag blir helt röd i ansiktet. ''Nothing speciall'' säger jag sedan.
''Don't lie to me!!'' säger hon då och hoppar på mig, sedan kittlar hon mig. Jag skrattar och skrattar. Sen frågar de andra;
De andra fattar ingenting, och sedan nickar jag och kan nästan inte hålla mig för skratt.
''What did you and him?'' säger hon då och ler fortfarande.
Då kan jag inte hålla mig, jag brister ut i skratt så jag blir helt röd i ansiktet. ''Nothing speciall'' säger jag sedan.
''Don't lie to me!!'' säger hon då och hoppar på mig, sedan kittlar hon mig. Jag skrattar och skrattar. Sen frågar de andra;
''What?''
''Don't you se her brands on her neck?'' säger Manda då och kollar upp på dem och pekar på min hals.
De kollar där hon pekar, sedan vänder de sakta huvudet mot mig.
''AW, KELLYYYYY!'' säger Natta då och Rose skrattar. Sedan hoppar alla på mig i soffan och kittlar mig. Jag skrattar ännu mer. När de har slutat, sätter vi oss upp.
''How was it? Was it good?''
''Really good.'' säger jag då och ler.
''AW!!'' svarar Rose då och ler.
''He must be the cutiest boyfriend ever!'' säger Natta sedan.
''He is.'' svarar jag då. ''But.. who boy don't do that on his girlfriend?'' säger jag sedan fundesamt. För det är ju faktiskt sant.
''Don't you se her brands on her neck?'' säger Manda då och kollar upp på dem och pekar på min hals.
De kollar där hon pekar, sedan vänder de sakta huvudet mot mig.
''AW, KELLYYYYY!'' säger Natta då och Rose skrattar. Sedan hoppar alla på mig i soffan och kittlar mig. Jag skrattar ännu mer. När de har slutat, sätter vi oss upp.
''How was it? Was it good?''
''Really good.'' säger jag då och ler.
''AW!!'' svarar Rose då och ler.
''He must be the cutiest boyfriend ever!'' säger Natta sedan.
''He is.'' svarar jag då. ''But.. who boy don't do that on his girlfriend?'' säger jag sedan fundesamt. För det är ju faktiskt sant.
Då skrattar vi ännu mer.
''You really love him, eh?'' säger Manda sedan och ler mot mig.
Jag nickar snabbt som svar och ler tillbaka mot henne. Plötsligt vibrerar det till i min mobil. Jag har fått en sms. Jag tar snabbt upp mobilen, sedan kollar jag på de andra.
''Is it him?'' säger Natta då och alla ler så tänderna visas.
''Yes'' svarar jag och reser mig upp, och går någon meter i från och läser meddelandet.
''Kelly.. I'm sorry to say this but.. I and the other guys are going to do a big worldtour next month. And we will be away for 3 month. So.. we are not going to meet so much. I'm gonna miss you Kelly, so much. But I must do my job. I call you so often I can, OK? I love you, text me back, please. I want to say goodbye before we travel. You're my everything, don't forget that. <3''
jag läser meddelandet om och om igen. Det kan inte vara sant. det får inte. Jag kommer inte få träffa personen jag älskar mest i hela världen på hela 3 månader. Utan att jag tänker på vad jag gör, fäller jag en tår. Det är så tyst att man hör den droppa ner på golvet.
''Kelly, what is it?'' säger Natta då. Hon går fram och kramar om mig, och de andra sitter helt förvånade i soffan. Sedan ställer de sig också upp och kramar om mig.
Jag svarar inte dem. jag bara står med mobilen i handen och kollar ner i golvet. Jag förstår inte hur jag någonsin kommer kunna klaga mig utan Lou i 3 månader. Det finns bara inte..
_____________________________________________________________________________________________
kapitel 20! yay! hoppas det är okej. Nu vet jag iallafall hur jag ska fortsättaaa. bradet!
nu närmar det sig åt slutet. Men jag ska försöka göra 10 kapitel till. Så den sista slutar på 30, vi får se hur mycket idéer som flyger upp i huvudet, haha!
tror jag hinner kapitel 21 imorgon, så håll koll!
''You really love him, eh?'' säger Manda sedan och ler mot mig.
Jag nickar snabbt som svar och ler tillbaka mot henne. Plötsligt vibrerar det till i min mobil. Jag har fått en sms. Jag tar snabbt upp mobilen, sedan kollar jag på de andra.
''Is it him?'' säger Natta då och alla ler så tänderna visas.
''Yes'' svarar jag och reser mig upp, och går någon meter i från och läser meddelandet.
''Kelly.. I'm sorry to say this but.. I and the other guys are going to do a big worldtour next month. And we will be away for 3 month. So.. we are not going to meet so much. I'm gonna miss you Kelly, so much. But I must do my job. I call you so often I can, OK? I love you, text me back, please. I want to say goodbye before we travel. You're my everything, don't forget that. <3''
jag läser meddelandet om och om igen. Det kan inte vara sant. det får inte. Jag kommer inte få träffa personen jag älskar mest i hela världen på hela 3 månader. Utan att jag tänker på vad jag gör, fäller jag en tår. Det är så tyst att man hör den droppa ner på golvet.
''Kelly, what is it?'' säger Natta då. Hon går fram och kramar om mig, och de andra sitter helt förvånade i soffan. Sedan ställer de sig också upp och kramar om mig.
Jag svarar inte dem. jag bara står med mobilen i handen och kollar ner i golvet. Jag förstår inte hur jag någonsin kommer kunna klaga mig utan Lou i 3 månader. Det finns bara inte..
_____________________________________________________________________________________________
kapitel 20! yay! hoppas det är okej. Nu vet jag iallafall hur jag ska fortsättaaa. bradet!
nu närmar det sig åt slutet. Men jag ska försöka göra 10 kapitel till. Så den sista slutar på 30, vi får se hur mycket idéer som flyger upp i huvudet, haha!
tror jag hinner kapitel 21 imorgon, så håll koll!
kap 19
Klockan slår 05.00 på morgonen, och jag har fortfarande inte somnat. Det bultar i huvudet, och jag är verkligen skittrött. Kan inte somna, det går inte. Istället går jag upp och kollar mig i spegelen. Jag är väldigt smal om man tänker efter, särskillt mina ben, även fast jag inte har tänkt på det innan. Många har sagt till mig att jag borde bli modell, för att jag har detdär lilla ''extra''. Men jag vet inte, jag har inte brytt mig om det.
Jag går sakta från spegelen och kollar på mobilen. Till min förvåning står det ''5 missed call from Louis Tomlinson'' Har han ringt, utan att jag har märkt det? Men jag har väl varit vaken hela tiden? eller?
Jag messar han snabbt.
''Do you sleep? x''
''No x'' får jag snabbt till svar. Han är alltså vaken, och väntar förmodligen på att jag ska ringa tillbaka, eller något annat. Då känner jag hur mobilen börjar vibrera och det står ''Louis Tomlinson'' på displayen. Jag svarar snabbt och tar ett nytt andetag.
''Hi'' säger jag ganska ynkligt och harklar mig.
''Kelly..''
Jag suckar och vet att nu kommer han börja med sitt gamla tjat om hur mycket han ångar sig och allt. Eller så är det bara jag som inte tror på det han säger, kanske har jag bara missuppfattat allt. Men varför egentligen? Eleanor är en av de finaste människorna på jorden. Hon har precis allt.
''I don't know what I'm gonna say.. It's not how you think, i promies you. You can ask Eleanor, I promies, you're the only girl I really love.'' fortsätter han sedan.
''She's perfect Lou, and I understand that, but.. I love you.'' min vanliga röst förvandlas till en ljus och klen röst, och en tår rinner ner från en av mina kinder. Jag biter mig i läppen för att han inte ska märka något.
''Please, can we meet? I really want to talk with you, not on phone, in real life.''
''I'm sorry lou but.. If you really love El, just say that.'' Nu struntade jag i hur jag lät. Man hör klart och tydligt att jag gråter, och det gick verkligen inte att undvika.
''Kelly, don't cry my sweetheart.''
''I'm not your sweetheart. If you want to have a relationsship, you must choose someone. You can't love me and El whilst.''
''But please Kelly, trust to me. I don't love El. I just love you, please.. I really mean that. You're the only I want. I promies you. Please, can we meet? Now?''
''I don't know what I'm gonna say Lou.. but.. ''
''but..?''
jag suckar sedan fortsätter jag.
''OK. But you must come here. The other girls is in a another room, so I'm alone. So yeah.. we can talk alone.''
''Oh god, thank you Kelly! I love you. I come, right now!''
''yeah.. bye.''
jag suckar men bara lite, och sedan trycker jag på avsluta. Sedan gnuggar jag mig i ögonen medan jag gäspar. Det tar inte lång tid förns det plingar på dörren. Jag tar ett stort andetag; andas in med munnen och ut genom näsan. Sedan går jag till dörren och öppnar. Och där står han. Han kollar lite blygt och ängsligt på mig.
''Hi..'' säger jag då medan jag nästan gömmer mig bakom dörren och håller i handtaget med båda händerna.
''Hi..'' säger han och står kvar.
Jag visar en gest med armen att han ska komma in, och han gör som jag visat han. Han tar av sin jacka och hänger den på en krok, sedan står han bara där och tittar. Jag stänger dörren sakta och går sedan mot soffan utan att kolla på han eller att säga ett ord. Han följer efter mig. När jag slår mig ner, sätter han sig ovanligt nära, som om han vill visa att han verkligen gillar mig.
''So..'' sa han då.
''Mm..'' svarar jag honom medan jag kollar ner på golvet. Jag känner att han kollar på mig, med hans vackra ögon.
''I love you.'' säger han då, och jag vänder mig mot honom. Faktiskt ler jag lite, och han ler tillbaka. Han sätter sin hand på min och gräppar tag om den. Jag orkar inte tjaffsa med honom. Han är trots allt min pojkvän, och jag måste tro på mig.
''El was just sad.. because she and Harry not dating anymore. So she talked to her and yeah.. I haved tell you.''
''But.. she was inloved with you..?'' sa jag då förvånat.
''Yes, but.. now she isn't. Or.. I don't think that. Anyway.. I never gonna be inloved with her. I just want you, no one else. Just you.'' Han ler mot mig, men är ändå väldigt allvarlig.
''Oh Lou..'' säger jag då och jag känner hur jag rodnar. Jag fnissar till och ler.
Han ler tillbaka och börjar fnissa han med. Då kollar han på mig och jag på han. Sedan ställer jag mig hastigt upp och börjar springa runt i hela lägenheten. Han jagar mig och vi skrattar båda, väldigt högljut. Tillslut slänger jag mig på sängen och han gör det samma. Där ligger vi bredvid varandra och kollar upp i taget. Vi håller varandra i händerna, men sedan vänder jag mig om och lutar mitt huvud mot hand bröst, och lägger min hand på hans mage. Han tar sin ena arm runt mig och jag ler. Nu har jag äntligen fått tillbaka dendär underbara känslan igen. Personen jag älskar mest, ligger här i min säng bredvid mig och håller om mig. Jag blir helt varm, och jag skulle kunna ligga såhär i evigheter. Sedan tar han tag runt hela mig och rullar runt mig. Han lägger sig över mig och börjar kyssa mig på halsen. Jag fnittrar, och han gör det samma.
''Lou..'' säger jag då och ler rodnande.
Han smeker sin hand på mitt ben och jag kramar om honom. Jag kollar in i hans underbart fina ögon. De glittrar som diamanter. Det är denna killen jag vill leva mitt liv tillsammans med, ända till döden. Det är denna killen jag vill leva upp med, skaffa familj och allt. Han är den finaste på hela jorden. Till slut säger han;
''You're so beautiful.'' Han tar en hårslinga som hänger framför ögonen på mig och tar den bakom mitt öra, som han gjorde förra gången jag var hemma hos honom. Minnena kommer tillbaka och jag mår ännu bättre nu.
Jag ler mot han, sedan tar jag tar runt hans nacke och drar han mot mig och kysser han, länge. Han kysser tillbaka och allt känns så himla bra.
Mitt i alltihop ringer hans mobil, så han släpper taget om mina läppar och suckar medan han sätter sig upp.
''I'm sorry..'' säger han lite och man ser att han skäms.
''It's okey..'' svarar jag då tyst.
''Yeah, hello?''
Jag lyssnar när han pratar, och försöker höra vem det är i andra änden av luren, men det är nästan omöjligt.
''Now? Oh.. okey. No, I'm just here with Kelly.''
Jag hör en vissling i andra änden av mobilen, och förstår då att det inte kan vara Harry.
''Haha, shut up..'' säger Lou då och ler för sig själv, och försöker dölja det för mig. Då ler jag.
''But OK. I coming.'' När han har lagt på frågar jag ganska snabbt;
''Who was that?''
''Liam..'' säger han då och suckar. ''He said that I must come home, because we and the other boys are going to work.''
''Oh.. OK.'' Säger jag då lite besviket.
''Sorry if..''
''No, it's okey.''
Han nickar som svar och ställer sig upp på golvet, jag gör det samma och följer han till dörren. Jag tar ner hans jacka från kroken och ger den till han. Han ler som tack och klär på skorna. När han är redo för att gå ut tar han tag runt min midja och drar mig mot honom. Jag tar tag med mina armar runt hand nacke och tittar upp, sedan kysser vi varandra. När jag släpper hans läppar ler jag för mig själv och släpper taget om honom. Han öppnar dörren och går ut.
''Bye darling.'' säger han då och blinkar mot mig.
''I love you.'' svarar jag då och ler, sedan stänger jag dörren, låser och lutar mig mot den medan jag sjunker ner på golvet. Jag biter mig i läppen, eftersom jag ler ovanligt mycket nu. När jag ställer mig upp och går till spegelen igen, upptäcker jag att jag har fått sugmärken på halsen. Då tänker jag på Louis igen. Jag saknar han redan, så himla mycket.
Jag går sakta från spegelen och kollar på mobilen. Till min förvåning står det ''5 missed call from Louis Tomlinson'' Har han ringt, utan att jag har märkt det? Men jag har väl varit vaken hela tiden? eller?
Jag messar han snabbt.
''Do you sleep? x''
''No x'' får jag snabbt till svar. Han är alltså vaken, och väntar förmodligen på att jag ska ringa tillbaka, eller något annat. Då känner jag hur mobilen börjar vibrera och det står ''Louis Tomlinson'' på displayen. Jag svarar snabbt och tar ett nytt andetag.
''Hi'' säger jag ganska ynkligt och harklar mig.
''Kelly..''
Jag suckar och vet att nu kommer han börja med sitt gamla tjat om hur mycket han ångar sig och allt. Eller så är det bara jag som inte tror på det han säger, kanske har jag bara missuppfattat allt. Men varför egentligen? Eleanor är en av de finaste människorna på jorden. Hon har precis allt.
''I don't know what I'm gonna say.. It's not how you think, i promies you. You can ask Eleanor, I promies, you're the only girl I really love.'' fortsätter han sedan.
''She's perfect Lou, and I understand that, but.. I love you.'' min vanliga röst förvandlas till en ljus och klen röst, och en tår rinner ner från en av mina kinder. Jag biter mig i läppen för att han inte ska märka något.
''Please, can we meet? I really want to talk with you, not on phone, in real life.''
''I'm sorry lou but.. If you really love El, just say that.'' Nu struntade jag i hur jag lät. Man hör klart och tydligt att jag gråter, och det gick verkligen inte att undvika.
''Kelly, don't cry my sweetheart.''
''I'm not your sweetheart. If you want to have a relationsship, you must choose someone. You can't love me and El whilst.''
''But please Kelly, trust to me. I don't love El. I just love you, please.. I really mean that. You're the only I want. I promies you. Please, can we meet? Now?''
''I don't know what I'm gonna say Lou.. but.. ''
''but..?''
jag suckar sedan fortsätter jag.
''OK. But you must come here. The other girls is in a another room, so I'm alone. So yeah.. we can talk alone.''
''Oh god, thank you Kelly! I love you. I come, right now!''
''yeah.. bye.''
jag suckar men bara lite, och sedan trycker jag på avsluta. Sedan gnuggar jag mig i ögonen medan jag gäspar. Det tar inte lång tid förns det plingar på dörren. Jag tar ett stort andetag; andas in med munnen och ut genom näsan. Sedan går jag till dörren och öppnar. Och där står han. Han kollar lite blygt och ängsligt på mig.
''Hi..'' säger jag då medan jag nästan gömmer mig bakom dörren och håller i handtaget med båda händerna.
''Hi..'' säger han och står kvar.
Jag visar en gest med armen att han ska komma in, och han gör som jag visat han. Han tar av sin jacka och hänger den på en krok, sedan står han bara där och tittar. Jag stänger dörren sakta och går sedan mot soffan utan att kolla på han eller att säga ett ord. Han följer efter mig. När jag slår mig ner, sätter han sig ovanligt nära, som om han vill visa att han verkligen gillar mig.
''So..'' sa han då.
''Mm..'' svarar jag honom medan jag kollar ner på golvet. Jag känner att han kollar på mig, med hans vackra ögon.
''I love you.'' säger han då, och jag vänder mig mot honom. Faktiskt ler jag lite, och han ler tillbaka. Han sätter sin hand på min och gräppar tag om den. Jag orkar inte tjaffsa med honom. Han är trots allt min pojkvän, och jag måste tro på mig.
''El was just sad.. because she and Harry not dating anymore. So she talked to her and yeah.. I haved tell you.''
''But.. she was inloved with you..?'' sa jag då förvånat.
''Yes, but.. now she isn't. Or.. I don't think that. Anyway.. I never gonna be inloved with her. I just want you, no one else. Just you.'' Han ler mot mig, men är ändå väldigt allvarlig.
''Oh Lou..'' säger jag då och jag känner hur jag rodnar. Jag fnissar till och ler.
Han ler tillbaka och börjar fnissa han med. Då kollar han på mig och jag på han. Sedan ställer jag mig hastigt upp och börjar springa runt i hela lägenheten. Han jagar mig och vi skrattar båda, väldigt högljut. Tillslut slänger jag mig på sängen och han gör det samma. Där ligger vi bredvid varandra och kollar upp i taget. Vi håller varandra i händerna, men sedan vänder jag mig om och lutar mitt huvud mot hand bröst, och lägger min hand på hans mage. Han tar sin ena arm runt mig och jag ler. Nu har jag äntligen fått tillbaka dendär underbara känslan igen. Personen jag älskar mest, ligger här i min säng bredvid mig och håller om mig. Jag blir helt varm, och jag skulle kunna ligga såhär i evigheter. Sedan tar han tag runt hela mig och rullar runt mig. Han lägger sig över mig och börjar kyssa mig på halsen. Jag fnittrar, och han gör det samma.
''Lou..'' säger jag då och ler rodnande.
Han smeker sin hand på mitt ben och jag kramar om honom. Jag kollar in i hans underbart fina ögon. De glittrar som diamanter. Det är denna killen jag vill leva mitt liv tillsammans med, ända till döden. Det är denna killen jag vill leva upp med, skaffa familj och allt. Han är den finaste på hela jorden. Till slut säger han;
''You're so beautiful.'' Han tar en hårslinga som hänger framför ögonen på mig och tar den bakom mitt öra, som han gjorde förra gången jag var hemma hos honom. Minnena kommer tillbaka och jag mår ännu bättre nu.
Jag ler mot han, sedan tar jag tar runt hans nacke och drar han mot mig och kysser han, länge. Han kysser tillbaka och allt känns så himla bra.
Mitt i alltihop ringer hans mobil, så han släpper taget om mina läppar och suckar medan han sätter sig upp.
''I'm sorry..'' säger han lite och man ser att han skäms.
''It's okey..'' svarar jag då tyst.
''Yeah, hello?''
Jag lyssnar när han pratar, och försöker höra vem det är i andra änden av luren, men det är nästan omöjligt.
''Now? Oh.. okey. No, I'm just here with Kelly.''
Jag hör en vissling i andra änden av mobilen, och förstår då att det inte kan vara Harry.
''Haha, shut up..'' säger Lou då och ler för sig själv, och försöker dölja det för mig. Då ler jag.
''But OK. I coming.'' När han har lagt på frågar jag ganska snabbt;
''Who was that?''
''Liam..'' säger han då och suckar. ''He said that I must come home, because we and the other boys are going to work.''
''Oh.. OK.'' Säger jag då lite besviket.
''Sorry if..''
''No, it's okey.''
Han nickar som svar och ställer sig upp på golvet, jag gör det samma och följer han till dörren. Jag tar ner hans jacka från kroken och ger den till han. Han ler som tack och klär på skorna. När han är redo för att gå ut tar han tag runt min midja och drar mig mot honom. Jag tar tag med mina armar runt hand nacke och tittar upp, sedan kysser vi varandra. När jag släpper hans läppar ler jag för mig själv och släpper taget om honom. Han öppnar dörren och går ut.
''Bye darling.'' säger han då och blinkar mot mig.
''I love you.'' svarar jag då och ler, sedan stänger jag dörren, låser och lutar mig mot den medan jag sjunker ner på golvet. Jag biter mig i läppen, eftersom jag ler ovanligt mycket nu. När jag ställer mig upp och går till spegelen igen, upptäcker jag att jag har fått sugmärken på halsen. Då tänker jag på Louis igen. Jag saknar han redan, så himla mycket.
____________________________________________________________________________________________
långt kapitel denna gången, hoppas ni uppskattar det! Ska försöka hinna göra ett kapitel till i helgen. Ska börja skriva mer om de andra killarna nu också, så det kommer inte bara handla om kärlek mellan kelly och lou. Men ni får se mina planer!
långt kapitel denna gången, hoppas ni uppskattar det! Ska försöka hinna göra ett kapitel till i helgen. Ska börja skriva mer om de andra killarna nu också, så det kommer inte bara handla om kärlek mellan kelly och lou. Men ni får se mina planer!
snart kommer en liten ''överraskning'' för er läsare också, som ja hoppas ni tycker är rolig!
kap 18
Först vet jag inte vad jag ska göra. Om det är som jag tror vet jag inte hur jag någonsin kommer kunna bli på bra humör igen. Jag försöker, men denna gången går det inte hålla inne tårarna. Jag gråter, och tårarna forsar ner från kinderna. Min underläpp darrar och det känns som att hela jag blir som en svart dimma som försvinner. Helt osynlig.
Jag vänder mig om och börjar springa medan tårarna fortfarande rinner ner från kinden. Då märker jag att Louis måste ha märkt mig. Jag hör någon ropa efter mig. Ett rop som blir svagare och svagare. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag är påväg, men någonstans iallafall. Efter ett tag försvinner ropen. Jag slänger mig ner på en trottoar och drar upp benen. Det är mörkt ute, och helt tyst. Tårarna rinner fortfarande ner från mina kinder, och jag mår så himla dåligt. Då kollar jag bort mot tågrälsen. Tänk om jag skulle hoppa? Vad skulle hända då? Skulle någon ens bry sig? Kanske är det bäst så..
jag reser mig upp på darrande ben och går bort mot rälsen. Jag sväljer och biter mig läppen. Jag kan inte, vad skulle mamma sagt? Först pappa sen jag. Nej, jag kan inte.. kan inte lämna hennes ensam, det går inte. Jag ruskar av mig tanken och går där ifrån. Då kommer jag på att jag inte kan vara ute själv så sent.. jag måste ju faktiskt sova någonstans. Så jag bestämmer mig för att gå tillbaka till hotellet. Det är ju faktiskt mitt rum, och jag som bestämmer över det.
Jag skyndar mig dit, och försöker undvika Louis. Det svider i mig när jag tänker på han. Hur kunde han? Jag stannar och håller mig på bröstet, jag får svårt att andas, men forsätter springa. När jag är framme vid hotellet, och går in glor alla. Jag gråter fortfarande och mina ögon är helt röda, och kinderna helt blöta av tårar. Jag ignorerar dem och tar hissen upp. När jag är uppe kravlar jag fram nyckeln i fickan och låser upp, öppnar dörren med ett ryck och smäller igen den. jag snyftar och gråter medan jag klär av mina skor och jackan, då kommer Manda utrusande;
''Kelly, how are you? oh my god, you..''
''JUST LEAVE ME ALONE!!'' Jag orkar inte med någon. jag skriker och tar upp handen mot henne.
''YOU SAY THAT YOU HATE ME, I'M A SLAMP, AND YEAH.. AND YOU THINK I'M FINE?! LILLY IS ON THE HOSPITAL, HARRY AND I ARE NOT FRIENDS, AND LOU HAS BEEN UNFAITHFUL TO ME! CAN YOU FEEL HOW I AM? IT HURTS AND I JUST WANT TO DIE. MY HEART IS BROKEN FOR THE.. 5:TH TIME AND.. I MISS MUM, SHE ONLY HAVES ME, DAD IS DEAD YOU KNOW? JUST SHUT UP, I FEEL SAD AND I DON'T WANT TO BREATH OR LIVE MORE. WHEN I COME HERE, EVERYTHING ARE.. SO FUCKING WRONG AND I HATE IT!''
när jag är klar andas jag häftigt. jag har skrikit alltihop, så mina stämband håller nästan på att gå av. Tårarna har ännu inte slutat rinna ner och jag orkar nästan inte stå upp.
Manda står och gapar, förmodligen blev hon chockad. Då ser jag hennes underläpp börja darra.
''I'm so sorry Kelly.. I really am. I hate my self.. please, just.. just kill me?''
Jag tittar bort, och sedan fortsätter jag.
''That's how I feel, and you don't understand. I'm never gonna kill you, even if I want..''
Jag går förbi henne utan att kolla på henne, går in på min rum och låser dörren. Tänk om jag inte hade haft lås, då kunde vem som helst kunna komma in. gud vilken tur att det går att låsa. Jag kollar några extra gånger om det verkligen är låst. Det är det, och då slår jag upp datorn. Precis när jag loggar in på skype står det ''Louis ;* <3 says :''
det första jag gör är att byta namn på han, först vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Men sedan skriver jag bara Louis.
Efter det kollar jag meddelandet;
''Kelly.. I don't know where I'm gonna start.. but it's not how you think.. I am El are not.. yeah you know. We are not dating. It's a long story why I hug her, but.. she was sad and need to talk. I helped her and then he said thankyou and hug me, and I hug her back. I love you Kelly, and I never gonna love someone else. I promies you. I love you Kelly. You're my everything, my sweety.''
jag suckar för mig själv och drar händerna genom håret.
''Louis.. don't lie to me, you are inloved with El.. OK. Fine, but please, don't .. don't do me sad.'' jag skickar jag snabbt och det svider till i bröstet.
Det står redan att han skriver, sedan pluppar det till i skype;
''Kelly, please.. trust on me.. I don't like El like you. You're my everything, I mean it Kelly. Please don't think anything else, please. I'm so sorry if you.. if you think I love El, but I don't!''
''I'm gonna go, call me.''
det är det sista jag skriver sedan slår jag ner locket på datorn. Jag tar upp täcket och lägger mig, det tar lång tid för mig att somna. Det går nästan inte. Jag vet att personen jag älskar mest av allt, men samtidigt hatar mest av allt kommer ringa mig snart, men jag vet inte snart. Det kan va om nån sekund, nån minut, eller nån timme. Men nån gång kommer han ringa, och det jobbiga är att jag inte har en aning om vad jag ska säga.
Jag vänder mig om och börjar springa medan tårarna fortfarande rinner ner från kinden. Då märker jag att Louis måste ha märkt mig. Jag hör någon ropa efter mig. Ett rop som blir svagare och svagare. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag är påväg, men någonstans iallafall. Efter ett tag försvinner ropen. Jag slänger mig ner på en trottoar och drar upp benen. Det är mörkt ute, och helt tyst. Tårarna rinner fortfarande ner från mina kinder, och jag mår så himla dåligt. Då kollar jag bort mot tågrälsen. Tänk om jag skulle hoppa? Vad skulle hända då? Skulle någon ens bry sig? Kanske är det bäst så..
jag reser mig upp på darrande ben och går bort mot rälsen. Jag sväljer och biter mig läppen. Jag kan inte, vad skulle mamma sagt? Först pappa sen jag. Nej, jag kan inte.. kan inte lämna hennes ensam, det går inte. Jag ruskar av mig tanken och går där ifrån. Då kommer jag på att jag inte kan vara ute själv så sent.. jag måste ju faktiskt sova någonstans. Så jag bestämmer mig för att gå tillbaka till hotellet. Det är ju faktiskt mitt rum, och jag som bestämmer över det.
Jag skyndar mig dit, och försöker undvika Louis. Det svider i mig när jag tänker på han. Hur kunde han? Jag stannar och håller mig på bröstet, jag får svårt att andas, men forsätter springa. När jag är framme vid hotellet, och går in glor alla. Jag gråter fortfarande och mina ögon är helt röda, och kinderna helt blöta av tårar. Jag ignorerar dem och tar hissen upp. När jag är uppe kravlar jag fram nyckeln i fickan och låser upp, öppnar dörren med ett ryck och smäller igen den. jag snyftar och gråter medan jag klär av mina skor och jackan, då kommer Manda utrusande;
''Kelly, how are you? oh my god, you..''
''JUST LEAVE ME ALONE!!'' Jag orkar inte med någon. jag skriker och tar upp handen mot henne.
''YOU SAY THAT YOU HATE ME, I'M A SLAMP, AND YEAH.. AND YOU THINK I'M FINE?! LILLY IS ON THE HOSPITAL, HARRY AND I ARE NOT FRIENDS, AND LOU HAS BEEN UNFAITHFUL TO ME! CAN YOU FEEL HOW I AM? IT HURTS AND I JUST WANT TO DIE. MY HEART IS BROKEN FOR THE.. 5:TH TIME AND.. I MISS MUM, SHE ONLY HAVES ME, DAD IS DEAD YOU KNOW? JUST SHUT UP, I FEEL SAD AND I DON'T WANT TO BREATH OR LIVE MORE. WHEN I COME HERE, EVERYTHING ARE.. SO FUCKING WRONG AND I HATE IT!''
när jag är klar andas jag häftigt. jag har skrikit alltihop, så mina stämband håller nästan på att gå av. Tårarna har ännu inte slutat rinna ner och jag orkar nästan inte stå upp.
Manda står och gapar, förmodligen blev hon chockad. Då ser jag hennes underläpp börja darra.
''I'm so sorry Kelly.. I really am. I hate my self.. please, just.. just kill me?''
Jag tittar bort, och sedan fortsätter jag.
''That's how I feel, and you don't understand. I'm never gonna kill you, even if I want..''
Jag går förbi henne utan att kolla på henne, går in på min rum och låser dörren. Tänk om jag inte hade haft lås, då kunde vem som helst kunna komma in. gud vilken tur att det går att låsa. Jag kollar några extra gånger om det verkligen är låst. Det är det, och då slår jag upp datorn. Precis när jag loggar in på skype står det ''Louis ;* <3 says :''
det första jag gör är att byta namn på han, först vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Men sedan skriver jag bara Louis.
Efter det kollar jag meddelandet;
''Kelly.. I don't know where I'm gonna start.. but it's not how you think.. I am El are not.. yeah you know. We are not dating. It's a long story why I hug her, but.. she was sad and need to talk. I helped her and then he said thankyou and hug me, and I hug her back. I love you Kelly, and I never gonna love someone else. I promies you. I love you Kelly. You're my everything, my sweety.''
jag suckar för mig själv och drar händerna genom håret.
''Louis.. don't lie to me, you are inloved with El.. OK. Fine, but please, don't .. don't do me sad.'' jag skickar jag snabbt och det svider till i bröstet.
Det står redan att han skriver, sedan pluppar det till i skype;
''Kelly, please.. trust on me.. I don't like El like you. You're my everything, I mean it Kelly. Please don't think anything else, please. I'm so sorry if you.. if you think I love El, but I don't!''
''I'm gonna go, call me.''
det är det sista jag skriver sedan slår jag ner locket på datorn. Jag tar upp täcket och lägger mig, det tar lång tid för mig att somna. Det går nästan inte. Jag vet att personen jag älskar mest av allt, men samtidigt hatar mest av allt kommer ringa mig snart, men jag vet inte snart. Det kan va om nån sekund, nån minut, eller nån timme. Men nån gång kommer han ringa, och det jobbiga är att jag inte har en aning om vad jag ska säga.
________________________________________________________________________________________
nu äääntligen är jag på gång igen! har uppdaterat dåligt med skrivningen, men det ska bli bättre, jag lovar er! har btw fått kommentarer om att jag stavar de engelska orden fel osv.. och ja, jag är inte världens bästa på engelska. Men det får ni stå ut med! och hoppas ni fattar iallafall.
nu äääntligen är jag på gång igen! har uppdaterat dåligt med skrivningen, men det ska bli bättre, jag lovar er! har btw fått kommentarer om att jag stavar de engelska orden fel osv.. och ja, jag är inte världens bästa på engelska. Men det får ni stå ut med! och hoppas ni fattar iallafall.
tål du inte det, så behöver du inte fortsätta att läsa, ingen har tvingat dej, puss ;*
nästa kapitel kommer förmoooodligen imorgon!
Kap 17
Harry tar tag om mig och trycker mig mot hans bröst. Jag tål verkligen inte att se när de bär upp Lilly på sjukhussängen, jag klarar inte av att vara här mer. Jag mår illa och har skitont i huvudet. Jag drar mig ur hans grepp och springer fram till Lilly. Hon blundar, och är helt medvetslös.
''Lilly, please..'' säger jag medan jag gråter och kramar hennes hand hårt.
Läkarna ber mig gå ut, och jag lyder dem. Harry tar tag i mig och försöker lunga ner mig, men det går inte. Jag har sån himla panik just nu. Händer det Lilly något, så vet jag inte vad jag gör.
''Kelly, listen to me.''
''Please, leave me alone, OK?'' Jag underviker att kolla han i ögonen, även fast han försöker söka ögonkontakt med mig.
Jag drar mig ur hans grepp och springer ut, smäller upp ytterdörren och fortsätter springa mot hotellet. Jag märker att Harry springer efter mig, men jag skiter i det. Jag springer till en lekpark och sätter mig på sanden. Det är mörkt och jag andas ut. Då märker jag hur det känns som jag kommer spy när somhelst, jag vänder mig om och sätter två fingrar i halsen och spyr. Det är en obehadlig känsla, men jag mår bättre efteråt. illamåendet har gått över, men jag mår fortfarande sämst, så jag spyr igen. Jag är helt yr och vet inte vad som händer, men helt plötsligt faller jag ihop och somnar i sanden.
Jag vaknar av att någon ropar på mitt namn. Jag sätter mig upp, det är Harry som ropar. Han springer runt som en galning och letar efter mig, och tillslut hittar han mig.
''Kelly, there you are!''
Jag gråter och trycker ner huvudet i knäna. Jag orkar inte med någon just nu, och när Harry tar tag om mig skriker jag åt han;
''GO, LEAVE ME ALONE!!!''
Han hoppar till av förvåning.
''Kelly, you must o in, it's cold outside!'' han är allvarlig.
''I don't care, I just want to die here..''
''Don't say that.''
''I hate myself.. And I..''
''Please, just let me take you home, ok?''
Jag reser mig upp. Tycker inte det är någon idé att säga emot. När vi har gått ett tag, och vi är framme vid mitt hotell, säger vi hejdå och jag går upp.
Då kommer jag på att jag är ovän med Manda. Jag tar upp mobilen och speglar mig i den. jag är blek och det syns att jag har gråtigt, men jag skiter i det, och går och lägger mig på sängen. Den ända som bryr sig är Natta. Hon kommer fram till mig;
''Kellt, what is it?''
''Lilly.. lilly fall down the floor and.. I don't know. It was so.. I can't speak..''
''What?! Did she fall down the floor?! but.. is she OK?''
''I don't know..'' säger jag och snyftar medan jag torkar bort tårar på min ärm på tröjan. Då kommer jag på att jag inte såg Rose någonstans när jag var på lasarettet. Vart hade hon varit? Men då slår det mig; hon sov ju såklart i ett annat rum, och märkte inte pipljudet.
''Guys, come here!'' säge Natta då och ropar på de andra. De kommer gående, och ställer sig framför oss. Manda tittar bort från mig, man märker att hon verkligen inte låtsas om att jag är här.
''Did you here that?!'' säger Natta då.
''No, what?'' säger Sofie då allvarligt.
''Lilly.. Lilly fall down the floor and..'' sedan blir Natta tyst. Då rycker Manda upp sig.
''WHAT?!'' Säger hon då, och Sofie bara står och gapar.
''Yes..'' svarar jag då.'' I haved crying so much and.. oh my god.''
''We need to go to the hospital!'' säger Sofie helt spontant.
''I don't think it's a good idéa. She needs to sleep, and yeah.'' säger Manda då.
Då blir jag arg. Var det inte hon som var arg på mig nyss för att jag gick till lou? Fan för Manda, fan.
''Why?'' säger jag då med stöddig röst.
''I don't talked to you.'' svarar hon snabbt.
''Really not?'' jag har ställt mig upp och granskar henne nerifrån och upp.
''Please girls, take it easy now, OK?''
Jag lyder henne, orkar inte med att det ska bli värre än vad det är. Jag går istället och sköljer ansiktet i kallt vatten, sedan går jag ut. Jag ska till Louis. Den ända människan som förstår sig på hur jag verkligen känner. När jag nästan är framme tappar jag nästan andan. Där borta, några meter ifrån mig, står Louis. Men inte själv, kan kramar någon. Jo, han kramar El..
''Lilly, please..'' säger jag medan jag gråter och kramar hennes hand hårt.
Läkarna ber mig gå ut, och jag lyder dem. Harry tar tag i mig och försöker lunga ner mig, men det går inte. Jag har sån himla panik just nu. Händer det Lilly något, så vet jag inte vad jag gör.
''Kelly, listen to me.''
''Please, leave me alone, OK?'' Jag underviker att kolla han i ögonen, även fast han försöker söka ögonkontakt med mig.
Jag drar mig ur hans grepp och springer ut, smäller upp ytterdörren och fortsätter springa mot hotellet. Jag märker att Harry springer efter mig, men jag skiter i det. Jag springer till en lekpark och sätter mig på sanden. Det är mörkt och jag andas ut. Då märker jag hur det känns som jag kommer spy när somhelst, jag vänder mig om och sätter två fingrar i halsen och spyr. Det är en obehadlig känsla, men jag mår bättre efteråt. illamåendet har gått över, men jag mår fortfarande sämst, så jag spyr igen. Jag är helt yr och vet inte vad som händer, men helt plötsligt faller jag ihop och somnar i sanden.
Jag vaknar av att någon ropar på mitt namn. Jag sätter mig upp, det är Harry som ropar. Han springer runt som en galning och letar efter mig, och tillslut hittar han mig.
''Kelly, there you are!''
Jag gråter och trycker ner huvudet i knäna. Jag orkar inte med någon just nu, och när Harry tar tag om mig skriker jag åt han;
''GO, LEAVE ME ALONE!!!''
Han hoppar till av förvåning.
''Kelly, you must o in, it's cold outside!'' han är allvarlig.
''I don't care, I just want to die here..''
''Don't say that.''
''I hate myself.. And I..''
''Please, just let me take you home, ok?''
Jag reser mig upp. Tycker inte det är någon idé att säga emot. När vi har gått ett tag, och vi är framme vid mitt hotell, säger vi hejdå och jag går upp.
Då kommer jag på att jag är ovän med Manda. Jag tar upp mobilen och speglar mig i den. jag är blek och det syns att jag har gråtigt, men jag skiter i det, och går och lägger mig på sängen. Den ända som bryr sig är Natta. Hon kommer fram till mig;
''Kellt, what is it?''
''Lilly.. lilly fall down the floor and.. I don't know. It was so.. I can't speak..''
''What?! Did she fall down the floor?! but.. is she OK?''
''I don't know..'' säger jag och snyftar medan jag torkar bort tårar på min ärm på tröjan. Då kommer jag på att jag inte såg Rose någonstans när jag var på lasarettet. Vart hade hon varit? Men då slår det mig; hon sov ju såklart i ett annat rum, och märkte inte pipljudet.
''Guys, come here!'' säge Natta då och ropar på de andra. De kommer gående, och ställer sig framför oss. Manda tittar bort från mig, man märker att hon verkligen inte låtsas om att jag är här.
''Did you here that?!'' säger Natta då.
''No, what?'' säger Sofie då allvarligt.
''Lilly.. Lilly fall down the floor and..'' sedan blir Natta tyst. Då rycker Manda upp sig.
''WHAT?!'' Säger hon då, och Sofie bara står och gapar.
''Yes..'' svarar jag då.'' I haved crying so much and.. oh my god.''
''We need to go to the hospital!'' säger Sofie helt spontant.
''I don't think it's a good idéa. She needs to sleep, and yeah.'' säger Manda då.
Då blir jag arg. Var det inte hon som var arg på mig nyss för att jag gick till lou? Fan för Manda, fan.
''Why?'' säger jag då med stöddig röst.
''I don't talked to you.'' svarar hon snabbt.
''Really not?'' jag har ställt mig upp och granskar henne nerifrån och upp.
''Please girls, take it easy now, OK?''
Jag lyder henne, orkar inte med att det ska bli värre än vad det är. Jag går istället och sköljer ansiktet i kallt vatten, sedan går jag ut. Jag ska till Louis. Den ända människan som förstår sig på hur jag verkligen känner. När jag nästan är framme tappar jag nästan andan. Där borta, några meter ifrån mig, står Louis. Men inte själv, kan kramar någon. Jo, han kramar El..
________________________________________________________________________________________
ganska korta kapitel på sistone.. men har verkligen inte haft tid. Ni får tyvärr nöjda er med dessa längder. Men jag lovar att snart kommer det bli längre!
ganska korta kapitel på sistone.. men har verkligen inte haft tid. Ni får tyvärr nöjda er med dessa längder. Men jag lovar att snart kommer det bli längre!
Kap 16
''I know..'' svarar Louis då.
Jag suckar. Snälla.. ska det bli ett tjaffs om detta igen nu? Allt var ju så himla perfekt, skit.
Jag släpper taget om hans armar och sätter handen för pannan.
''Kelly, what is it?''
''Nothing.. I'm just tired. It's so.. I think it was going to be good now, but then El is inloved with you and.. god.. ''
''But you.. I love you, no one else, I promies. ''
''Aw, you're so sweet. I love you.''
Han tar tag om min midja och kysser mig. Det känns bra, men på något sätt helt.. overkligt. Tänk om det kommer bli dåligt nu igen. Att allt blir skit igen, jag orkar seriöst inte med det.
''I think I'm gonna go now. Manda hates be and.. yeah.''
''Oh, why?''
''It's a long story. You know, Lilly is on the hospital, and I go to you, she think it's bad.''
''But you just wanted to talk to me?''
''Yes, I said that, but she don't trust to me..''
''Oh..''
Jag går ner för trappan, medan han håller mig i handen. Sedan klär jag på mig skorna, pussar han på kinden och säger hejdå.
När jag kommer fram till hotellet, och tänker gå in, kommer jag på att Manda är arg på mig, och att det verkligen inte är någon idé om jag går in. Istället ringer jag Harry;
''Harry, haved you talk to Lilly?''
''Yes, I sitting here with her. She is better.''
''Oh, god. Thank you! I coming!''
''OK. bye!''
Jag tar bussen till sjukhuset, och går till Lillys rum på direkten. Där sitter Harry på sängkanten och håller Lilly i handen.
''Lilly..!''
jag springer fram till henne.
''How do you feel?'' frågar jag medan jag stryker henne över kinden.
''I think I'm better.''
''Oh, good. by the way, thank you Harry.''
''Oh, it's OK.''
''Can we please talk? I need to ask you something..''
''Me?'' säger Harry då.
''Yes?''
Han följer mig ut, och vi säger till Lilly att vi strax är tillbaka. Jag stänger dörren och vänder mig om mot Harry, sedan suckar jag och tar nya andetag..
''I'm sorry.. I don't know what happening with me, and I understand if you think I'm just a fan and yeah.. ''
''No, it was my fold, not yours.''
Jag ska precis svara när jag hör ett högt pipljud. Det skär i öronen, och sedan märker jag att det kommer från Lillys rum. Jag och Harry smäller upp dörren, jag blir chockad. Lilly ligger på golvet med sitt vita nattlinne och rör sig inte. många sladdar är urdragna, och det är kaos.
jag får panik, så jag börjar skrika.
''HEY, WE NEED HELP!'' då trycker harry på en nödknapp. Det kommer en massa läkare, de är väldigt allvarliga och arbetar snabbt tillsammans, ingen fattar vad som har hänt.
Jag darrar av rädsla. Jag vill bara gråta, men det går inte. Det känns som att golvet försvinner och allt blir svart, hur fan ska detta sluta..
Jag suckar. Snälla.. ska det bli ett tjaffs om detta igen nu? Allt var ju så himla perfekt, skit.
Jag släpper taget om hans armar och sätter handen för pannan.
''Kelly, what is it?''
''Nothing.. I'm just tired. It's so.. I think it was going to be good now, but then El is inloved with you and.. god.. ''
''But you.. I love you, no one else, I promies. ''
''Aw, you're so sweet. I love you.''
Han tar tag om min midja och kysser mig. Det känns bra, men på något sätt helt.. overkligt. Tänk om det kommer bli dåligt nu igen. Att allt blir skit igen, jag orkar seriöst inte med det.
''I think I'm gonna go now. Manda hates be and.. yeah.''
''Oh, why?''
''It's a long story. You know, Lilly is on the hospital, and I go to you, she think it's bad.''
''But you just wanted to talk to me?''
''Yes, I said that, but she don't trust to me..''
''Oh..''
Jag går ner för trappan, medan han håller mig i handen. Sedan klär jag på mig skorna, pussar han på kinden och säger hejdå.
När jag kommer fram till hotellet, och tänker gå in, kommer jag på att Manda är arg på mig, och att det verkligen inte är någon idé om jag går in. Istället ringer jag Harry;
''Harry, haved you talk to Lilly?''
''Yes, I sitting here with her. She is better.''
''Oh, god. Thank you! I coming!''
''OK. bye!''
Jag tar bussen till sjukhuset, och går till Lillys rum på direkten. Där sitter Harry på sängkanten och håller Lilly i handen.
''Lilly..!''
jag springer fram till henne.
''How do you feel?'' frågar jag medan jag stryker henne över kinden.
''I think I'm better.''
''Oh, good. by the way, thank you Harry.''
''Oh, it's OK.''
''Can we please talk? I need to ask you something..''
''Me?'' säger Harry då.
''Yes?''
Han följer mig ut, och vi säger till Lilly att vi strax är tillbaka. Jag stänger dörren och vänder mig om mot Harry, sedan suckar jag och tar nya andetag..
''I'm sorry.. I don't know what happening with me, and I understand if you think I'm just a fan and yeah.. ''
''No, it was my fold, not yours.''
Jag ska precis svara när jag hör ett högt pipljud. Det skär i öronen, och sedan märker jag att det kommer från Lillys rum. Jag och Harry smäller upp dörren, jag blir chockad. Lilly ligger på golvet med sitt vita nattlinne och rör sig inte. många sladdar är urdragna, och det är kaos.
jag får panik, så jag börjar skrika.
''HEY, WE NEED HELP!'' då trycker harry på en nödknapp. Det kommer en massa läkare, de är väldigt allvarliga och arbetar snabbt tillsammans, ingen fattar vad som har hänt.
Jag darrar av rädsla. Jag vill bara gråta, men det går inte. Det känns som att golvet försvinner och allt blir svart, hur fan ska detta sluta..
___________________________________________________________________________________________
förlåt för väääldigt kort kapitel, men imorgon ska jag försöka hinna mycket längre, jag lovar er!
förlåt för väääldigt kort kapitel, men imorgon ska jag försöka hinna mycket längre, jag lovar er!
Kap 15
Äntligen är jag framme och bussen stannar. Jag rusar till hotellet. Jag behöver inte springa långt förns jag ser ambulansbilar, polisbilar och mina tjejkompisar stå utanför. Jag springer så snabbt jag kan.
''Lilly?'' säger jag, medan jag ser på när de bär in henne på en bår i ambulansen.
''What.. what..''
''Lilly.. lilly has pain in her heart and can not breathe!'' säger Natta då gråtande. Alla gråter, medan jag bara står och stirrar.
''When we drink tea and yeah.. you know, she just fall down the floor and screem.''
''Oh god..'' säger jag då med darrig röst.
Ambulandbilarna säger att vi får följa med till sjukhuset. Vi sätter oss där bak med Lilly och jag håller henne hårt i handen.
''Everything gonna be alright Lilly, OK? I never gonna leave you.''
Hon kollar på mig och nickar. Hon ser helt stel ut och är helt blek i ansiktet. Hennes ögon är blodsprängda, helt röda. Jag är så himla rädd och orolig. Kan inte tänka på något annat än att hon måste bli bra tillslut. Hon måste. Just nu ångrar jag att jag åkte till Louis. Jag borde varit hemma och sagt någonting till min bästa vän, innan hon fördes in i ambulansbilen.
Efter ett tag är vi framme vid sjukhuset, vi kliver ut, och läkarna tar snabbt ut Lilly och bär in henne. Vi följer med, och hon lägs i en sjukhussäng. De ber oss att gå ut, tills de har suttit dit alla sladdar, tagit blodprov osv. Vi sitter utanför i lasarettkorridoren på en bänk. Jag sitter med huvudet i händerna, hur fan är detta möjligt? Jag vet inte ens vad det kan vara för fel. De andra tjejerna skakar, och jag gråter. Vi kramar om varandra. Vi väntar och väntar, säkert i mer än 3 timmar. Äntligen öppnas dörren och en läkare kommer ut och sätter sig på huk framför oss.
''She .. she sleep now. And it's to premature to say if she's OK. But we do our best, and we really hope she survive.''
Vi nickar, sedan frågar han;
''Does anyone want to sleep here with her tonight? Or does you sleep home?''
Vi kollar på varandra, och då säger Rose;
''I can stay with her.'' hon kollar på oss, och vi ger henne en min som betyder ungefär ''okej, vad bra.''
''OK, good.'' säger läkaren.
Vi kramar om Rose sedan går vi mot ytterdörren. Hela vägen är vi tysta, tills Sofie frågar;
''What.. what do you and Lou do?''
Jag kollar snabbt på henne, och reagerar när hon nämner Louis namn.
''Oh, nothing especially.''
''OK.''
Det blir tyst igen. När vi är framme på hotellet, går jag snabbt in på toaletten och ringer Louis.
''Hi darling.'' svarar han efter ungefär 5 signaler.''
''Hi..'' säger jag med pipig röst, min gråt är inte långt borta nu.
''Sweety, what's up?''
''Lilly..''
''what is it with Lilly?''
''She.. she is on the hospital..''
''What?!''
''Yes.. she has pain in her heart, and he couldn't breath..''
''Oh honey. Do you want to come?''
''Yes..I miss you, and I need to talk.''
''Come when you're ready, OK?''
''yeah, I will.''
''Good.''
''By the way, can I please talk to Harry?''
''Oh sure, here..''
han ger mobilen till harry, och han svarar ganska osäkert..
''Hi..''
''Harry.. I know you hate me, and think I'm just a fan and yeah, but..''
''Kelly..''
''Mhm?''
''I'm sorry. I don't mean when I said that I don't love you, and..''
''Shut up, it's OK. And I understand, I don't care. Whatever.. ''
''But.. I mean it. I don't hate you.''
''Please, don't talk about it? I need to say a important thing..''
''but.. OK. Okey, what?''
''Lilly is in the hospital, she has pain in her heart and.. she needs you Harry!''
''Wow.. wait.. did you say what?!''
''It's true, you must go and talk to her, OK?''
''Absolutly, where is she?''
''In the hospital in the town. Room 317, and say Lilly Smith, when you asking for her, OK?''
''Sure, do you want I comming and pick up you?''
''Oh.. no, I'm going to come to Lou, so I can't. But say hello from me to her, and talk to her, OK? Then she is going to be happy.''
''OK. Yes, I will.''
''Bye Harry.''
''Bye.''
När jag har lagt på går jag ut. De andra tjejerna sitter i soffan och kollar på TV. De är tysta och säger inte ett ord. Alla ser skitdeppiga ut.
''I go to Lou.'' säger jag då.
När jag öppnar dörren och ska gå stannar Manda mig;
''Oh no. Kelly, what are you doing?'' Hon ställer sig upp och går fram till mig. Natta försöker stoppa henne genom att ta tag i hennes arm, men hon sliter sig loss.
''What..?''
''Our friend is on the hospital, and you go to Lou?! What's happening to you? Lilly maybe is going to die, and you don't care?''
Det blir tyst, sedan rinner en tår ner från min kind. Såklart jag bryr mig, jag älskar Lilly. det gör ont att Manda inte förstår det.
''Ofcourse I care! I love Lilly, why can't you understand that? It isn't myy fold she is ill, and I am going to go to Lou because I need to talk, nothing else!! Please, leave me alone, you don't understand!''
''YOU JUST LEAVE US FOR LOU?!''
''YES I DO, BECAUS I TRUST TO HIM, AND HE LISTEN IF I'M SAD, YOU JUST SITTING IN THE SOFA AND DON'T TO NOTHING?!''
''YOU'RE SO FUCKING.. I HATE YOU, JUST GO TO YOUR LITTLE TEDDYBEAR LOU AND HANING AROUND WITH HIM, IT'S THE ONLY YOU THINKING ABOUT!!''
''HOW COULD YOU SAY THAT?! BY THE WAY, I HATE YOU TO!'' Nu skriker vi, väldigt högt. De andra bara sitter förvirrat och kollar på oss.
''YOU'RE SO FALSE KELLY, YOUR SLAMP!''
''BITCH!!'' skriker jag då och rusar ut och stänger dörren med en smäll. Jag rusar ner från trapporna, hissen tar alldeles för lång tid, och jag klarar inte av att vara i trånga utrymmen nu. Jag springer, så snabbt jag kan. Jag skiter i om jag är trött, jag fortsätter springa, fan, inte ovän med en till.. en av mina bästa vänner också, FAN. När jag är framme vid killarnas höghus ringer jag Lou.
''Lou, open the door, now!''
''I will!''
jag springer upp, och denna gången låser jag iallafall.
När jag är uppe plingar jag på en massa gånger, och när jag ser att det är Lou som öppnar slänger jag mig om hans armar. Det känns så himla bra. Jag kramar om honom och gråter. Han håller om mig, och pussar mig på huvudet. De andra hör att jag är ledsen, så de kommer till hallen, förutom Harry. Han har förmodligen redan åkt till Lilly.
''Kelly, what's wrong?''
''Please, just..'' jag håller upp handen mot dem och de backar.
''I think she need to talk alone with me..'' säger Louis då till de andra. De nickar, och Lou och jag går upp på övervåningen och stänger in oss på hans rum. Jag märker sedan att jag aldrig har varit där. De är verkligen jättelyxigt, men lite stökigt. Men detklart Louis är ju inte så nogrann av sig.
''What's wrong?''
''Everybody hates me Lou. You're the only I can talk to. I love you so much, please, I mean it.''
''Oh darling, I love you to. I really mean it.''
Vi står och kramas, länge. Det käns så himla bra och skönt. Jag har aldrig älskat någon så mycket som Louis, och jag trodde seriöst aldrig att jag skulle stå här, med han och krama han i hans rum, och faktiskt vara tillsammans med han. Jag var först bara ett fan, men på kort tid har det blivit mycket mer än så.
Sedan säger han;
''By the way.. I know why Harry and El don't dating anymore..''
''What? why?'' jag kollar upp på honom förvånat.
''El..''
''El..?''
''She, she is inloved with..''
''with..? Lou, tell me.''
''With me..''
''again?''
han nickar.
''oh, no. please..''
______________________________________________________________________________________
äääntligen kapitel 15! nu lovar jag att uppdatera bra, som jag inte har gjort nu på ett tag! men jag lovar, nu blir det ändring!
''Lilly?'' säger jag, medan jag ser på när de bär in henne på en bår i ambulansen.
''What.. what..''
''Lilly.. lilly has pain in her heart and can not breathe!'' säger Natta då gråtande. Alla gråter, medan jag bara står och stirrar.
''When we drink tea and yeah.. you know, she just fall down the floor and screem.''
''Oh god..'' säger jag då med darrig röst.
Ambulandbilarna säger att vi får följa med till sjukhuset. Vi sätter oss där bak med Lilly och jag håller henne hårt i handen.
''Everything gonna be alright Lilly, OK? I never gonna leave you.''
Hon kollar på mig och nickar. Hon ser helt stel ut och är helt blek i ansiktet. Hennes ögon är blodsprängda, helt röda. Jag är så himla rädd och orolig. Kan inte tänka på något annat än att hon måste bli bra tillslut. Hon måste. Just nu ångrar jag att jag åkte till Louis. Jag borde varit hemma och sagt någonting till min bästa vän, innan hon fördes in i ambulansbilen.
Efter ett tag är vi framme vid sjukhuset, vi kliver ut, och läkarna tar snabbt ut Lilly och bär in henne. Vi följer med, och hon lägs i en sjukhussäng. De ber oss att gå ut, tills de har suttit dit alla sladdar, tagit blodprov osv. Vi sitter utanför i lasarettkorridoren på en bänk. Jag sitter med huvudet i händerna, hur fan är detta möjligt? Jag vet inte ens vad det kan vara för fel. De andra tjejerna skakar, och jag gråter. Vi kramar om varandra. Vi väntar och väntar, säkert i mer än 3 timmar. Äntligen öppnas dörren och en läkare kommer ut och sätter sig på huk framför oss.
''She .. she sleep now. And it's to premature to say if she's OK. But we do our best, and we really hope she survive.''
Vi nickar, sedan frågar han;
''Does anyone want to sleep here with her tonight? Or does you sleep home?''
Vi kollar på varandra, och då säger Rose;
''I can stay with her.'' hon kollar på oss, och vi ger henne en min som betyder ungefär ''okej, vad bra.''
''OK, good.'' säger läkaren.
Vi kramar om Rose sedan går vi mot ytterdörren. Hela vägen är vi tysta, tills Sofie frågar;
''What.. what do you and Lou do?''
Jag kollar snabbt på henne, och reagerar när hon nämner Louis namn.
''Oh, nothing especially.''
''OK.''
Det blir tyst igen. När vi är framme på hotellet, går jag snabbt in på toaletten och ringer Louis.
''Hi darling.'' svarar han efter ungefär 5 signaler.''
''Hi..'' säger jag med pipig röst, min gråt är inte långt borta nu.
''Sweety, what's up?''
''Lilly..''
''what is it with Lilly?''
''She.. she is on the hospital..''
''What?!''
''Yes.. she has pain in her heart, and he couldn't breath..''
''Oh honey. Do you want to come?''
''Yes..I miss you, and I need to talk.''
''Come when you're ready, OK?''
''yeah, I will.''
''Good.''
''By the way, can I please talk to Harry?''
''Oh sure, here..''
han ger mobilen till harry, och han svarar ganska osäkert..
''Hi..''
''Harry.. I know you hate me, and think I'm just a fan and yeah, but..''
''Kelly..''
''Mhm?''
''I'm sorry. I don't mean when I said that I don't love you, and..''
''Shut up, it's OK. And I understand, I don't care. Whatever.. ''
''But.. I mean it. I don't hate you.''
''Please, don't talk about it? I need to say a important thing..''
''but.. OK. Okey, what?''
''Lilly is in the hospital, she has pain in her heart and.. she needs you Harry!''
''Wow.. wait.. did you say what?!''
''It's true, you must go and talk to her, OK?''
''Absolutly, where is she?''
''In the hospital in the town. Room 317, and say Lilly Smith, when you asking for her, OK?''
''Sure, do you want I comming and pick up you?''
''Oh.. no, I'm going to come to Lou, so I can't. But say hello from me to her, and talk to her, OK? Then she is going to be happy.''
''OK. Yes, I will.''
''Bye Harry.''
''Bye.''
När jag har lagt på går jag ut. De andra tjejerna sitter i soffan och kollar på TV. De är tysta och säger inte ett ord. Alla ser skitdeppiga ut.
''I go to Lou.'' säger jag då.
När jag öppnar dörren och ska gå stannar Manda mig;
''Oh no. Kelly, what are you doing?'' Hon ställer sig upp och går fram till mig. Natta försöker stoppa henne genom att ta tag i hennes arm, men hon sliter sig loss.
''What..?''
''Our friend is on the hospital, and you go to Lou?! What's happening to you? Lilly maybe is going to die, and you don't care?''
Det blir tyst, sedan rinner en tår ner från min kind. Såklart jag bryr mig, jag älskar Lilly. det gör ont att Manda inte förstår det.
''Ofcourse I care! I love Lilly, why can't you understand that? It isn't myy fold she is ill, and I am going to go to Lou because I need to talk, nothing else!! Please, leave me alone, you don't understand!''
''YOU JUST LEAVE US FOR LOU?!''
''YES I DO, BECAUS I TRUST TO HIM, AND HE LISTEN IF I'M SAD, YOU JUST SITTING IN THE SOFA AND DON'T TO NOTHING?!''
''YOU'RE SO FUCKING.. I HATE YOU, JUST GO TO YOUR LITTLE TEDDYBEAR LOU AND HANING AROUND WITH HIM, IT'S THE ONLY YOU THINKING ABOUT!!''
''HOW COULD YOU SAY THAT?! BY THE WAY, I HATE YOU TO!'' Nu skriker vi, väldigt högt. De andra bara sitter förvirrat och kollar på oss.
''YOU'RE SO FALSE KELLY, YOUR SLAMP!''
''BITCH!!'' skriker jag då och rusar ut och stänger dörren med en smäll. Jag rusar ner från trapporna, hissen tar alldeles för lång tid, och jag klarar inte av att vara i trånga utrymmen nu. Jag springer, så snabbt jag kan. Jag skiter i om jag är trött, jag fortsätter springa, fan, inte ovän med en till.. en av mina bästa vänner också, FAN. När jag är framme vid killarnas höghus ringer jag Lou.
''Lou, open the door, now!''
''I will!''
jag springer upp, och denna gången låser jag iallafall.
När jag är uppe plingar jag på en massa gånger, och när jag ser att det är Lou som öppnar slänger jag mig om hans armar. Det känns så himla bra. Jag kramar om honom och gråter. Han håller om mig, och pussar mig på huvudet. De andra hör att jag är ledsen, så de kommer till hallen, förutom Harry. Han har förmodligen redan åkt till Lilly.
''Kelly, what's wrong?''
''Please, just..'' jag håller upp handen mot dem och de backar.
''I think she need to talk alone with me..'' säger Louis då till de andra. De nickar, och Lou och jag går upp på övervåningen och stänger in oss på hans rum. Jag märker sedan att jag aldrig har varit där. De är verkligen jättelyxigt, men lite stökigt. Men detklart Louis är ju inte så nogrann av sig.
''What's wrong?''
''Everybody hates me Lou. You're the only I can talk to. I love you so much, please, I mean it.''
''Oh darling, I love you to. I really mean it.''
Vi står och kramas, länge. Det käns så himla bra och skönt. Jag har aldrig älskat någon så mycket som Louis, och jag trodde seriöst aldrig att jag skulle stå här, med han och krama han i hans rum, och faktiskt vara tillsammans med han. Jag var först bara ett fan, men på kort tid har det blivit mycket mer än så.
Sedan säger han;
''By the way.. I know why Harry and El don't dating anymore..''
''What? why?'' jag kollar upp på honom förvånat.
''El..''
''El..?''
''She, she is inloved with..''
''with..? Lou, tell me.''
''With me..''
''again?''
han nickar.
''oh, no. please..''
______________________________________________________________________________________
äääntligen kapitel 15! nu lovar jag att uppdatera bra, som jag inte har gjort nu på ett tag! men jag lovar, nu blir det ändring!
Kap 14
Jag sitter på bussen påväg till Louis. valde att inte gå idag, eftersom jag har gjort det ungefär varje dag tidigare.
Äntligen är jag framme, och jag kliver av bussen och ringer Lou.
''I'm here now.'' säger jag när han svarar.
''Good, come up!''
Han låser upp, så jag kan komma in. Men jag skyndar mig upp så snabbt, så jag glömmer att låsa..
När jag är uppe på deras våning plingar jag på, och Louis öppnar dörren snabbt.
''Hi sweetheart.'' han pussar mig på pannan, och tar min jacka och hänger upp den. Vi går och sätter oss i soffan.
''Do you want coffé or something?'' frågar han sedan.
''No, it's OK.''
''Okey.'' han kollar på mig, och jag kollar på honom. vi ler mot varandra, medans han pillar på mina fingrar. Sedan tar han tag runt min hand. Han är så perfekt. Jag vet inte riktigt vad som händer, men jag dras till han, och då tar han tag sin hand runt min midja och lutar mig över honom. Jag kysser honom.
''I love you Kelly.''
''I love you too.'' Vi fnissar mot varandra och han tar tag i en hårslinga i mitt hår och för den bakom mitt öra.
Jag sätter mig rakt och han också. Sedan lutar jag mitt huvud mot hans axel. Så sitter jag, i säkert flera minuter. Han kramar om mig. Jag blir varm.
Har aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv, trodde aldrig jag skulle kunna berätta för Lou hur jag verkligen kände för honom. Trodde aldrig detdär med El skulle lösa sig. Men det gjorde det, och det blev en stor lättnad för mig.
Lou och jag sitter och pratar i några timmar om allt. Berättar detdär med Harry, att jag slog han och allt. och att jag såg han med El. Louis förstår allting, han lyssnar verkligen hela tiden. gud vad jag älskar honom.
Helt plötsligt somnar jag på hans axel, och han lutar sig på nackstödet på soffan och somnar han med. Jag har min hand på hans mage och sover jättebra.
Jag vaknar av att Louis puttar till mig lite, jag sträcker på mig, och märker sedan att de andra killarna är där. Liam busvisslar och jag ger han en min som han skrattar åt. Jag kommer sedan på att jag glömde att låsa när jag gick in på hotellet, det var därför killarna kunde komma in. Harry säger inte ett ljud till mig. Han står bara vid sin mobil, och kollar lite kort på mig ibland.
Jag kommer då på att jag måste gå hem, eftersom de andra tjejerna säkert väntar på mig. Jag säger hejdå till killarna, och Lou följer mig till hallen. Jag klär på mina skor, och Lou ger mig min jacka och klär på den på mig. han gör allt för mig. Innan jag går, kysser han mig. Länge. Jag ler mot han, och precis när jag ska öppna ytterdörren, kommer Harry springande.
''Kelly, stop.''
''Harry, what's wrong?''
Han stannar upp och kollar på mig och Louis.
''I and El not dating anymore.'' säger han sedan.
''OK, and?'' säger Louis då.
Harry kollar på mig som om jag borde säga något, men jag är som vanligt lika tyst. Då säger han;
''Nothing.. just you knowed it..'' sedan går han där ifrån.
''Bye Kelly.'' säger Louis då.
''Bye.'' säger jag då och stänger dörren efter mig. Vem kan ha gjort slut nu? Har harry känslor för någon annan? Allt är bara så himla rörigt just nu. Allting går runt i huvudet, hela tiden.
Jag tar bussen hem också, och på vägen sms:ar jag med Lou.
''I miss you.'' skriver jag då.
''I miss you to darling.'' svarar han snabbt.
''Do you think Harry is inloved with someone else or why did he and El not dating anymore?'' frågar jag sen.
''I don't know.. but I don't care. He must solve that self.''
''Yeah, he must..''
Jag får slut på pengar, så jag kan inte sms:a Lou mer. Istället sitter jag och lyssnar på musik. Killarnas musik. Take Me Home albumet är verkligen så himla bra. När little things spelas i öronsnäckorna, ringer Sofie. Jag svarar;
''Hi So..!''
''Kelly, you must come home, NOW.''
''Why? what's wrong?''
''The ambulance is here, Lilly is seriously injured!''
''What?!''
''Yes, you must come home now!''
''I coming, promies you. say to her that I love her, OK?''
Vi lägger på. Lilly är allvarligt skadad, och här sitter och lyssnar på musik? vad håller jag på med? Jag ropar på chauffören att köra snabbare, men han lyssnar inte.
Min bästa vän ska åka ambulans, och jag vet inte ens vad som har hänt med henne..
Äntligen är jag framme, och jag kliver av bussen och ringer Lou.
''I'm here now.'' säger jag när han svarar.
''Good, come up!''
Han låser upp, så jag kan komma in. Men jag skyndar mig upp så snabbt, så jag glömmer att låsa..
När jag är uppe på deras våning plingar jag på, och Louis öppnar dörren snabbt.
''Hi sweetheart.'' han pussar mig på pannan, och tar min jacka och hänger upp den. Vi går och sätter oss i soffan.
''Do you want coffé or something?'' frågar han sedan.
''No, it's OK.''
''Okey.'' han kollar på mig, och jag kollar på honom. vi ler mot varandra, medans han pillar på mina fingrar. Sedan tar han tag runt min hand. Han är så perfekt. Jag vet inte riktigt vad som händer, men jag dras till han, och då tar han tag sin hand runt min midja och lutar mig över honom. Jag kysser honom.
''I love you Kelly.''
''I love you too.'' Vi fnissar mot varandra och han tar tag i en hårslinga i mitt hår och för den bakom mitt öra.
Jag sätter mig rakt och han också. Sedan lutar jag mitt huvud mot hans axel. Så sitter jag, i säkert flera minuter. Han kramar om mig. Jag blir varm.
Har aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv, trodde aldrig jag skulle kunna berätta för Lou hur jag verkligen kände för honom. Trodde aldrig detdär med El skulle lösa sig. Men det gjorde det, och det blev en stor lättnad för mig.
Lou och jag sitter och pratar i några timmar om allt. Berättar detdär med Harry, att jag slog han och allt. och att jag såg han med El. Louis förstår allting, han lyssnar verkligen hela tiden. gud vad jag älskar honom.
Helt plötsligt somnar jag på hans axel, och han lutar sig på nackstödet på soffan och somnar han med. Jag har min hand på hans mage och sover jättebra.
Jag vaknar av att Louis puttar till mig lite, jag sträcker på mig, och märker sedan att de andra killarna är där. Liam busvisslar och jag ger han en min som han skrattar åt. Jag kommer sedan på att jag glömde att låsa när jag gick in på hotellet, det var därför killarna kunde komma in. Harry säger inte ett ljud till mig. Han står bara vid sin mobil, och kollar lite kort på mig ibland.
Jag kommer då på att jag måste gå hem, eftersom de andra tjejerna säkert väntar på mig. Jag säger hejdå till killarna, och Lou följer mig till hallen. Jag klär på mina skor, och Lou ger mig min jacka och klär på den på mig. han gör allt för mig. Innan jag går, kysser han mig. Länge. Jag ler mot han, och precis när jag ska öppna ytterdörren, kommer Harry springande.
''Kelly, stop.''
''Harry, what's wrong?''
Han stannar upp och kollar på mig och Louis.
''I and El not dating anymore.'' säger han sedan.
''OK, and?'' säger Louis då.
Harry kollar på mig som om jag borde säga något, men jag är som vanligt lika tyst. Då säger han;
''Nothing.. just you knowed it..'' sedan går han där ifrån.
''Bye Kelly.'' säger Louis då.
''Bye.'' säger jag då och stänger dörren efter mig. Vem kan ha gjort slut nu? Har harry känslor för någon annan? Allt är bara så himla rörigt just nu. Allting går runt i huvudet, hela tiden.
Jag tar bussen hem också, och på vägen sms:ar jag med Lou.
''I miss you.'' skriver jag då.
''I miss you to darling.'' svarar han snabbt.
''Do you think Harry is inloved with someone else or why did he and El not dating anymore?'' frågar jag sen.
''I don't know.. but I don't care. He must solve that self.''
''Yeah, he must..''
Jag får slut på pengar, så jag kan inte sms:a Lou mer. Istället sitter jag och lyssnar på musik. Killarnas musik. Take Me Home albumet är verkligen så himla bra. När little things spelas i öronsnäckorna, ringer Sofie. Jag svarar;
''Hi So..!''
''Kelly, you must come home, NOW.''
''Why? what's wrong?''
''The ambulance is here, Lilly is seriously injured!''
''What?!''
''Yes, you must come home now!''
''I coming, promies you. say to her that I love her, OK?''
Vi lägger på. Lilly är allvarligt skadad, och här sitter och lyssnar på musik? vad håller jag på med? Jag ropar på chauffören att köra snabbare, men han lyssnar inte.
Min bästa vän ska åka ambulans, och jag vet inte ens vad som har hänt med henne..
_________________________________________________________________________________________
är så himla trött nu, så det blev inte längre kapitel. Men hoppas de va okej. förhoppningsvis mer imorgon!
är så himla trött nu, så det blev inte längre kapitel. Men hoppas de va okej. förhoppningsvis mer imorgon!
Kap 13
Jag tar mobilen sakta mot örat.
''Hi..'' säger jag tyst.
''Kelly, I'm so sorry.''
''For what?''
''Yeah, I tell Harry that I knowed he dating El and..''
''You promies me, right?''
''Yes I do Kelly, and I'm so sorry.. please be my friend again, please?''
''Harry.. Harry don't love me more..''
När jag säger det kollar tjejerna på mig förvånat.
''Has he said to you that he love you?''
''Yes.. about a week ago. But now he said he don't..''
''I'm gonna..''
''No Lou, please. don't talk to him about this.''
''But he make you sad..''
''Lou, I'm fine..''
''Good.''
''Mm..''
''I talk to El by the way.. and she said it's OK if you and I dating, and I said it's was OK if El and Harry dating..''
''Really?''
''Yes..''
''Lou, I haven't tell you this before but..''
sen kommer jag på att tjejerna står precis bredvid mig och lyssnar.
Jag går till toan och låser in mig..
''I'm inloved with you. And I has always was it.. but it's has just feelts wrong to El and yeah..'' säger jag sedan. Och faktiskt så har det varit så, men jag har bara inte berättat det för Lou.
''Oh, Kelly. I love you, so much.''
''I love you to Lou. I really mean it. sorry I don't had tell it before..''
''It's OK. I understand you.''
''Good, I'm gonna go, bye sweetheart.''
''Bye darling.''
Vi lägger på och jag ler medan jag biter mig i läppen. Har inte varit såhär glad på länge. Louis och jag är tillsammans, eller, är vi det? Iallafall vänner, och det är det viktigaste. Även om jag älskar han och absolut inte hade haft något emot att spendera resten av mitt liv med honom.
Men då kommer jag att tänka på Harry.. bilder från igår går runt i huvudet på mig, och jag kan inte sluta tänka på meningen ''You are just a crazy fan, not more.'' mitt leende förvandlas till en allvarligt min från det leendet som jag inte gjort på ett bra tag.
Jag låser upp toalettdörren och går ut.
''What did he say?!'' tjejerna springer fram till mig och ser med stora ögon på mig.
''He.. he said sorry, and we're friends.'' jag ler lite smått.
''Just friends? Not more?'' säger Lilly då.
''Oh, shut up Lilly.'' jag slår till henne lite löst på armen och vi alla skrattar.
Sedan kommer jag på att tjejerna var med mig hos killarna igår, jag känner att jag bara måste få veta vad de gjorde när jag hade dragit, och hur dags de gick hem.
''By the way, when I run out of the boys house, what do you then? And when do you go home?''
Natta är den första som börjar prata.
''We said that it was sad that lou and harry was.. yeah, you know. But we talk a little bit more together and I..''
''SHE KISSED NIALL!'' Skriker Rose rakt ut.
''You do what Natta?'' säger jag då och ler stort mot henne.
''Well.. yes.. and it was the best kiss in my life.''
''Oh, I understand that!'' jag kramar om henne och så skrattar vi alla lite smått. Natta blir röd om kinderna. Sedan fortsätter hon;
''Anyway.. we go home a hour later, and yeah. But first we take pictures ofcourse.''
''AND HARRY KISSED ME ON MY CHEEK!!'' Det är Lilly som har börjar skrika.
''But.. he go out from the house?''
''Yeah, but before that, when you and Lou talk on the toilet.''
''Haha, aw.''
Lilly ler för sig själv. hon ser så himla bra ut med hennes smilegropar.
Senare på kvällen har de andra gått och fixat med madrasserna, eftersom de gick ur luft förra natten när de sov. Då loggar jag in på skype och ser att Louis är inne, och det dröjer inte länge förns han skriver.
''Hi honey.''
Jag ler för mig själv och svarar;
''Hi cutie.''
Då ringer han till mig på skype, och utan att tveka trycker jag på svara. Han ligger i sängen och kollar in i webben.
''Hi babe.''
''Hi.'' säger jag med ett litet flin på läpparna.
''Wow, you're pretty tonight.'' säger han och blinkar lite mot mig.
''Oh, come on.'' säger jag och vi båda skrattar.
''Can't you come to us tomorrow? I'm home alone so yeah..''
''Sure. I come about 12.00 o'clock?''
''Yeah, it's gotta be great.''
Jag hör Niall i bakrunden säga ''Lou, it's lunch. Do you comming?''
Louis svarar snabbt;
''Yeah, I comming.''
Sen kollar han på mig med sitt fina leende.
''I'm gonna go. But see you tomorrow.''
''Yeah, i hear that. haha!''
Vi skrattar tyst sedan säger jag;
''I love you lou.''
''Love you Kelly.''
Sedan avslutas samtalet. Jag slår ner locket på datorn och ler för mig själv. Jag ska träffa Louis, ensam. Ingen annan, bara han och jag.
Bara han och jag..
___________________________________________________________________________________________
blev ett kapitel iallafall, även fast jag är sjuk och allt, men jaja.
kanske blir det ett till ikväll, helg nu ju!
''Hi..'' säger jag tyst.
''Kelly, I'm so sorry.''
''For what?''
''Yeah, I tell Harry that I knowed he dating El and..''
''You promies me, right?''
''Yes I do Kelly, and I'm so sorry.. please be my friend again, please?''
''Harry.. Harry don't love me more..''
När jag säger det kollar tjejerna på mig förvånat.
''Has he said to you that he love you?''
''Yes.. about a week ago. But now he said he don't..''
''I'm gonna..''
''No Lou, please. don't talk to him about this.''
''But he make you sad..''
''Lou, I'm fine..''
''Good.''
''Mm..''
''I talk to El by the way.. and she said it's OK if you and I dating, and I said it's was OK if El and Harry dating..''
''Really?''
''Yes..''
''Lou, I haven't tell you this before but..''
sen kommer jag på att tjejerna står precis bredvid mig och lyssnar.
Jag går till toan och låser in mig..
''I'm inloved with you. And I has always was it.. but it's has just feelts wrong to El and yeah..'' säger jag sedan. Och faktiskt så har det varit så, men jag har bara inte berättat det för Lou.
''Oh, Kelly. I love you, so much.''
''I love you to Lou. I really mean it. sorry I don't had tell it before..''
''It's OK. I understand you.''
''Good, I'm gonna go, bye sweetheart.''
''Bye darling.''
Vi lägger på och jag ler medan jag biter mig i läppen. Har inte varit såhär glad på länge. Louis och jag är tillsammans, eller, är vi det? Iallafall vänner, och det är det viktigaste. Även om jag älskar han och absolut inte hade haft något emot att spendera resten av mitt liv med honom.
Men då kommer jag att tänka på Harry.. bilder från igår går runt i huvudet på mig, och jag kan inte sluta tänka på meningen ''You are just a crazy fan, not more.'' mitt leende förvandlas till en allvarligt min från det leendet som jag inte gjort på ett bra tag.
Jag låser upp toalettdörren och går ut.
''What did he say?!'' tjejerna springer fram till mig och ser med stora ögon på mig.
''He.. he said sorry, and we're friends.'' jag ler lite smått.
''Just friends? Not more?'' säger Lilly då.
''Oh, shut up Lilly.'' jag slår till henne lite löst på armen och vi alla skrattar.
Sedan kommer jag på att tjejerna var med mig hos killarna igår, jag känner att jag bara måste få veta vad de gjorde när jag hade dragit, och hur dags de gick hem.
''By the way, when I run out of the boys house, what do you then? And when do you go home?''
Natta är den första som börjar prata.
''We said that it was sad that lou and harry was.. yeah, you know. But we talk a little bit more together and I..''
''SHE KISSED NIALL!'' Skriker Rose rakt ut.
''You do what Natta?'' säger jag då och ler stort mot henne.
''Well.. yes.. and it was the best kiss in my life.''
''Oh, I understand that!'' jag kramar om henne och så skrattar vi alla lite smått. Natta blir röd om kinderna. Sedan fortsätter hon;
''Anyway.. we go home a hour later, and yeah. But first we take pictures ofcourse.''
''AND HARRY KISSED ME ON MY CHEEK!!'' Det är Lilly som har börjar skrika.
''But.. he go out from the house?''
''Yeah, but before that, when you and Lou talk on the toilet.''
''Haha, aw.''
Lilly ler för sig själv. hon ser så himla bra ut med hennes smilegropar.
Senare på kvällen har de andra gått och fixat med madrasserna, eftersom de gick ur luft förra natten när de sov. Då loggar jag in på skype och ser att Louis är inne, och det dröjer inte länge förns han skriver.
''Hi honey.''
Jag ler för mig själv och svarar;
''Hi cutie.''
Då ringer han till mig på skype, och utan att tveka trycker jag på svara. Han ligger i sängen och kollar in i webben.
''Hi babe.''
''Hi.'' säger jag med ett litet flin på läpparna.
''Wow, you're pretty tonight.'' säger han och blinkar lite mot mig.
''Oh, come on.'' säger jag och vi båda skrattar.
''Can't you come to us tomorrow? I'm home alone so yeah..''
''Sure. I come about 12.00 o'clock?''
''Yeah, it's gotta be great.''
Jag hör Niall i bakrunden säga ''Lou, it's lunch. Do you comming?''
Louis svarar snabbt;
''Yeah, I comming.''
Sen kollar han på mig med sitt fina leende.
''I'm gonna go. But see you tomorrow.''
''Yeah, i hear that. haha!''
Vi skrattar tyst sedan säger jag;
''I love you lou.''
''Love you Kelly.''
Sedan avslutas samtalet. Jag slår ner locket på datorn och ler för mig själv. Jag ska träffa Louis, ensam. Ingen annan, bara han och jag.
Bara han och jag..
___________________________________________________________________________________________
blev ett kapitel iallafall, även fast jag är sjuk och allt, men jaja.
kanske blir det ett till ikväll, helg nu ju!
Kap 12
Jag smiter bakom en sopptunna. Alla sopptunnor hit och dit, vet inte hur många jag har gömt mig bakom de senaste veckorna.
Jag kollar åt Harrys håll. Försöker se vilken tjej det är, men Harry är i vägen. Då byter jag vinkel och då ser jag. Det är som jag trodde, El. Då dejtar de alltså fortfarande.. men, varför sa han inget till Lou? Han borde ju fått veta.
Jag vet inte om jag ska gå fram, eller gå därifrån. Men utan att tänka står jag framför dem.
''Harry?''
Han rycker till och släpper taget som Els läppar. Båda tittar förvånat på mig.
''Sorry to bother you Harry, but we need to talk.''
Harry säger inte emot, men han suckar och följer med mig. Han nästan viskar till El ''I be right back.'' hon nickar.
Vi går ett tag, sedan stannar jag till och tittar på han.
''I'm sorry..'' Jag tittar ynkligt på han.
''Do you think it's fine for me? I say that you not gonna tell him, but you did.''
''I know but.. you promies to tell him, you promies me!''
''Kelly, it's my life. I think our friendship has gone too far. You're just a fan, not more, and yeah..''
Sa han verkligen detdär? Hur kunde han? Han har svikit mig. Det gör ont när jag hör meningen ''You're just a fan, not more'' Det svider. Han som älskade mig. Han som sa att han alltid fanns där för mig. Han som va min bästa vän. Han som alltid lyssnade. Han som var den ända som förstod. Och han som var den äktaste vännen jag träffat. Jag står inte ut, jag fattar inte. Har han bara drivit med mig? Jag börjar gråta igen, och känner att jag verkligen inte orkar mer nu.
''How..how could you say that to me? nästan viskar jag, medan det bränner i ögonen, och tårarna rinner sakta med säkert ner för kinderna.
Han blir stum. Vet inte vad han ska säga. Jag känner att han ångrar lite av det han sa, för han ser sorgsen ut.
''I.. I don't love you Kelly.'' säger han sedan.
Då, helt plötsligt känner jag hur min handflata höjs upp och slås iväg. Sedan bränner det på handen. Då märker jag, jag har slagit Harry. Han kollar bort och håller sin hand på sin kind. Det syns att han har ont. Jag, Kelly 18 år, har slagit Harry, en kille som tjejer skulle döda för att få röra, och vad gör jag? Jag slår han?
''wow..what are you doing?'' Han backar ett steg och ser argt på mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag bara känner hur mina ben blir till spagetti. Jag ser ingenting, allt blir svart. Jag orkar inget, verkligen inget. Sedan springer jag där ifrån. Skiter i att svara Harry, skiter i att säga förlåt, skiter i att ringa de andra tjejerna, jag skiter i allt.
När jag har sprungit ett tag är jag äntligen framme vid mitt hotell. Jag går upp och håller för min hand för ansiktet lite. Jag vill inte att folk ska se att jag har gråtigt. När jag är uppe på min våning, går jag snabbt till hotellrummet och låser upp, går in, låser och går på toa. Jag sätter mig på toalettstolen och suckar. Har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Jag blir spyfärdig, men lyckas hålla inne det. Sedan kryper jag ner i sängen, och somnar gråtande.
Nästa morgon vaknar jag av att det känns som något kittlar mig på kinden. Jag sätter mig hastigt upp och öppnar ögonen. Där sitter Rose, Manda, Lilly, Sofie och Natta.
''How do you come in?'' säger jag och gnuggar mig i ögonen samtidigt som jag gäspar.
''extrakey.'' säger Lilly och tar upp nycklen och dinglar med den.
''Kelly, please tell us, what happening with harry and lou yesterday?''
''Please, I don't want to talk about it.''
''Kelly, tell us now. We want to know, you're our friend, right? Come on.''
Jag trycker ner huvudet i kudden och stönar. Snälla, jag orkar inte. Orkar inte berätta allt detta.
''Hey, wake up.''
''I not sleep.'' mumlar jag då.
''Are.. are Harry and Lou not friends?'' Lilly står och pillar på sina naglar medan hon frågar det ynkligt.
''I don't know, please, don't remind me.''
De suckar och så blir det tyst.
Då börjar jag plötsligt gråta. Jag tänker på vad Harry sa till mig, och jag tänker på vad jag gjorde mot han. Jag slår händerna för ansiktet och gråter. Tjejerna reagerar såklart på det.
''Kelly, what's up?'' Manda tar tag om mig och de andra kollar sorgset på mig.
''Oh, nothing. It's a long story. I tell you all later.''
När jag har torkat bort tårarna på nattlinnearmen, så hör vi en mobilsignal. Vi blir tysta, och jag märker sedan att det är min mobil som ringer. Jag kollar vem det är. Jag funderar på att stänga av, när jag inser vem det är; Louis.
Tjejerna kollar på mig, och jag på dem, medans signalerna forsätter.
''Lou?'' frågar Natta då.
Jag nickar, och trycker på svara..
Jag kollar åt Harrys håll. Försöker se vilken tjej det är, men Harry är i vägen. Då byter jag vinkel och då ser jag. Det är som jag trodde, El. Då dejtar de alltså fortfarande.. men, varför sa han inget till Lou? Han borde ju fått veta.
Jag vet inte om jag ska gå fram, eller gå därifrån. Men utan att tänka står jag framför dem.
''Harry?''
Han rycker till och släpper taget som Els läppar. Båda tittar förvånat på mig.
''Sorry to bother you Harry, but we need to talk.''
Harry säger inte emot, men han suckar och följer med mig. Han nästan viskar till El ''I be right back.'' hon nickar.
Vi går ett tag, sedan stannar jag till och tittar på han.
''I'm sorry..'' Jag tittar ynkligt på han.
''Do you think it's fine for me? I say that you not gonna tell him, but you did.''
''I know but.. you promies to tell him, you promies me!''
''Kelly, it's my life. I think our friendship has gone too far. You're just a fan, not more, and yeah..''
Sa han verkligen detdär? Hur kunde han? Han har svikit mig. Det gör ont när jag hör meningen ''You're just a fan, not more'' Det svider. Han som älskade mig. Han som sa att han alltid fanns där för mig. Han som va min bästa vän. Han som alltid lyssnade. Han som var den ända som förstod. Och han som var den äktaste vännen jag träffat. Jag står inte ut, jag fattar inte. Har han bara drivit med mig? Jag börjar gråta igen, och känner att jag verkligen inte orkar mer nu.
''How..how could you say that to me? nästan viskar jag, medan det bränner i ögonen, och tårarna rinner sakta med säkert ner för kinderna.
Han blir stum. Vet inte vad han ska säga. Jag känner att han ångrar lite av det han sa, för han ser sorgsen ut.
''I.. I don't love you Kelly.'' säger han sedan.
Då, helt plötsligt känner jag hur min handflata höjs upp och slås iväg. Sedan bränner det på handen. Då märker jag, jag har slagit Harry. Han kollar bort och håller sin hand på sin kind. Det syns att han har ont. Jag, Kelly 18 år, har slagit Harry, en kille som tjejer skulle döda för att få röra, och vad gör jag? Jag slår han?
''wow..what are you doing?'' Han backar ett steg och ser argt på mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag bara känner hur mina ben blir till spagetti. Jag ser ingenting, allt blir svart. Jag orkar inget, verkligen inget. Sedan springer jag där ifrån. Skiter i att svara Harry, skiter i att säga förlåt, skiter i att ringa de andra tjejerna, jag skiter i allt.
När jag har sprungit ett tag är jag äntligen framme vid mitt hotell. Jag går upp och håller för min hand för ansiktet lite. Jag vill inte att folk ska se att jag har gråtigt. När jag är uppe på min våning, går jag snabbt till hotellrummet och låser upp, går in, låser och går på toa. Jag sätter mig på toalettstolen och suckar. Har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Jag blir spyfärdig, men lyckas hålla inne det. Sedan kryper jag ner i sängen, och somnar gråtande.
Nästa morgon vaknar jag av att det känns som något kittlar mig på kinden. Jag sätter mig hastigt upp och öppnar ögonen. Där sitter Rose, Manda, Lilly, Sofie och Natta.
''How do you come in?'' säger jag och gnuggar mig i ögonen samtidigt som jag gäspar.
''extrakey.'' säger Lilly och tar upp nycklen och dinglar med den.
''Kelly, please tell us, what happening with harry and lou yesterday?''
''Please, I don't want to talk about it.''
''Kelly, tell us now. We want to know, you're our friend, right? Come on.''
Jag trycker ner huvudet i kudden och stönar. Snälla, jag orkar inte. Orkar inte berätta allt detta.
''Hey, wake up.''
''I not sleep.'' mumlar jag då.
''Are.. are Harry and Lou not friends?'' Lilly står och pillar på sina naglar medan hon frågar det ynkligt.
''I don't know, please, don't remind me.''
De suckar och så blir det tyst.
Då börjar jag plötsligt gråta. Jag tänker på vad Harry sa till mig, och jag tänker på vad jag gjorde mot han. Jag slår händerna för ansiktet och gråter. Tjejerna reagerar såklart på det.
''Kelly, what's up?'' Manda tar tag om mig och de andra kollar sorgset på mig.
''Oh, nothing. It's a long story. I tell you all later.''
När jag har torkat bort tårarna på nattlinnearmen, så hör vi en mobilsignal. Vi blir tysta, och jag märker sedan att det är min mobil som ringer. Jag kollar vem det är. Jag funderar på att stänga av, när jag inser vem det är; Louis.
Tjejerna kollar på mig, och jag på dem, medans signalerna forsätter.
''Lou?'' frågar Natta då.
Jag nickar, och trycker på svara..
__________________________________________________________________________________________
hade först tänkt mig lite längre kapitel. men det blev inte så. är sjuk också, så jag kanske inte orkar skriva så mycket. Men jag hoppas jag får ihop ett kapitel imorgon!
hade först tänkt mig lite längre kapitel. men det blev inte så. är sjuk också, så jag kanske inte orkar skriva så mycket. Men jag hoppas jag får ihop ett kapitel imorgon!
Kap 11
Klockan slår halv 6. Vi är äntligen klara, och albumet har spelats om minst 20 gånger. Jag tror de andra tjejerna känner sig väldigt nöjda, för de ler stolt. När vi går ut och jag har låst dörren, kommer Lilly på att hon har glömt sin mobil. Hon vill verkligen ha bild på henne och harry, och de andra killarna, som bevis att hon verkligen har träffat dom.
Så jag får låsa upp igen. När hon äntligen har hämtat den. låser jag och snabbar mig på innan någon annan hinner komma på att de har glömt något. Vi går i rask takt. Och efter ett tag är vi framme. De andra stirrar med stora ögon på den stora byggnaden. Jag ringer killarna och säger att de ska låsa upp ytterdörren, som de gör genom en fjärrkontroll. De låser upp och vi går in. På insidan av dörren kan man låsa, så jag gör det snabbt så inget annat fan kan komma in. Vi tar hissen upp, och efter några minuter är vi uppe. Tjejerna börjar stampa i golvet och det pirrar i magen på dom. Jag knackar på, och ganska snart öppnar Niall dörren. Natta tappar andan och börjar gråta.
''OMG, NIALL, OMG!''
''Natta, take it easy..'' jag skrattar jag till och tar tag i hennes arm löst.
''Here, give me a hug.'' säger Niall till Natta och hon kastar sig om hans axlar.
Niall skrattar, och ger de andra tjejerna en kram. De är lika chockade dem. Sedan kommer de andra killarna; Harry, Louis, Liam och Zayn. Då börjar ett himla liv. Man hör Lilly mest, eftersom hon har en väldigt stark röst. Hon skriker och tar tag om Harry. Hon kramar han länge, han kramar henne också och ger henne en puss på pannan. Då blir Lilly ännu mer galen. Manda, Rose, och Sofie gråter och kramar om alla. Manda blir tokig när Zayn kommer. Hon säger hur mycket hon älskar han och allt. Rose gör detsamma. Sofie har nog aldrig haft något favorit i bandet, hon gillar alla lika mycket. När de har lugnat ner sig kan jag äntligen krama om killarna. Då märker jag att jag såklart måste krama Louis också. Han kramar om mig, och jag tar runt min ena arm om honom. Vi säger inget till varandra. När har släpper mig går jag snabbt till soffan, där de andra är.
''Thankyou so much guys. the girls love to meet you.'' säger jag sedan. Lilly, Manda, Rose, Natta och Sofie nickar instämmande.
''Just fun!'' säger Harry och skrattar till så hans smilegrop syns. Lilly sitter och glor på han hela tiden. Hon har fastnat med blicken.
Vi sitter och pratar, om allt och ingenting. Det är verkligen trevligt. Trodde aldrig tjejerna skulle lugna ner sig, men det gjorde de visst, som tur var.
Jag märker hur Louis kollar på mig, ganska ofta. Sen tjaffset, (okej, det var inte tjaffs. men en konversation) så har vi inte precis pratat. Jag försöker kolla bort, men det är svårt. Hans ögon är som dragningskrafter. Hela han är så himla perfekt. Men ändå känns det fel om jag skulle bli tillsammans med han. När jag ska sträcka mig och ta ett chips ur skålen som står på bordet, gör Louis det samtidigt. Hans hand nuddar min, och på något vis känns det som att han tar tag i den. Harry verkar ha sett allting. Och han förstår vad som har hänt. Han har inte berättat för Louis än att han dejtar Eleanor, eller.. gör han det fortfarande?
Allt runt omkring blir tyst. Alla pratar med varandra, men jag är inne i mina egna tankar. Plötsligt rycker jag upp mig när jag känner en hand på axeln. jag kollar bak, och där står Lou.
''Kelly, come on. we need to talk..''
''oh.. okey.'' jag svarar snabbt och följer med honom. de andra tjejerna kollar efter mig.
Vi går in på toaletten. Där står han först och kollar mig i ögonen medan han håller med sina händer på mina axlar. han ser sorgsen ut, samtidigt som han är allvarlig.
''Kelly.. why did you hate me?''
Först vet jag inte vad jag ska svara, men jag förstår att jag måste säga något.
''I don't hate you. I saw to you on facebook that i love you, right?''
Han släpper mig och kollar bort. Det blir tyst ett tag.
''I haved broked up with El.''
''Yeah, I know that.'' säger jag och suckar.
''But.. how?''
''It's a long story.. by the way, haven't harry tell you that..''
''what?'' han kollar på mig misstänksam.
''oh.. nothing.'' nu är det kört. han kommer som alla andra tjata på att jag ska berätta, nu kommer jag verkligen bli hatad av alla. alla.
''No..''
''YES Kelly, YES.'' Han har höjt rösten.
jag krymper ihop. Jag känns som en myra.
''He.. he dating El.''
''You say what?!''
''He says he gonna tell you, but he didn't..''
''Does he dating El before I broked up with her?''
''Yes.. Yes he did..''
''So El lied to me?!''
''Yes.. both of them..''
''I KNOWED IT.''
Han sparkar till i golvet. Tror snart han kommer ta sönder något. varför berättade jag detta? Kan du aldrig knipa käft Kelly, snälla. Jag fattar inte varför jag alltid ska göra fel. Känner hur gråten stiger.
''Why did he do this to me?! WHY?''
''I.. I don't know..'' säger jag osäkert.
''I'm gonna talk to him, now.''
Han är påväg mot toadörren, men jag tar tag i hans arm och hejdar han.
''No Lou, no! Please, don't do it, OK? Harry gonna hate me, please lou''
''OK.''
''mhm..''
''But.. why did he don't say anything?''
''I don't know, but please Lou. don't tell him.''
''I love you Kelly, and I promies you. But I never gonna forgive Harry, or El..'' Han är fortfarande arg. man märker det på han.
''Good that you promies..''
''Mhm..''
Sedan orkar jag inte vara kvar där inne, jag låser upp och går ut. Ingen sitter kvar i soffan. De sitter ute på ballkongen. Jag går och sätter mig vid dem och säger ingenting. De märker nästan inte ens att jag är där. Snart kommer Louis, och han sätter sig så långt i från mig han kan. Helt plötsligt frågar Harry;
''What are you doing on the toilett?''
Lou och jag kollar på varandra.
''Nothing'' svarar Lou snabbt.
''Nothing?'' säger Harry då.
Han ställer sig upp. Alla blir tysta. Snälla, inte tjabb nu, snälla.
''No, nothing.'' säger Lou då och tar en klunk med fanta.
''Don't force Kelly to nothing, OK?'' Harry är irriterad, man hör det på hans röst.
''What are you talking about? Louis är helt förvånad, även fast han borde fatta.
''Kelly is not inloved with you Lou. He don't love you, she just say that. You broked up with El and think you can take Kelly? What are you thinking about?''
''I don't think I can take Kelly? She love me, she do. You don't know anything.''
''Yes I do Lou. I do.''
Jag bara sitter och stirrar på dem, sedan får jag nog;
''Guys, take it easy..''
De lyssnar inte, nu står båda upp och kolla på varandra. Jag ställer mig emellan dem.
''Please..stop.''
''Kelly, I don't need your help.'' säger Harry då.
''No, I don't say that? I just say that you must stop. Please, stop.''
De lyssnar inte, Louis tar bort mig, han är riktigt arg, plötsligt får han ur sig det han absolut inte skulle sagt, det han lovade mig;
''WHY DID YOU DATING EL?!'' han skriker det.
Harry ser chockad ut, sedan kollar han på mig. Jag vet inte vad jag ska göra, jag skäms. Jag tittar bort.
''Thanks Kelly.. thanks.'' Han går där ifrån, och ut. Alla står och glor på mig. Jag får panik. Vill bara här ifrån. Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder, sedan springer jag ut.
''Please Kelly, wait!'' Louis ropar efter mig, men jag skiter i han. Jag skiter i allt. Jag måste bara hitta Harry nu, och det snabbt.
Jag går i hela stan, men jag kan verkligen inte hitta han. Han är borta, jag sms:ar och ringer, men han svarar inte. Plötsligt ser jag någon borta vid husknuten av ett höghus. Där är han, det är Harry. Jag springer så snabbt jag kan mot han. Men sedan tvärstannar jag. Det kan inte vara sant. Han står där med en tjej. Och han står och kysser henne..
Så jag får låsa upp igen. När hon äntligen har hämtat den. låser jag och snabbar mig på innan någon annan hinner komma på att de har glömt något. Vi går i rask takt. Och efter ett tag är vi framme. De andra stirrar med stora ögon på den stora byggnaden. Jag ringer killarna och säger att de ska låsa upp ytterdörren, som de gör genom en fjärrkontroll. De låser upp och vi går in. På insidan av dörren kan man låsa, så jag gör det snabbt så inget annat fan kan komma in. Vi tar hissen upp, och efter några minuter är vi uppe. Tjejerna börjar stampa i golvet och det pirrar i magen på dom. Jag knackar på, och ganska snart öppnar Niall dörren. Natta tappar andan och börjar gråta.
''OMG, NIALL, OMG!''
''Natta, take it easy..'' jag skrattar jag till och tar tag i hennes arm löst.
''Here, give me a hug.'' säger Niall till Natta och hon kastar sig om hans axlar.
Niall skrattar, och ger de andra tjejerna en kram. De är lika chockade dem. Sedan kommer de andra killarna; Harry, Louis, Liam och Zayn. Då börjar ett himla liv. Man hör Lilly mest, eftersom hon har en väldigt stark röst. Hon skriker och tar tag om Harry. Hon kramar han länge, han kramar henne också och ger henne en puss på pannan. Då blir Lilly ännu mer galen. Manda, Rose, och Sofie gråter och kramar om alla. Manda blir tokig när Zayn kommer. Hon säger hur mycket hon älskar han och allt. Rose gör detsamma. Sofie har nog aldrig haft något favorit i bandet, hon gillar alla lika mycket. När de har lugnat ner sig kan jag äntligen krama om killarna. Då märker jag att jag såklart måste krama Louis också. Han kramar om mig, och jag tar runt min ena arm om honom. Vi säger inget till varandra. När har släpper mig går jag snabbt till soffan, där de andra är.
''Thankyou so much guys. the girls love to meet you.'' säger jag sedan. Lilly, Manda, Rose, Natta och Sofie nickar instämmande.
''Just fun!'' säger Harry och skrattar till så hans smilegrop syns. Lilly sitter och glor på han hela tiden. Hon har fastnat med blicken.
Vi sitter och pratar, om allt och ingenting. Det är verkligen trevligt. Trodde aldrig tjejerna skulle lugna ner sig, men det gjorde de visst, som tur var.
Jag märker hur Louis kollar på mig, ganska ofta. Sen tjaffset, (okej, det var inte tjaffs. men en konversation) så har vi inte precis pratat. Jag försöker kolla bort, men det är svårt. Hans ögon är som dragningskrafter. Hela han är så himla perfekt. Men ändå känns det fel om jag skulle bli tillsammans med han. När jag ska sträcka mig och ta ett chips ur skålen som står på bordet, gör Louis det samtidigt. Hans hand nuddar min, och på något vis känns det som att han tar tag i den. Harry verkar ha sett allting. Och han förstår vad som har hänt. Han har inte berättat för Louis än att han dejtar Eleanor, eller.. gör han det fortfarande?
Allt runt omkring blir tyst. Alla pratar med varandra, men jag är inne i mina egna tankar. Plötsligt rycker jag upp mig när jag känner en hand på axeln. jag kollar bak, och där står Lou.
''Kelly, come on. we need to talk..''
''oh.. okey.'' jag svarar snabbt och följer med honom. de andra tjejerna kollar efter mig.
Vi går in på toaletten. Där står han först och kollar mig i ögonen medan han håller med sina händer på mina axlar. han ser sorgsen ut, samtidigt som han är allvarlig.
''Kelly.. why did you hate me?''
Först vet jag inte vad jag ska svara, men jag förstår att jag måste säga något.
''I don't hate you. I saw to you on facebook that i love you, right?''
Han släpper mig och kollar bort. Det blir tyst ett tag.
''I haved broked up with El.''
''Yeah, I know that.'' säger jag och suckar.
''But.. how?''
''It's a long story.. by the way, haven't harry tell you that..''
''what?'' han kollar på mig misstänksam.
''oh.. nothing.'' nu är det kört. han kommer som alla andra tjata på att jag ska berätta, nu kommer jag verkligen bli hatad av alla. alla.
''No..''
''YES Kelly, YES.'' Han har höjt rösten.
jag krymper ihop. Jag känns som en myra.
''He.. he dating El.''
''You say what?!''
''He says he gonna tell you, but he didn't..''
''Does he dating El before I broked up with her?''
''Yes.. Yes he did..''
''So El lied to me?!''
''Yes.. both of them..''
''I KNOWED IT.''
Han sparkar till i golvet. Tror snart han kommer ta sönder något. varför berättade jag detta? Kan du aldrig knipa käft Kelly, snälla. Jag fattar inte varför jag alltid ska göra fel. Känner hur gråten stiger.
''Why did he do this to me?! WHY?''
''I.. I don't know..'' säger jag osäkert.
''I'm gonna talk to him, now.''
Han är påväg mot toadörren, men jag tar tag i hans arm och hejdar han.
''No Lou, no! Please, don't do it, OK? Harry gonna hate me, please lou''
''OK.''
''mhm..''
''But.. why did he don't say anything?''
''I don't know, but please Lou. don't tell him.''
''I love you Kelly, and I promies you. But I never gonna forgive Harry, or El..'' Han är fortfarande arg. man märker det på han.
''Good that you promies..''
''Mhm..''
Sedan orkar jag inte vara kvar där inne, jag låser upp och går ut. Ingen sitter kvar i soffan. De sitter ute på ballkongen. Jag går och sätter mig vid dem och säger ingenting. De märker nästan inte ens att jag är där. Snart kommer Louis, och han sätter sig så långt i från mig han kan. Helt plötsligt frågar Harry;
''What are you doing on the toilett?''
Lou och jag kollar på varandra.
''Nothing'' svarar Lou snabbt.
''Nothing?'' säger Harry då.
Han ställer sig upp. Alla blir tysta. Snälla, inte tjabb nu, snälla.
''No, nothing.'' säger Lou då och tar en klunk med fanta.
''Don't force Kelly to nothing, OK?'' Harry är irriterad, man hör det på hans röst.
''What are you talking about? Louis är helt förvånad, även fast han borde fatta.
''Kelly is not inloved with you Lou. He don't love you, she just say that. You broked up with El and think you can take Kelly? What are you thinking about?''
''I don't think I can take Kelly? She love me, she do. You don't know anything.''
''Yes I do Lou. I do.''
Jag bara sitter och stirrar på dem, sedan får jag nog;
''Guys, take it easy..''
De lyssnar inte, nu står båda upp och kolla på varandra. Jag ställer mig emellan dem.
''Please..stop.''
''Kelly, I don't need your help.'' säger Harry då.
''No, I don't say that? I just say that you must stop. Please, stop.''
De lyssnar inte, Louis tar bort mig, han är riktigt arg, plötsligt får han ur sig det han absolut inte skulle sagt, det han lovade mig;
''WHY DID YOU DATING EL?!'' han skriker det.
Harry ser chockad ut, sedan kollar han på mig. Jag vet inte vad jag ska göra, jag skäms. Jag tittar bort.
''Thanks Kelly.. thanks.'' Han går där ifrån, och ut. Alla står och glor på mig. Jag får panik. Vill bara här ifrån. Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder, sedan springer jag ut.
''Please Kelly, wait!'' Louis ropar efter mig, men jag skiter i han. Jag skiter i allt. Jag måste bara hitta Harry nu, och det snabbt.
Jag går i hela stan, men jag kan verkligen inte hitta han. Han är borta, jag sms:ar och ringer, men han svarar inte. Plötsligt ser jag någon borta vid husknuten av ett höghus. Där är han, det är Harry. Jag springer så snabbt jag kan mot han. Men sedan tvärstannar jag. Det kan inte vara sant. Han står där med en tjej. Och han står och kysser henne..
___________________________________________________________________________________________
äääntligen klar med kapitlet. Jag är så himla slut på idéer nu.. men jag hoppas jag kommer på mer!
äääntligen klar med kapitlet. Jag är så himla slut på idéer nu.. men jag hoppas jag kommer på mer!
tack ännu en gång för all bra kritik, ni som läser är bäst!
